Otto Adrian Berg von Linde

Berg von Linde, Otto Adrian, före adlandet Bergh, f. 29 maj 1711 i Malmö, d 11 apr. 1768 på Axelvold. Föräldrar: majoren vid fortifikationen Staffan Volter Bergh, vars farfars far dog i slutet av 1500-talet som kapten vid artilleriet på Älvsborgs slott, och Beata Elisabet von Linde. Volontär vid fortifikationsarbetena i Malmö redan 1723; utbildade sig där i fortifikationskonsten under överste L. K. Stobées och sin faders ledning. Beordrad att förrätta konduktörstjänst i Landskrona 1734; konduktör vid skånska brigaden 12 dec. 1735; tjänstgjorde i Finland och Stockholm; löjtnant-modellör vid fortifikationen 26 maj 1741; iståndsatte 1742—43 den förfallna Fredriksskans vid Gävle; avsänd till Härjedalen för att sätta Långa skans i defension i slutet av aug. 1743; tillika befälhavande fortifikationsofficer vid överste G. V. Marcks von Wurtembergs häravdelning, vid vilken han även ledde spioneriet; besiktigade Jämtlands- och Härjedalsgränserna i slutet av år 1743; kapten vid femte (finska) fortifikationsbrigaden 24 juli 1744; transporterad till tredje (skånska) fortifikationsbrigaden; tjänstgjorde i Malmö 1745–46 samt i Kristianstad och Landskrona 1747; erhöll ledningen av den nya fästningsbyggnaden i Kristianstad 1748; erhöll majors titel 19 sept. 1750; adlad 21 nov. 1751; generalkvartermästarlöjtnant 14 apr. 1755; överste och chef för pommerska fortifikationsbrigaden 14 okt. 1762; transporterad till femte brigaden 15 febr. 1764 men skulle tills vidare fortfara att leda arbetena i Kristianstad; erhöll avsked med ackord och pension 13 maj 1766. RSO 1749.

Gift 23 juli 1751 på Björnö i Åby socken med Eva Charlotta Ulfwenklou, f. 8 aug. 1731, d 6 maj 1756, dotter till majoren Henrik Ulfwenklou.

Medan B. var löjtnantmodellör, gjorde han. bl. a. dels en modell över »situationen vid Karlskrona och fästningskommissionens därå projekterade defension», dels en modell till kanonvagn efter egen invention, och sedan han iståndsatt Fredriksskans, utarbetade han en dessein över denna. Under sin tjänstgöring vid finska fortifikationsbrigaden biträdde han vid utseendet av lämplig plats för en ny stad, hamn och gränsfästning i Finland samt föreslog först Lilla Abborrfors och sedan Degerby, vilken senare ort (det blivande Lovisa) han även avmätte. Vid fästningsbyggnaden i Kristianstad, som till en början utfördes enligt J. B. Virgins storartade plan för förstärkandet av de båda kortsidornas polygoner och sedan enligt en av H. H. von Liewen uppgjord och av K. M: t 1749 gillad byggnadsplan, inlade B. mycken förtjänst och visade sig vara en synnerligen dugande fästningsbyggare. Sedan han 1752 av sin morbroder ryttmästaren Johan Lorens von Linde fått Axelvold och Möllarp i Skåne i testamente, visade han sig även, ehuru i sitt enskilda liv annars nog vidlyftig, såsom en framstående lanthushållare och efterlämnade vid sin död bl. a. 90,000 dlr smt i reda penningar.