Oscar de Wahl

Oscar de Wahl, f. 7 aug. 1832 i Skoklosters sn (Upps.), d. 29 april 1873 i Stockholm. Föräldrar: skolmästaren Johan Dewal och Anna Christina Adamsson. D. erhöll sin grundläggande musikutbildning av fadern och fullbordade sina studier vid K. Musikaliska akademiens konservatorium, där han 1854 avlade musikdirektörsexamen. S. å. etablerade han sig som pianopedagog i Stockholm och förvärvade som sådan stort anseende. År 1858 anställdes D. som dirigent vid Södra teatern, där han även hade till uppgift att komponera musikinlägg i vådeviller och sångspel samt efter tidens praxis instrumentera orkesterpartierna i alla operetter. Fr. o. m. hösten 1871 var han verksam vid Mindre teatern i Stockholm och blev där fullföljaren av de musikaliska traditioner, som tidigare genom August Södermans geniala insats gjort denna teater till en värdefull kulturell tillgång i Stockholms musikliv. Denna anställning avbröts emellertid genom D: s död knappt två år senare.

G. 1867 m. skådespelerskan Anna Lundström (se nedan).

D. var utrustad med en ovanlig musikalisk begåvning och därtill med en arbetsförmåga, som indirekt blev orsaken till den överansträngning, som påskyndade hans tidiga bortgång. Hans pedagogiska skicklighet gjorde honom till en av Stockholms mest anlitade pianolärare. Bland hans elever märkes den framstående pianisten Hilma Svedbom (se denna), f. Lindberg, som hade erhållit hela sin pianistiska utbildning av D. Framför allt var han emellertid känd som utmärkt orkesterledare, sceninstruktör och körledare. Av hans talrika kompositioner och de c: a 200 operetter han bearbetat finnes dock endast en enda kuplett bevarad i Musikaliska akademiens bibliotek. Denna saknar överskrift och anteckning om tonsättare men kan möjligen vara komponerad av D.; i alla händelser torde den vara instrumenterad av honom. Den bekräftar uppgiften om hans instrumentatoriska skicklighet och smak.

Enligt uppgift av makarnas son, skådespelaren Anders de Wahl, brukade D. under somrarna i sitt föräldrahem vid Skokloster samla omkring sig flera av Stockholms vid denna tid mest framstående musiker, bl. a. Ludvig Norman, August Söderman och Joseph Dente, tillsammans med vilka han odlade kammarmusik och kvartettsång. För denna kamratkrets torde han ha skrivit ett stort antal manskvartettkompositioner, vilka dock, liksom de verk han skrev för en rad av huvudstadens glada ordenssällskap, synas ha gått förlorade.

D:s hustru var skådespelerskan Anna de Wahl, f. 25 maj 1844 i Väddö (Sth.), d. 18 maj 1889 i Södertälje. Föräldrar: kyrkvakten i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm Anders Lundström och Anna Pousette. Anna Lundström upptogs tidigt som adoptivdotter av en släkting, båtsman Frimodig i Roslagen. Redan vid elva års ålder vann hon inträde vid Selanderska elevteatern och erhöll där sin utbildning och första anställning. I detta sällskap var hon engagerad till 1866, då hon övergick till Södra teatern. Från 1872 och fram till 1884 spelade hon omväxlande i Stockholm vid Mindre, Södra och Nya teatrarna samt i Göteborg vid Nya teatern. Åren 1884 och 1885 var hon engagerad vid Svenska teatern i Helsingfors samt 1886 och 1887 vid Vasateatern i Stockholm.

A. D. ansågs under eti lång följd av år som vår förnämsta operettskådespelerska. Hennes röst lär av naturen ha haft en sällsynt vacker timbre, som ytterligare förädlats genom en god utbildning. Därtill kom en utomordentlig musikbegåvning och en fin musikalisk kultur, som understöddes och utvecklades av hennes högt bildade make. Det beklagades allmänt av hennes kamrater och den samtida presskritiken, att hon ej kunde förmås att ägna sina krafter och sin talang åt större uppgifter än operetten och det komiska sångspelet.

Som skådespelerska utmärkte hon sig särskilt genom sitt livfulla och graciösa spelsätt, sin vackra diktion och en karakteriseringskonst, som sträckte sig långt utöver de gränser, inom vilka en operettsångerska brukar röra sig. Hennes rollista var också ovanligt stor och omfattade snart sagt alla den klassiska operettens sopranpartier. Hon gjorde stor lycka som Amor i »Orfevs i underjorden», Bronislawa i »Tiggarstudenten», Fragoletto i »Frihetsbröderna», »Lilla frun», »Lille hertigen», »Lärkan», Maria i »Den ondes besegrare», Serpolette i »Cornevilles klockor», Stina i »Närkingarna», »Teblomma» och Vanda i »Storhertiginnan av Gerolstein».

Ej endast genom sin ovanliga sceniska och musikaliska talang utan även genom sina personliga egenskaper för övrigt var A. D. mycket uppburen inom skådespelar- och musikerkretsar i Stockholm, Göteborg och Helsingfors.