Nils Johan Berlin

Berlin, Nils Johan, f. 18 febr. 1812 i Härnösand, d 27 dec. 1891 i Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden Nils Magnus Berlin och Anna Sofia Gustava Kjernander. Elev vid Härnösands trivialskola 1822 och vid dess gymnasium 1825; student i Uppsala 8 febr. 1830; disp. 29 febr. 1832 (De veritate et fictione in poesi Romanorum epica, p. I; pres. J. Sellén); fil. kand. 12 dec. s. å.; disp. 4 juni 1833 (Tentamen chemicum observationes quasdam circa salia losxidi chromici sistens; pres. L. P. Walmstedt); fil. magister 14 juni s. å.; åtnjöt J. J. Berzelius' händledning å hans laboratorium större delen av vintern 1833—34; bedrev medicinska studier dels i Stockholm, dels i Uppsala; med. kand. 17 dec. 1836; med. lic. 25 maj 1837; disp. 31 maj s. å. (Om colik, d. 4; pres. I. Hwasser); med. doktor 6 juni s. å.; besökte i mineralogiskt syfte Utö och Dannemora gruvor samt Ytterby 1841 och 1842; företog med offentligt understöd resor till Köpenhamn 1840 och till tyska och österrikiska universitet och laboratorier samt till bergverken å Erzgebirge och Harz 1843; bevistade som Sveriges ombud en del sanitära kongresser i utlandet. Docent i kemi vid Uppsala universitet 26 apr. 1834; tjänstgjorde till följd av föreläsningarnas inställande under koleraepidemien vid Härnösands gymnasium en del av vt. samt ht. 1834; lärare i tyska språket, matematik och naturalhistoria vid nya elementarskolan i Stockholm 31 aug. 1837—18 maj 1844 samt någon tid vid generallantmäterikontoret; chemise och pharmaciæ adjunkt vid karolinska institutet 30 sept. 1839; föreläste kemi vid apotekarsocietetens farmaceutiska institut okt. s. å.—juli 1845; sekreterare hos kommitterade för den nya farmakopéns utarbetande 1840—44; erbjöds professur i kemi vid Helsingfors universitet 1842, men avböjde denna plats, då han på sundhetskollegiets framställning erhöll ett årligt anslag av 500 rdr bko intill vidare befordran; erhöll 4 okt. 1843 och 6 okt. 1845 av kanslersämbetet uppdrag att inreda Lunds universitets kemiska laboratorium; utarbetade och utgav 1845 på sundhetskollegiets uppdrag »Anvisning till de allmännaste gifters upptäckande på kemisk väg»; e. o. professor i farmakologi vid Lunds universitet 4 aug. 1845; professor i kemi och mineralogi 3 dec. 1847; erbjöds chefskapet för Chalmersska slöjdskolan 1851; rektor vid Lunds universitet 1854—55; professor i medicinsk och fysiologisk kemi 2 maj 1862; generaldirektör och tf. ordförande i sundhetskollegiet (fr. o. m. 1878 medicinalstyrelsen) 2 dec. 1864 samt ord. innehavare av samma ämbete 5 dec. 1873; ordförande i direktionen över gymnastiska centralinstitutet 1866—80 samt i direktionerna för folkskollärarnas pensionsinrättning och för lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa; ledamot av riksdagens första kammare för Malmöhus län 1867—73 och var därunder bl. a. ledamot i särskilt utskott 1867 och 1873 samt i konstitutionsutskottet 1871 urt.; ordförande i kommittén angående hospitalsväsendets förändrade organisation 17 dec. 1869—31 dec. 1870; ledamot av läroverkskommittén 21 okt. 1870—23 juli 1872; ordförande i kommittén angående inrättande av en änke- och pupillkassa för folkskollärare 25 sept.—30 nov. 1874 och i löneregleringskommittén vid behandlingen av sundhetskollegiets lönereglering 31 dec. 1875 (bet. 14 juni 1876); erhöll avsked från generaldirektörsbefattningen i medicinalstyrelsen 20 apr. 1883. LVA 1844; LFS 1850; RNO 1860; KNO 1865 (1kl 1873); LVVS 1870; LKrVA 1871; KmstkNO 1875; HedLLA 1877; HedLVS 1889; innehade dessutom ett flertal utländska ordnar.

