C August Cederborg

Cederborg, Carl August, f. 9 apr. 1849 i Kviinge, Kristianstads län. Föräldrar: v. pastorn, sedermera kyrkoherden i Kviinge, kontraktsprosten Ture Svensson Cederborg och Emma Augusta Löfvengren. Elev vid Lunds katedralskola ht. 1864—vt. 1867; åtnjöt privat undervisning i Kristianstad; lantbrukselev hos godsägaren. Behrensen å Äspinge i Hurva socken hösten 1868—hösten 1869. Skötte faderns jordbruk å Kviinge prästgård 1869—76; ägde Höka-röd i Kviinge socken 1876—83; sekreterare i Kviinge sparbank; ledamot av kommunalnämnden i Kviinge 1878—83; suppleant i Kristianstads läns landsting 1882—83; delägare och medredaktör i Helsingborgstidningen Skånes allehanda 1883—88 samt redaktör och utgivare av samma tidning 1888 (utgivningsbevis 16 mars) —1893, då tidningen uppgick i Helsingborgs-posten Skåne—Halland; medarbetare i denna tidning 3 okt. 1893—3 maj 1895 samt dess redaktör och utgivare 14 maj 1895—sept. 1897; medarbetare i Göteborgs aftonblad 1 nov. 1897—1 mars 1898 samt i Svenska dagbladet 1898—1900; platsredaktör i Stockholm för Allers familjjournal 1899—05; har sedan 1905 ägnat sig åt fri skriftställarverk-samhet. Signaturer: Håkan, Cg, Cbg, Onkel Bräsig. — Deltog i stiftandet av Sydsvenska tidningsmannaföreningen (v. ordförandetill 1898); ledamot av Publicistklubben 1899—1914.

Gift 18 apr. 1877 med Olova Kronhamn, f. 1 aug. 1853, d. 14 dec. 1904, dotter till konsuln Viktor Kronhamn i Landskrona.

C, som åren 1876—83 drev eget jordbruk i sin hemtrakt, inträdde sistnämnda år i pressens tjänst och övergick efter att såsom utgivare och medarbetare ha medverkat i olika tidningar år 1905 till självständig skrift-ställarverksamhet. Han har särskilt gjort sig känd som författare till ett stort antal histo-riskt-romantiska skildringar, publicerade dels som följetong i flera olika tidningar, dels i bokform. Utan att göra anspråk på högre litterärt värde ha hans historiska romaner genom livlig händelseskildring och goda topografiska och historiska miljöstudier tillvunnit sig vidsträckt popularitet som ungdoms- och folkläsning. Med förkärlek har han valt ämnen från sin födelsebygd Göingetraktens historia (Göingehöfdingen, 1899, Den siste snapphanen, Snapphaneblod, Dackefejden, samtliga 1913, Önnestads präst, Mickel Göing, båda 1921 m. fl.) En annan grupp av hans författarskap utgöres av detektivromaner.