K F Natanael Beckman

3. Karl Fredrik Natanael Beckman, f. 26 jan. 1868 i Bassle. Föräldrar: komministern, sedermera kontraktsprosten Klas Beckman och Fredrika Linnarsson. Intogs i Skara h. allmänna läroverk ht. 1878; avlade mogenhetsexamen därstädes 21 maj 1886; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 13 dec. 1889; fil. lic. 16 maj 1895; disp. 24 maj s. å.; fil. doktor 31 maj s. å.; har, delvis med statsunderstöd, företagit ett flertal studieresor, företrädesvis till Danmark och Norge. Vik. adjunkt vid Skara h. allmänna läroverk vt. 1893; genomgick provår i Uppsala 1895–96; docent vid Uppsala universitet 23 sept. 1895; medlem av redaktionen av Svenska akademiens ordbok 1 jan. 1897–juni 1899; tillika docent vid Lunds universitet 26 jan. 1897; e. lärare vid Nyköpings h. allmänna läroverk 1899–1900; föreståndare (rektor) vid Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium läsåren 1900–02; tillika ånyo docent vid Uppsala universitet 6 juni 1900; lektor vid h. realläroverket i Stockholm (å Norrmalm) 12 mars 1902 (stadfäst av K. M:t 15 aug. s. å.); tillika lärare vid Anna Sandströms seminarium ht. 1902–vt. 1906 samt studierektor vid Sofi Almquists samskola läsåret 1905–06; av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk tillkallad såsom sakkunnig vid utarbetande av kursplan i modersmålet för realskolan 22 dec. 1905; tf. rektor vid Skövde realskola och kommunala gymnasium läsåren 1906–11; tillika redaktör av tidningen Billingen 1906–07; återinträdde i tjänstgöring vid h. realläroverket å Norrmalm ht. 1911; ånyo lärare vid Anna Sandströms seminarium s. å.; av ecklesiastikministern tillkallad som sakkunnig rörande ny normalplan för undervisningen i rikets folk- och småskolor 11 sept. 1913; uppförd på andra förslagsrummet till professur i nordiska språk i Lund 1917; utnämnd till lektor vid Uppsala h. allmänna läroverk 21 dec. s. å. men uppehöll som vikarie sin förra tjänst vid h. realläroverket å Norrmalm vt. 1918; ånyo docent i nordiska språk vid Uppsala universitet 9 febr. 1918; efter ifrågasatt kallelse till Åbo akademi, utan ansökan kallad till professor i svenska språket vid Göteborgs högskola 31 maj s. å. (stadfäst av K. M:t 23 aug. s. å.).

Gift 11 juni 1897 med Marta Linaae-Knutsen, f. 6 apr. 1868, dotter till handelsfullmäktigen Hans Linaae och fosterdotter till apotekaren Knut Andreas Knutsen.

Som vetenskaplig forskare och författare omspänner B. synnerligen olikartade områden inom den vittomfattande nordiska språkvetenskapen: fornsvensk och nysvensk språkhistoria, nysvensk, dansk och norsk ordforskning, systematisk nysvensk grammatik, svensk och fornnordisk metrik, fornisländsk och fornsvensk filologi (i inskränkt mening) samt realfilologi. Därtill kommer, att han också författat arbeten i historia, logik m. m. I hans författarskap kan man iakttaga två huvudriktningar, en utredande teoretisk och en mera praktiskt pedagogisk. Hans främsta verk av förstnämnda art torde vara hans undersökningar rörande den fornisländska tideräkningen och därmed sammanhängande problem. Genom B:s ifrågavarande arbeten, vilka förutsätta ganska omfattande matematiska och astronomiska insikter, har ett förut föga eller alls icke bearbetat område klarlagts. Andra betydelsefulla avhandlingar av rent vetenskaplig, utredande syftning äro hans »Studier till Västgötalagarnas historia» samt hans »Studier i outgivna fornsvenska handskrifter». I den sistnämnda lämnar han en rad bidrag till bestämmande av en hel del medelsvenska handskrifters, dialektala proveniens. Också här är det fråga om undersökningar av betydande vikt, i detta fall särskilt för den fornsvenska språkhistorien, på ett forskningsfält, där ännu föga är gjort och där arbetet är förenat med särskilda svårigheter av flerahanda art. Bland B:s mera praktiskt pedagogiska skrifter träda tvenne i förgrunden, detta såväl på grund av deras inre egenskaper som pä grund av den användning, de fått i vår högre undervisning, nämligen »Svensk språklära för den högre elementarundervisningen» och »Grunddragen af den svenska versläran», vilka båda utkommit i flera upplagor. Dessa arbeten bygga ingalunda uteslutande på av föregångare insamlade och tillrättalagda fakta och av dem tillämpade synpunkter. De innehålla tvärtom mycket nytt både i fråga om av författaren genom egen forskarmöda invunnet material och i fråga om principiell uppfattning och framställning. B:s svenska verslära var den första i sitt slag och brukas alltjämt vid våra universitet, och hans nysvenska grammatik saknar fortfarande medtävlare, då det gäller universitets- och den högre elementarundervisningen.

B. rör sig som forskare med förkärlek på områden, som tidigare äro föga eller alls icke bearbetade. Han har pioniärens sinne för de vida utsikterna och de stora sammanhangen och dennes drift att alltjämt tränga framåt. Han har också dennes förmåga att, ställd inför nya och oförutsedda svårigheter, finna medel och metoder att övervinna dem.