Gustaf Duncan

1. Gustaf Duncan, f. 1676, d. 1741. Fader: assessorn i Dorpats hovrätt Nicolaus Olai Duncan. Student vid Dorpats univ. 1694 —98; kretsnotarie under Erik Dahlbergh i dorpatska kretsen 25 febr. 1699; kommenderad att upprätta magasin i Fellin i febr. 1700 för trupperna från Finland och durchmarschkommissarie i pernauska kretsen; fältkommissarie vid de svenska trupperna i Estland 15 maj 1701, i vilken egenskap han förestod medelsredovisningen och vissa delar av förplägnadstjänsten; förrättade fältbokhållare- och överkrigskommissariebefattningarna; rysk krigsfånge vid Narvas kapitulation 10 aug. 1704; skötte de svenska krigsfångarnas ekonomiska angelägenheter i Moskva till jan. 1712, då D. med sin.familj fördes till Tobolsk; befann sig efter freden 1721 i Reval och i Stockholm 1723; krigskommissarie 16 okt. 1723; postkommissarie i Taskula vid ryska gränsen 22 maj 1724 (K. brev ang. D: s lön 19 maj s. å.); postdirektörs karaktär 19 sept. 1727.

G. m. Elisabeth Lange, möjligen dotter av superintendenten i Narva Jacob Lange.

D., som i Dorpat bl. a. studerat juridik, hade där även förvärvat sig betydande språkkunskaper. Hans modersmål var svenska, men han var också kunnig i estniska, finska, ryska och tyska. Detta torde i viss mån ha motiverat hans befattningar inom militärförvaltningen samt främjade i hög grad hans verksamhet som en slags ekonomisk ombudsman för de svenska fångarna. H. R. Horn sände honom i febr. 1708 för att upplåna medel till fångarnas underhåll, och därvid erhöll D. ett förskott på 20,000 dir smt. Hans ivägsändande till Sibirien nyåret 1712 skedde med stor brådska. Han fick icke tid att avsluta sina räkenskaper, varför Piper 8 febr. 1714 gjorde en framställning om permission för honom för att han skulle få tillfälle att i Moskva reda ut vissa affärer.

Vid återkomsten ur fångenskapen var D. tydligen utarmad; i en supplik till K. M:t aug. 1723 meddelar han bl. a., att han för sin stora fattigdoms skull varit tvingad att i Reval kvarlämna sin familj. År 1739 ingav han ansökan till K. M:t om introduktion på svenska riddarhuset under åberopande av ättens förmenta skotska adliga härkomst.

Postkommissarierna i överfartsorterna vid de svenska riksgrän-serna hade sedan gammalt en viss diplomatisk karaktär, i det att de till regeringen inrapporterade även politiska förhållanden från andra sidan gränsen. Befattningen som postkommissarie vid ryska gränsen ansågs följaktligen synnerligen viktig. Det antydes redan av den höga avlöningen, 500 dir smt, som 1727 höjdes till 800 dir. Det ålåg D. att övervaka både postgången och resandetrafiken. Han användes även som kunskapare i de ryska gränstrakterna och ombesörjde en viss utfrågning av resande. Om denna hans verksamhet förmäles på flerfaldiga ställen i de skrivelser, som han regel- bundet tillställde överpostdirektören i Stockholm; till dessa äro alltid fogade värdefulla förteckningar över ut- och inresande. På denna väg förmedlades även till regeringen i Stockholm ryska tidningar och annat tryck, vid vilket allt fästes stort avseende. Under en av sina resor in i Ryssland bevistade D. i Petersburg 10 mars 1725 Peter den stores begravning, vilken han utförligt skildrat i brev (20 mars) till överpostdirektören. D. ägde vidsträckta jordagods i norra Karelen.