Alexander F Berger

2. Alexander Fredrik Berger, den föregåendes son, f. 30 juni 1844 på Södra Håkanbol i Nysunds socken, d. 9 juni 1901 i Uppsala. Intogs i Örebro h. elementarläroverk 1853; student i Uppsala 20 maj 1862; fil. kand. 14 dec. 1870; disp. 24 maj 1873; fil. doktor 31 maj 1875; vistades med offentligt understöd i Berlin under vintersemestern 1885—86 för matematiska studier. Docent i matematik vid Uppsala universitet 5 okt. 1875; förestod därstädes e. o. professuren i matematik läsåret 1884—85 samt professuren i samma ämne 12 mars 1888—13 mars 1890; uppfördes å andra förslagsrummet till sistnämnda tjänst 18 jan. 1890; tf. e. o. professor i matematik 13 mars s. å.—vt 1892. — Ogift.

B. var en framstående matematisk forskare, som riktade sin vetenskap med många värdefulla resultat. Hans viktigaste arbeten behandla den analytiska talteorien, inom vilken han med sina forskningar fortsatte på de vägar, som öppnats av P. G. L. Dirichlet och L. Kronecker, vilken sistnämndes lärjunge han under sin Berlinvistelse varit. Jämsides med sitt vetenskapliga arbete utövade B. en nitisk och uppskattad verksamhet som akademisk lärare vid Uppsala universitet, där han dels såsom tillförordnad professor, dels som stipendiat höll offentliga föreläsningar läsåret 1884—85 samt från och med vårterminen 1888 oavbrutet varje termin till och med vårterminen 1901. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsistoriet begärde flera gånger, ehuru förgäves, att en personlig e. o. professur skulle inrättas för hans räkning. Vid hans död vitsordades såväl hans rastlösa, samvetsgranna pliktuppfyllelse som hans blygsamma, flärdfria, vänfasta väsen och grundmurade redlighet.