Sven F Dahlgren

3. Sven Fredrik Dahlgren, den föregåendes broder, f. 5 nov. 1849 i Stockholm. Elev vid Klara l. elementarläroverk ht. 1859 och vid Stockholms gymnasium ht. 1863; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 22 maj 1867; student i Uppsala ht. 1867; fil. kand. 13 sept. 1872; disp. 21 maj 1875; fil. doktor 31 maj 1875; har företagit utländska studieresor till Italien 1877, 1889 och hösten 1905, till Tyskland 1881, 1883, 1886 och 1888, till Österrike 1881, till England 1886 och till Belgien 1886. E. lärare i latin, tyska och modersmålet vid Uppsala h. elementarläroverk ht. 1872; genomgick provår vid Ladugårdslands l. elementarläroverk och vid Stockholms gymnasium 1873—74; vik. lektor i latin och grekiska vid Stockholms gymnasium ht. 1874; e. lärare i latin och franska därstädes ht. 1875—vt. 1880 och i modersmålet, latin och grekiska vid h. latinläroverket å Norrmalm ht. 1880—vt. 1881; lektor i latin och grekiska vid h. allmänna läroverket i Skara 27 nov. 1880 (tillträdde ht. 1881); ledamot av stadsfullmäktige i Skara 1889—98 och 1903—12 (ordförande 1907—12) och var därunder ledamot av kommunala styrelser och kommittéer, bl. a. ang. anläggning och underhåll av gator 7 febr. 1907—21 mars 1908 och ang. stadsingenjörsbefattning m. m. 17 apr. 1909—18 maj 1912; ordförande i Skaraborgs läns skytteförbund 1893—1903; ledamot av Skaraborgs läns landsting 1894—99 och var därunder bl. a. ledamot av undervisningsutskottet 1896—99 (ordförande 1897—99); ledamot av Skara stads- och landsförsamlingars skolråd 1895—1907, av Skara stads taxeringsnämnd 1895—1905 och 1907—16 samt av styrelsen för Skaraborgs läns sparbank 1898—1909; ordförande i styrelsen för Skara folkbiblioteksförening 1906—14 och i styrelsen för Skara folkbibliotek 1914—29 samt i styrelsen för Skara föreläsningsförening 1910—19; erhöll 12 maj 1916 avsked med pension fr. o. m. 1 juli 1916; utredningsman angående Skara landssockens inkorporering med Skara stad 12 juni—sept. 1917. RNO 1895; erhöll Skaraborgs läns skytteförbunds medalj i guld 1906; fil. jubeldoktor 30 maj 1925.

Gift 15 juni 1892 i Skara med Hedvig Augusta Frölich, f. 2 sept. 1862, dotter till majoren Johan Axel Frölich i Skara och Louise Kristina Charlotta Tham.

Då D., som växt upp i en ämbetsmannafamilj i Stockholm med traditioner från Värmlands bästa herrgårdskultur, efter mångårig skolverksamhet i huvudstaden kom att hamna vid det gamla småstadsläroverket i Skara med dess rätt bondska gymnasister och fasta men icke i allo goda traditioner, torde ganska mycket ha förefallit honom främmande, och det måste väcka undran, att han kunde bli staden och skolan så trogen, som han blev. Han hörde icke till dem, som omedelbart taga sina lärjungar med storm. Den humor, som han hade i fädernearv och vid tillfälle kunde giva prov på, ville en äldre läraregeneration icke gärna låta komma till synes i klassarbetet. Och för D:s del måste den dämpas därav, att han ända från unga år gjorde sitt trägna arbete under trycket av en överansträngning, som aldrig helt övervunnits. I mycket representerade han därjämte riktningar och åskådningar, som ej kunde undgå att komma i kollision med inrotade vanor och föreställningar. Främmande verkade sålunda hans fordran, att lärjungarna verkligen skulle förstå vad de läste, även om det var latin, eller uppfatta »situationen», som han brukade uttrycka sig. Då han snart visade sig vara en man med inflytande, fick han också gärna bland läroverkets elever bära skulden för anordningar, som ej föllo dessa i smaken. Sina lärjungars aktning och tillgivenhet vann D. emellertid genom sin stränga rättvisa; det talades aldrig om »medhåll» för honom, och det föll knappast någon in, att han skulle ha gynnat en lärjunge av andra skäl än rent sakliga. Denna hans stränga objektivitet gav jämväl en särskild  pondus åt hans uppträdande i kollegiet, den betingade hans ställning i kommunalstyrelsen, och i förening med en ovanlig författningskunskap gjorde den honom till en oöverträfflig konsistorialis.

Sina vetenskapliga intressen har D. aldrig övergivit. Hans författarskap inom klassisk filologi är icke omfattande, men flera skrifter ha varit ganska uppmärksammade, och en sådan som »Högskolan i Athen» hade säkert förtjänat ett bättre öde än att begravas i ett läroverksprogram. För intresserad ungdom var den en upplevelse. Vetenskapligheten följde honom även i de uppdrag, han erhöll av kommunen. Sålunda blev under hans hand utredningen av frågan om Skara landsförsamlings införlivande med staden icke blott en förträfflig redogörelse för de rättsliga och ekonomiska m. fl. synpunkter, som borde anläggas på frågan, utan även en lokalhistorisk utredning, som är ett mönster av grundlighet och akribi. Ett mycket betydande arbete har D. också nedlagt på förarbeten, som komma andra forskare till godo. Så har han utarbetat sorgfälliga register till Skara domkapitels äldre protokoll (K. brev 19 apr. 1918) och även gjort andra excerpt, som bl. a. varit och komma att bli av oskattbart värde för behandlingen av Skara läroverks historia.