Henric Gottfrid Brandel

Henric Gottfrid Brandel, f. 21 jan. 1739 i Västra Ryds socken i Uppsala län, d 18 febr. 1828 i Stockholm. Föräldrar: handlanden Gottfrid Brandel och Anna Dorotea Sahlgren. Student i Uppsala 6 apr. 1752; disp. pro excercitio 6 okt. 1756 över en av honom själv författad avhandling (»Rudimentum academicum tangens aliquot abusus eloquentiæ»; pres. P. Ekerman); erhöll testimonium academicum 8 juni 1759. Anställd i kommerskollegium som apprentiv i turkiska språket 1758; e. o. kanslist i utrikesexpeditionen 27 juni 1759; auskultant i kommerskollegium 18 apr. 1763; konsulatssekreterare i Alger 14 aug. 1764; konsul därstädes 22 okt. 1766; tillika österrikisk konsul därstädes 1784; erhöll ett års tjänstledighet 20 sept. 1791; lämnade Alger efter fredsbrottet 15 okt. s. å. men uppbar enligt K. brev 23 aug. 1792 konsulsarvodet till 26 maj s. å.; sänd till Livorno 1792; hemkom 1793; erhöll avsked med pension 27 mars 1795 och förhöjd pension 27 okt. 1824. LMA 1795.

Gift 1 aug. 1767 med Maria Margareta Wolters, f. 1748, d 1791, dotter till överinspektören vid Dalarö stora sjötull Johan Wolters.

B. studerade i Uppsala med stor framgång klassiska och österländska språk, de senare under professor P. Rubens ledning. Kanslikollegiet, som hade behov av tjänstemän med insikter i de orientaliska, språken uppmuntrade honom att fortsätta (1 dec. 1758), och hans lärare Rubens gick i borgen för att han hade ett kvickt geni, underbyggt med goda studier. Han var sålunda väl förberedd för sin blivande verksamhet i Algeriet. På den ytterst krävande posten som svensk konsul i detta lands huvudstad kunde han kvarstanna i ej mindre än tjugusex år, helt visst ett vackert vittnesbörd om hans diplomatiska förmåga. Landets förnämsta näringskälla var sjöröveri, och besättningarna från de fartyg, som uppbringades, plägade kvarhållas i slaveri. Sverige hade dock redan år 1729 med. Algeriet ingått ett »freds-, handels- och sjöfartsfördrag» och friköpte sedan dess genom vissa »presenter» sin Medelhavssjöfart från kaparnas rovlystnad. Det var B:s uppgift att upprätthålla den fördel, Sverige på detta sätt försäkrat sig om, och han lyckades häri så väl, att under hela hans tid de svenska fartyg, som tillfälligtvis uppbringades, på hans blotta hemställan frigåvos. Då emellertid vid regentombytet 1791 den nye dejen utfärdade krigsförklaring mot Sverige emedan de sedvanliga presenterna därifrån läto vänta på sig, måste B. lämna landet.

B. var en mycket intresserad amatörastronom och studerade himlakropparna flitigt under sin vistelse i Algeriet. Där utarbetade han även ett eget kronologiskt system, vilket han kallade myriaden, omfattande en period av 10,000 år med början år 2000 f. Kr. Myriaden grundade sig på beräkningar av B. över solårets längd och var avsedd förutom att ge en noggrann kalender för en lång tid framåt även att enhetligt förena de olika folkens tidräkningar. Någon fullständig framställning av sitt myriadiska system utgav B. aldrig. År 1792 lät han i Livorno trycka en kronologisk tabell, »Tabula cujus ope computantur tempora myriadis». Från och med 1796 lät han årligen i Stockholm utgiva en almanack enligt det nya systemet. Franska nationalkonventet förfrågade sig hos B. angående detta, när det 1793 var sysselsatt med införande av en ny tidräkning i republiken. B. korresponderade med Laplace och Legendre om myriaden, men fransmännen antogo emellertid ett annat system, vilket dock som bekant blev mycket kortvarigt. B:s förslag till kalenderreform erhöll av samtida vetenskapsmän vackra vitsord. Daniel Melanderhjelm säger sålunda i sin »Astronomi», att »generalkonsul B:s kalendarium äger vida företräde för det gregorianska både i anseende till dess konstruktion som tillämpning». Naturligt nog kom myriaden att dela öde med andra försök att rationalisera den nedärvda tidräkningen. Den var känd endast i en trång krets, och i Sverige hade man så mycket mindre anledning att tänka på en förändring, som detta land genom »nya stilen» erhållit en kalender, vilken fyllde alla praktiska anspråk på noggrannhet och lättfattlighet. Då dessutom B. införde nya namn på månader och dagar och slopade veckoindelningen i sin myriadiska tidräkning, minskades utsikterna i hög grad att få densamma antagen. År 1853 utgav generalkonsul F. A. Ewerlöf en kortfattad framställning av B: s system under titel »La myriade, systéme chronologique pour une période de dix milles ans par Henri Brandel». Ewerlöf har också författat en minnesteckning över B., vilken dock icke har blivit publicerad. — B. inskränkte icke sin reformlust till tidräkningen utan hoppades kunna ingripa rationaliserande i de dagliga vanorna även på ett annat område, nämligen rättskrivningens. Han föreslog sålunda och använde själv särskilda tecken för långt o-ljud, ng-ljudet och sj-ljudet.