Johan Wilhelm Brannius

Brannius, Johan Wilhelm, f. 23 juni 1747, d 6 apr. 1800 i Stockholm. Föräldrar: komministern i Huddinge och Brännkyrka Johannes Olai Brannius och Ulrika Eleonora Lille. Åtnjöt undervisning vid Strängnäs trivialskola och gymnasium; student i Uppsala 2 nov. 1765; disp. 18 okt. 1769 och 9 juni 1770 (Dissertatio academica de paroecia Brænnkyrka Toerneæ meridionalis in Sudermannia, p. 1–2; pres. K. F. Georgii); fil. kand. 24 mars 1770; fil. mag. 17 juni s. å. E. o. kanslist i riksarkivet 4 nov. 1773; kopist 17 febr. 1775; kanslist 23 jan. 1776; erhöll kopistlön 18 apr. 1777; registrator 14 sept. 1778; aktuarie 5 dec. 1781.

Gift 17 juli 1777 med Anna Helena Greig, f. 8 mars 1750, d 15 febr. 1838, dotter till sjökaptenen Johan Greig.

B. intog visserligen en rätt obemärkt plats, men hans plikttrogna arbete i riksarkivet kom att ganska länge bli av betydelse för arkivaliebeståndets ordning och uppställning. Riksarkivet hade efter slottsbranden 1697 varit inrymt dels i Rosenhaneska huset på Riddarholmen, dels i »greve Pers hus» på Helgeandsholmen men återflyttades sedermera i ett par repriser (1756 och 1768) till slottet, allteftersom de för detsamma avsedda nya lokalerna blevo färdiga, nämligen det s. k. lilla valvet i norra mittelpartiet och de stora valven under nordvästra flygeln. De sistnämnda voro länge besvärade av intensiv fukt. »Den fuktiga köld med förpestade dunster, som uppfyller dessa rum, förstör slutligen handlingarna och lämnar ingen flitig ostraffad», yttrade B:s' företrädare såsom aktuarie, Jonas Hallström. Först i mitten av 1780-talet började förhållandena i valven bliva något så när drägliga. Man kan emellertid knappast förvåna sig över att somliga arkivtjänstemän under tiden sökte undandraga sig att arbeta därnere, men B. tvekade icke att göra det, även »uti oblidare årstider». Han ombesörjde flyttningar från lilla valvet till de större och bragte handlingarna på det senare stället i den ordning, som sedan i huvudsak bibehölls under flera årtionden. Han skrev själv 1781: »Min lott har i synnerhet varit ifrån första stund, då jag inträdde uti Kongl. riksarkivo, att få befattning med de besvärligaste göromål, nämligen regleringen av handlingarna uti de nya valven, icke utan nog kännbart äventyr för hälsan.» Att detta icke var något överdrivet självberöm, intygades upprepade gånger av hans förman arkivsekreteraren K. J. Strand, som gav honom det amplaste erkännande för hans nit i nämnda hänseende. Vid varje befordran framhölls detta arbete såsom särdeles förtjänstfullt, och när B. avancerade till registrator, gick han förbi en äldre kanslist, som formligen vägrat att tjänstgöra i valven. Detta oaktat blev B. till sist, vid tillsättningen av arkivsekreterare efter Strand, själv förbigången av en yngre kamrat, Karl Adlersparre (se denne), vilket delvis berodde på den senares litterära förtjänster och kanske också därpå, att B:s' hälsa var bruten. Han dog redan 1800 vid femtiotre års ålder. — En son till B. var stadskirurgen och gymnasielektorn i Strängnäs Fredric Wilhelm Brannius (f. 1780, d 1845), vilken under en lång verksamhet som bibliotekarie vid domkyrkobiblioteket och gymnasiebiblioteket därstädes (1824–45) utförde ett nitiskt och grundligt undersöknings- och katalogiseringsarbete.