Christina C U Berger (f. Cronhielm)

Berger, Christina Charlotta Ulrika, f. Cronhielm, f. 21 aug. 1784, d 25 maj 1852 i Linköping. Föräldrar: majoren greve Karl Emil Cronhielm och hans andra hustru, Hedvig Ulrika Boije af Gennäs.

Gift 4 nov. 1817 med majoren Johan Georg Berger i hans andra gifte, f. 1778, d 1856.

Ch, B. var verksam både på prosans och versens område. Hennes första små romaner mottogos ganska gynnsamt. Romanlitteraturen vid denna tid bestod mest av översättningar, varför de inhemska försöken i allmänhet kunde påräkna välvilligt intresse. Den anspråkslösa genre, hon diktade i, kunde icke heller verka utmanande på tiden. Hon anslöt sig närmast till den sentimentala familjeromanen. Det är dennas typiska gestalter och motiv, hon upptager, med Richardson som det yttersta och väl indirekta upphovet. Hjältinnan är en dygdig och tåligt lidande Clarissa-typ, hjälten en ideal Grandison, dock ofta med medvetna Werther-inslag, och där (som i »Albert och Louise») en intrigant förförar-figur förekommer, bär han Lovelace's drag. Motivet är tvenne unga älskandes slutliga förening efter tåligt burna motgångar, oftast beroende på föräldrarnas ekonomiska hänsyn. Slutet är nästan genomgående detsamma: de ekonomiska hindren upphävas genom en lycklig slump (en lotterivinst, ett fynd eller dylikt), och allt ändar i äktenskaplig sällhet och välstånd. Ett visst affärssinne utmärker ofta Ch. B:s hjältinnor (Albert och Louise) och torde icke ha felats henne själv, som man kan se av de täta breven till Wallmark rörande honorar för hennes' dikter i Journalen. Konflikten blir av en vida mattare och blekare art, än vad särskilt denna genres franska utformning medförde. Det är aldrig fråga om äktenskapsbrott eller allvarlig otrohet från de älskandes sida, blott föräldrarnas motstånd står i vägen. Tillfällena till moraliserande patos utnyttjas ock samvetsgrant. Ett särskilt symtomatiskt intresse äger »Trollgrottan i San Miniatos dal» (1816). Även den är i huvudsak en sentimental familjenovell men visar därjämte inslag från olika håll. En efterklang av Rousseau röjes i den unge, om sin börd okunnige prinsens uppfostran fjärran från stadens frestelser i en stilla, lantlig dal under en gammal vis "mentors ledning. Men hela den yttre apparaten är hämtad från sensationsromanen, sådan den utbildats under 1700-talets senare hälft. Även annars visar Ch. B. spår av denna riktning, men här äro de fullt framträdande, och hon ger därmed ett av de första och dock senfödda exemplen i vårt land på riddar- och rövarromantiken i prosaform, särskilt av den art, som A. Radcliffe typiskt representerar. Här är en romantisk bakgrund (Italien), en hemlighetsfull grotta, lönngångar och valv, trollspeglar och tavlor, som visa framtiden, i fjärran tonande musik — allt till slut rationalistiskt förklarat och berövat sin mystik. Men som man kunnat vänta, har Ch. B. icke förmått förläna detta maskineri ett spår av verkningsfull spänning. När hon på 1840-talet åter uppträder som prosaförfattarinna i Aftonbladet med bidrag, som sedan ingingo i hennes »Noveller» (1846), visar hon sig icke oberörd av prosadiktningens utveckling. Hennes berättelser, särskilt de omtyckta »Lustresan», och »Kapten Dunderbergs andra resa» (Aftonbladet 1841, n:o 277, 1843, n:o 220) visa nu en starkare realism i yttre beskrivning och karaktäriserande dialog, om än det sentimentala inslaget finnes kvar. — Ch. B. var en flitig versskribent, som i en mängd tidningar och tidskrifter, strödde sina alster. Även här företräder hon en äldre riktning. Själv torde hon ha uppsatt fru Lenngren som sitt mönster. En hyllningsdikt till denna ingår i Magasin för konst, nyheter och moder. 1830. Hennes poesier bestå av versifierade anekdoter och historietter, historiska romanser, fabler och visor, byggda på refräng, tillfällighetsvers, charader, logogryfer och dylikt. Ofta äro de översättningar, särskilt av franska original. Som en större sådan må nämnas »Drottning Capriciosa», en versifierad bearbetning efter Rousseau, företagen under råd och bistånd av Wallmark. Till flera av Ch. B: s lyriska stycken satte hennes man musik. I Magasin för konst, nyheter och moder, där hennes bidrag voro talrika, publicerade hon 1826 den dikt, som säkert blivit mest känd och verkligt »populär», »Korset på Idas grav», en ballad i den förromantiska stilen, som sedan omtryckts i en mängd vissamlingar. Av brev till kapten A. Lindeberg (18 dec. 1842) framgår, att Ch. B. sökt få tvenne pjäser spelade, en översättning från franskan och en bearbetning av en fransk novell. Samma brev visar, att Lindeberg varit den, som recenserat henne i Allmänna journalen.