Eva V J Bergius

5. Eva Vilhelmina Julia Bergius, f. von Bahr, f. 16 sept. 1874 på Mälby vid Östanå. Föräldrar: revisionssekreteraren häradshövding Karl Fredrik Oskar von Bahr och Maria, Elisabet Boström. Avlade studentexamen som privatist vid Åhlinska skolan 23 maj 1901; inskriven vid Uppsala universitet ht. s. å.; fil. kand. 15 sept. 1903; fil. lic. 3.1 maj 1907; disp. 14 dec. 1908; fil. doktor 28 maj 1909; har företagit forskningsresor till Freiburg och Berlin 1911, 1913 och 1914. Docent i experimentell fysik vid Uppsala universitet 30 jan. 1909; amanuens vid universitetets fysiska institution 1 jan. s. å.–5 sept. 1910; lärarinna i fysik, kemi och matematik vid Brunnsviks folkhögskola 15 okt. 1914; erhöll avsked från docenturen 5 jan. 1915.

Gift 19 juni 1917 med folkhögskolläraren Georg Nikolaus Josef Bergius, f. 4 sept. 1871.

E. von B. ägnade sig efter avslutade förberedande studier speciellt åt studiet av fysiken och fördes genom sin lärare professor K. Ångström in på undersökningar över gasers absorption inom det ultraröda spektrum. Hennes doktorsavhandling behandlar tryckets inverkan på gasers absorption och påvisar bl. a., att den s. k. Beerska lagen, enligt vilken samma massa av ett ämne skulle absorbera lika mycket, oberoende av dess förtunning eller utspädning, icke kan anses gälla för gaser. Med växande förtunning avtar äbsorptionen per massenhet för alla gaser och synes i flera fall närma sig ett limesvärde = 0. Efter disputationen fortsatte E. von B. sina forskningar på Rubens laboratorium i Berlin. Hennes där utförda omsorgsfulla undersökning av vattenångans absorptionsspektrum äger särskild betydelse för aktuella teoretiska problem.