H Conrad F W B Behrens

Behrens, Hans Conrad Friedrich Wilhelm Behrend, f. 27 jan. 1835 i Sambleben, Braunschweig, d. 16 jan. 1898 i New York. Föräldrar: pastorn, sedermera kyrkoherden vid S:t Pauli församling i Hamburg Carl Heinrich Behrens och Louise Emerentia Krause. Genomgick gymnasium i födelsestaden; ämnade efter avlagd studentexamen bliva präst men inträdde i stället å handelskontor i Hamburg; begav sig mot slutet av år 1854 till Stockholm, där han först erhöll anställning på kontor samt 1857–61 innehade egen grosshandelsrörelse; bedrev tillika sångstudier för I. Dannström och J. Günther samt sedermera huvudsakligen för I. A. Berg; medverkade vid konserter under J. Foroni's ledning; debuterade som Sarastro i »Trollflöjten» å K. teatern i Stockholm 2 maj 1862; erhöll anställning vid samma scen från 1 juli s. å.; lämnade Stockholm med utgången av juni 1870; tillträdde engagemang vid operan i Berlin s. å.; deltog 1873 i en operaturné till Skandinavien, vid vilken Rickard Henneberg var kapellmästare; förste bassångare vid impressarion Mapleson's italienska opera i London 1874–80 och besökte under tiden med dennes sällskap Amerika; engagerad vid operan i Rotterdam 1880; utövade spelåret 1885–86 ensam samt spelåret 1886–87 i förening med annan ledamot av operans sällskap direktörskapet vid denna; engagerad vid The metropolitan opera i New York, i vilken stad han sedan förblev bosatt till sin död; företog under sin sceniska verksamhet i Europa och Amerika upprepade sångarfärder, varvid han uppträdde såväl å scenen som vid konserter och bl. a. gästspelade å K. teatern i Stockholm under åren 1875–79 och 1888–89; verkade även flitigt såsom impressario och införde i denna egenskap vid K. operan i Stockholm Zelia Trebelli 1875 och 1876, Kristina Nilsson 1876 samt Lilli Lehmann och Fr. Betz i maj 1878.

Gift 1) 19 sept. 1857 med Fanny Josephine Rubach, f. 27 febr. 1836 i S:t Gertruds församling i Stockholm, dotter till grosshandlaren Arnold Heinrich Rubach.

B., som tidigt visat musikaliska anlag och utpräglad håg för scenen, hade redan under sin affärsverksamhet i Stockholm ägnat sin röst nödig skolning. När sedermera affärerna gingo mindre gynnsamt, beslöt han att bliva operasångare. Debuten utföll lyckligt, och B. erhöll av kritiken vitsordet att äga en »särdeles vacker och stark sångröst». Sedan han därefter blivit anställd vid K. teatern, utvecklade han en livlig verksamhet och uppträdde bl. a. som Max i »Alphyddan», Asthon i »Lucie», Georges i »Puritanerna», Belcor i »Kärleksdrycken», Orovistus i »Norma», Silvi i »Ernani», Alfonso i »Lucrezia Borgia», Stephano Colonna i »Rienzi», Malvolio i »Alessandro Stradella», Saint-Bris och Marcel i »Hugenotterna», Plumkett i »Martha» samt Vilhelm Tell. Sedermera utökade han sin repertoar ytterligare, sjöng såväl på svenska och tyska som italienska språken samt uppträdde bl. a. som Basilio i »Barberaren i Sevilla», Leporello i »Don Juan», konungen i »Lohengrin», lantgreven i »Tannhäuser», Ramphis i »Aida» samt Rocco i »Fidelio». Som konstnär vann B. förnämligast sina framgångar genom sin röst, en bas av stort omfång och på samma gång stark samt mjuk och smidig. Ehuru han städse med yttersta omsorg beflitade sig om sin rösts fortsatta utbildning och utan tvivel med åren förbättrade sitt sångsätt, kom han icke att i egentlig mening framstå som en verkligt fint utdanad sångare. Ett friskt och otvunget framträdande överskylde emellertid till en viss grad, vad som måhända kunde brista uti teknisk förfining, samt förskaffade honom städse en obestridd framgång hos publiken. Som skådespelare saknade B. särskilt i det seriösa rollfacket djupare karaktäriseringsförmåga. Det låg knappast heller för hans impulsiva natur att sätta sig grundligare in i en roll. I den komiska operan lyckades han emellertid bättre, tack vare sin av naturen humoristiska läggning. Till sitt yttre var B. lång och ståtlig. Hans personlighet utmärktes genom självsäkerhet, tilltagsenhet och ett oförbrännligt gott humör. Också uppskattades han livligt inom sällskapslivet, där han förvärvade många vänner. Ur sin rika erfarenhet som scenisk konstnär meddelade B. i en år 1889 utgiven skrift »Vor und hinter den coulissen» spridda minnen, likväl till större delen anknytande sig till hans vistelse i Rotterdam.