Håkan (Pedersson) Ekman

Håkan (Pedersson) Ekman (skrev sig Eekman), tydl. f. på 1650-talet, d. 5 dec. 1719 i Göteborg. Fader: rusthållaren och gårdsfogden Peder Håkansson i Ekered, Dalstorps sn (Älvsb.). Gymnasist i Göteborg 1668; student vid Lunds univ. 22 sept. s. å.; rådman i Göteborg 13 juli 1685–18 sept. 1719; riksdagsman i borgarståndet 1686 (led. av sekreta utskottet); stadssekreterare i Göteborg 1696, men valet kasserades; stadssekreterare där 1703–16; syndikus där aug. (tilltr. 3 sept.) 1716; tillika stadens notarius publicus; justitieborgmästare där 18 sept. 1719. – Ogift.

Rörande Håkan E:s från flera olika synpunkter intressanta personlighet stå förhållandevis få uppgifter till buds. Han var redan vid sin uppflyttning till gymnasiet i Göteborg 1668 faderlös. I Lund tillhörde han det första årets studentuppsättning s. å. vid det nyinvigda universitetet. Förmodligen är det under studietiden där, som han grundlade sina vidsträckta vetenskapliga och litterära intressen. Vad han eljest gjort under den långa tiden mellan 1669, då han ännu var kvar i Lund och inskrevs i Göteborgs nation, och 1685, då han uppdyker som rådman i sin ungdomsstad Göteborg, känner man inte. Att han som stadens riksdagsman vid 1686 års riksdag insattes i sekreta utskottet, vittnar om förtroende för honom; å andra sidan var ju kungamakten då så helt dominerande hos ständerna, att han näppeligen kan ha spelat någon roll. I Göteborg blev E. på sitt sätt offer för sin popularitet. När magistraten 1696 utsett honom till stadssekreterare och brådstörtat tagit ed av honom, ingrep landshövdingen frih. J. B. von Schönleben, utan direkt udd mot E. själv, från formell synpunkt mot valet. Schönleben rapporterade saken till K. M:t, som fann magistratens tillvägagångssätt »helt oanständigt». Under tiden hade Schönleben godtagit magistratens ursäkter och installerat E. i ämbetet, men denne fick nu vika för den av K. M:t utsedde W. Silentz. Redan s. å. föreslog magistraten E. till justitieborgmästare. E. arbetade själv kraftigt för saken och fick Göta hovrätts förord, men allt förgäves. Först senare skulle hans tid komma. När branden 1690 ödelagt en del av Göteborgs stads arkiv, blev det E. som beordrades att resa till Jönköping för att i hovrättens arkiv inhämta underrättelser om för förvaltningen nödvändiga dokument, ett uppdrag som E. utförde med värdefulla resultat. År 1703 blev E. äntligen stadssekreterare, tjänstgjorde samtidigt som notarius publicus, och blev syndikus 1716. Han intresserade sig även i ekonomiska företag, t. ex. 1691 i en hästkvarn nära bastionen Carolus Dux samt i strömbåtarna. E. tycks ha varit förmögen, ty 6 maj 1712 lånade han kronan 500 dlr smt till örlogsflottans behov för tre år; 1718 klagade han, att han varken erhållit räntor eller kapitalet åter. När E. sept. 1719 nådde den förnämliga posten som justitieborgmästare, var hans tid emellertid ute. Han avled redan i början av dec. s. å.

Mer än genom sin kommunala verksamhet är E. känd genom den psalm, »Hwarmed skal iag tig lofwa» (1695 års psalmbok nr 358; 1819 års och senare psalmböcker nr 428), som attribuerats till honom. Det tvivel däremot, som framkastats (referat hos Beckman), kan ej anses vittnesgillt. Anledningen till attributionen framgår icke alls av psalmen i dess nuvarande skick, men i 1695 års psalmbok bilda begynnelsebokstäverna till dess tio strofer ett akrostikon: Håkan Ekman. För den, som känner E: s litterära orientering, är attributionen därtill ytterst trolig.

Håkan E. hörde nämligen utan tvivel till sin tids mera belästa män. Annorlunda kan man icke förklara tillvaron av det hans magnifika bibliotek, tillsammans ej mindre än 771 verk, som ytterst noggrant specificerats i en till hans bouppteckning 1720 fogad bilaga. Detta bibliotek, hittills uppmärksammat endast med två rader i ett av Frödings arbeten, vore värt sin egen studie. Här må endast nämnas, att det var icke blott rikhaltigt utan även vittomfattande. Vid sidan av klassikerna och talrika juridiska arbeten figurera många verk i nordisk och utländsk historia, reseskildringar, teologiska arbeten men även filosofiska, språkliga, medicinska och naturvetenskapliga böcker vittna om en bildningsgrad hos denne Göteborgsborgmästare, som söt honom till en märkesman på detta område.