Georg Henning Ecklef

1. Georg Henning Ecklef, f. 3 okt. 1671 i Tönder, Slesvig, d. 4 dec, 1732 i Kiel. Föräldrar: häradsfogden i Tönder Henrik Eckleff och Catharina Trinick. Inskriven vid univ. i Kiel 17 jan. 1682; krigssekr. i holstein-gottorpsk tjänst; kassör och räkenskapsförare vid den goertzska finansförvaltningen i Sverige 1716–18; kvarhållen i Sverige 1719–27 för revision av sin förvaltning under denna period; holstein-gottorpskt etatsråd 1728.

G. 29 april 1722 i Stockholm (Hovf.) m. Ingeborg von Stenhagen, dp 27 okt. 1688 där, begravd 2 juni 1764 där (Tysk.), dotter av hovintendenten Carl Müller Stenhagen, adl. von Stenhagen, och Anna Peringer (syster till K. sekr. Gustaf Lillieblad och kanslirådet Johan Peringskiöld).

Om E: s liv före hans inträde i svensk tjänst är föga bekant. Själv synes E. ej ha saknat förmögenhet; han uppgives sålunda ha haft en egendom i Slesvig. Som ett slags erkännande av hans duglighet måste det nog anses, att han fick en framskjuten plats bland de holsteinare, som i början av 1716 anställdes vid den goertzska finansförvaltningen i Sverige. E. intog en ställning, som knappast någon underordnad svensk ämbetsman varken före eller efter honom innehaft. Att, som man vanligtvis gjort, kalla honom kassör vid Upphandlingsdeputationen, torde icke vara fullt korrekt. Kassaförvaltningen, vid vilken E. var anställd, lydde nämligen under Goertz ensam eller i hans frånvaro under hans vikarie, G. von Dernath (se denne). Allteftersom praktiskt taget alla rikets inkomster ställdes till Goertz' disposition, växte E: s arbetsbörda, och han fick snart eget kontor med en personal, som till stor del bestod av hans egna landsmän. Lika litet som Goertz var E. svensk undersåte, ed till konungen eller kronan avlade han aldrig och fick aldrig någon K. fullmakt. Han skulle efter sina båda förmäns skriftliga eller muntliga order utbetala medlen och kontrasignera deras kvitton och anvisningar på kontanter eller varor. Han skulle även föra räkenskaperna, vilka enligt Goertz' instruktioner icke uppsattes på det i Sverige vanliga sättet. Med rätta konstaterade man efter Goertz' fall, att E. icke kunde betraktas som en »persona publica» utan måste anses som Goertz' »particulier betient». Faktum är i varje fall, att under 1716–18 sammanlagt nära 80 millioner dlr smt i redbart mynt, obligationer, sedlar av olika slag och mynttecken passerade genom hans händer. Utan att egentligen missbruka sin ställning visste E. att tillgodose sina egna intressen vid flera tillfällen, bland annat vid omsättning av obligationer. Som arbetschef säges han ha varit mindre omtyckt på grund av sitt myckna kommenderande. Till skillnad från sina förmän vistades han ständigt i huvudstaden,

Det väl förberedda slag, som hessiska partiet efter Karl XII:s död riktade mot sina holsteinska antagonister, drabbade även E., som 5 dec. 1718 arresterades jämte alla sina i Stockholm varande landsmän. I hessamas propaganda samt under förhören med E. inför den över Goertz och hans medhjälpare 1719 tillsatta kommissionen insinuerades mer eller mindre öppet, att E. gjort sig skyldig till förskingring av kronans medel, men dessa anklagelser kunde aldrig bestyrkas, trots att E. till och med hotades med tortyr. Han hölls dock i fängsligt förvar 2 1/2 år och fick först 1727 tillstånd att lämna Sverige. Efter Goertz' avrättning 1719 och von Dernaths avresa från Sverige 1721 var E. nämligen den ende, som hade någon närmare kännedom om och möjlighet att överblicka den invecklade goertzska finansförvaltningens alla detaljer, om vilka den segrande byråkratien var högst ofullständigt underrättad. Han måste därför biträda den över Upphandlingsdeputationens förvaltning 1719 tillsatta kommissionen med dess revisionsarbete. För E: s egen del blev resultatet tillfredsställande. Han förklarades av ständerna vid 1726–27 års riksdag fri från allt ansvar för kassaförvaltningen, eftersom han endast var att betrakta som Goertz' ombud utan egen beslutanderätt, och tillerkändes en gratifikation på 6,000 dlr smt som erkänsla för sitt arbete med revisionen. Påstötningar från holsteinskt håll ha måhända medverkat till denna för E. gynnsamma utgång. Han kunde 1727 lämna Sverige och återvända till Holstein. Av hertig Karl Fredrik, som – säkerligen av politiska skäl – 1719 avskedat honom ur sin tjänst, blev han nu väl mottagen. Han utnämndes till etatsråd och bodde under sina få återstående levnadsår i Kiel.