Johan Zacharias Blackstadius

Blackstadius, Johan Zacharias, f. 14 mars 1816 i Falkenberg, d 26 febr. 1898 i Stockholm. Föräldrar: sjökaptenen Adolf Fredrik Blackstadius och Anna Fredrika Stenbäck. Medföljde 1823–29 fadern på dennes sjöresor; åtnjöt undervisning i de hamnar, fartyget besökte; upptogs 1829 av moderns halvbroder, litografen K. Schultén i Stockholm, som undervisade honom i litograferingskonsten; åtnjöt samtidigt undervisning i Akademien för de fria konsterna; företog resor i Sverige till 1844; vistades 1844–49 i Finland och utövade där sitt yrke; företog en studieresa 1850–54 i Tyskland, Schweiz, Italien och i Frankrike, där han erhöll undervisning i T. Couture's ateljé i Paris; lärare i figurteckning och målning vid Slöjdföreningens skola i Stockholm 8 sept. 1860; erhöll rätt till pension genom K. brev 13 maj 1881 samt avsked 20 juni s. å. Agrée FrKA 1858. – Ogift.

Som målare utförde B. altartavlor, porträtt och historiemålningar. Av de senare erhöll »S:t Sigfrid, som döper allmoge i Småland» mention honorable vid skandinaviska konstutställningen 1866. B. verkade även som restaurator av medeltida kalkmålningar i svenska landskyrkor (Västeråker i Uppland 1870). Hans restaureringar vunno mycket erkännande av samtiden men utfördes efter principer, som numera icke godtagas. Angående dessa bär följande anteckning av F. von Dardel om restaureringen av Västeråker vittne: »De gamla målningarna, vilka voro nästan utplånade, hava blivit fullständigt återställda i 14:e århundradets naiva stil.» — B. tillhörde den konstnärsgrupp, som Karl XV samlade kring sig. Inom denna krets gjorde han sig bemärkt som en »kvick och okonstlad» talare.