Eberstein, släkter

von Eberstein, tyska adelssläkter, av vilka flera medlemmar vid olika tider verkat i Sverige eller i svensk tjänst. I Pommern fanns en sådan ätt, grevarna von Eberstein eller under medeltiden vanligen von Everstein, herrar till Neugarten (Naugard, Nougarth, Nougarden) i Hinterpommern, vilka utgöra en från 1200-talet känd gren av en nedersachsisk ätt, vars stamslott låg i Wesertrakten vid Amelungsbom. Denna ätt förde i vapnet ett med krona av guld krönt lejon av silver i blått fält. Om en dess i Sverige verksamme medlem, riksrådet greve Hans av Everstein (d. 1446), se nedan. Till den pommerska grenen hörde även greve Caspar von Eberstein (d. 1644) till Neugarten och Massow i Pommern. Denne inträdde i svensk tjänst som kapten vid Johan von Vitzthums reg. 1630 och var 1632 överste och chef för lantgreve Wilhelms av Hessen-Kassel gröna livreg. till fot, vilket följde svenska armén. I maj sistnämnda år var C. v. E. sysselsatt med befästningsarbeten i Mannheim men fick i brev, dat. 22 maj, av Axel Oxenstierna order att marschera till Worms; den 23 juni drog E. in i Koblenz. I slaget vid Alte Feste 24 aug. s. å. sårades han men kunde likväl deltaga med sina hessaré i slaget vid Ltitzen, där han förde befälet över högra flygelns musketerarkompanier. Om förväxlingen i litteraturen av honom och Baners överste E. A. von E. (av annan släkt) se nedan. Greve Caspar v. E. blev 1640 generallöjtnant och överbefälhavare för hessiska armén. Brev från Caspar v. E. till Axel Oxenstierna finnas i Riksarkivet.

En schwabisk grevlig ätt von E. synes ej ha haft beröring med Sverige. Till en tredje släkt, den frankisk-thüringska ätten von E., känd sedan 1100-talet samt med friherrliga och grevliga grenar (den grevliga utdöd 1772) hörde Ernst Albrecht von E. (f. 1605, d. 1676). En likpredikan 1676 över denne har utnyttjat hans ännu 1842 bevarade men sedan försvunna självbiografi och visar, att han tidvis varit svensk officer, vilket även eljest kan styrkas. Efter att först ha gjort lärospån under Tilly ingick han vid hertig Julius Heinrichs av Sachsen-Lauenburg reg. 1625–29, först som kornett, sedan som löjtnant och deltog som sådan på svensk sida i kriget mot Polen. År 1630 blev E. A. v. E. kammarjunkare hos hertig Wilhelm av Sachsen-Weimar, och 1632 ingick han, först som major, vid lantgreve Wilhelms av Hessen-Kassel livreg. till häst och deltog med detta på svensk sida i slaget vid Lützen s. å. För detta reg. blev han själv som överstelöjtnant chef 1634, och det förenades då under svenske generalen hertig Georgs av Lüneburg befäl med de svenska trupperna samt hösten s. å. med Banérs armé. E. A. v. E. utmärkte sig i Banérs tjänst upprepade gånger och blev 1636 överste. Han deltog under Banér även i infallet i Böhmen 1639 och kallar sig i aug. s. å. själv H. K. M:ts och Sveriges kronas »Obrister zu Ross». Uppgiften i litteraturen (t. ex. registret till Banérs tryckta brev till Axel Oxenstierna och Björlins Banérmonografi), att kavalleriöversten von E. i Banérs armé skulle varit greve Caspar v. E. (se ovan) är således oriktig. Detta framgår även av Banérs formulering i breven, där denne alltid blott talar om överste v. E., medan en hans kollega, som var greve, ständigt anges med grevetiteln. År 1641 togs E. A. v. E. i anspråk för andra ändamål, blev 1642 generalmajor, 1648 kejserlig fältmarskalklöjtnant och gick 1657 som fältmarskalk i dansk tjänst och stred mot svenskarna. Han fick 1665 avsked och slutade som kursachsisk generalfältmarskalk. E. A. v. E. hade anseende ej blott som erfaren och skicklig krigare utan även för sin humanitet.