Gift 1) 21 aug. 1838 med Fredrika Dorotea Hambraeus, f. 2 jan. 1817, d 20 nov. 1846, dotter till handlanden Johan Hambraeus i Stockholm; 2) 23 aug. 1848 med Emilia Charlotta Braune, f. 13 apr. 1826, d 4 okt. 1868, dotter till grosshandlaren Gerhard Emanuel Braune i Göteborg; 3) 2 juli 1870 med Emilie Vilhelmina Katarina Krieger, f.. 8 apr. 1827, d 29 sept. 1907, dotter till kaptenen vid borgerskapets i Stockholm infanteri Kristian Ludvig Krieger och änka efter professor Jakob Lundell i Lund.

Lusten för naturens studium vaknade hos B. ganska tidigt. I fädernehemmet förvarades å en vind en samling böcker och åtskilliga fysiska apparater och konserverade naturalier, som tillhört hans moders fosterfader, logices och physices lektorn, assessorn Johan Sohlberg, en av Linnés lärjungar. Denna samling, till vilken hörde arbeten av Linné, Thunberg, Retzius m. fl., blev föremål för B: s flitiga studier. Experiment gjordes med ledning av s. k. konstböcker, materialier därtill inköptes för gossens sparpenningar. Sedan B. såsom gymnasist kommit i besittning av Berzelius' lärobok i kemi, fästes hans håg huvudsakligen vid detta ämne. Då sju yngre syskon funnos i hemmet, hade det måhända för fadern blivit omöjligt att underhålla den vetgirige gossen vid universitetet, men B. erhöll hjälp till sina studier av en ogift faster. Ett gott tillfälle till fortsatt vetenskaplig utbildning bereddes honom, då han efter sin magisterpromotion fick tillträde till Berzelius' laboratorium. Även då han efter avslutade medicinska studier såsom lärare bosatte sig i Stockholm, försummade han ej de möjligheter till ytterligare utbildning, som huvudstaden erbjöd. Att man redan vid denna tid uppskattade B: s förmåga, visar såväl det maktpåliggande uppdraget att såsom sekreterare i den härför tillsatta kommittén redigera sjätte upplagan av »Pharmacopoea svecica» som de särskilda fördelar, varigenom man kvarhöll honom i fäderneslandet, då utsikt till raskare befordran yppades i Finland. Hans förbindelser med universitetet i Lund grundlades, då han jämte professorerna J. A. Engeström och K. G. Brunius med tillgodogörande av sina utländska reseiakttagelser fick deltaga i inredandet av laboratorium i det nyuppförda akädemihuset (nuvarande biskopshuset). Under sin nittonåriga lärarverksamhet vid Lunds universitet (1845—64) främjade B. genom sin stora vetenskapliga begåvning i hög grad de kemiska och farmaceutiska studierna icke blott vid universitetet utan även i hela vårt land. Under sin universitetstid intog han särskilt såsom föreläsare och läroboksförfattare ett framstående rum. Hans förnämsta lärobok är »Elementarlärohok i oorganisk kemi» 1857, av vilken en tredje upplaga, bearbetad av K. V. Blomstrand, utkom 1870. Övriga mera betydande arbeten äro »Anvisning till de allmännaste gifters upptäckande på kemisk väg» (1845), »In pharmacopceam suecicam commentarius medico-practicus» (1846), »Den svenska farmako-peen öfversatt och kommenterad» (1849—51). Bland hans vetenskapliga forskningar kunna nämnas hans undersökningar över krom, molybden och ytterjord. Även har han jämte A. Damour i Paris påvisat, att det såsom nytt grundämne i orangiten ansedda dona-rium var identiskt med torium. Från sin professur i Lund övergick B. till en rastlös och fruktbärande administrativ verksamhet. Bland hans insatser såsom det svenska medicinalväsendetsi chef under mer än aderton år kunna nämnas förbättring av läkarnas och apotekarnas ställning samt förbättrade anordningar vid landets lasarett och statens anstalter för sinnessjukas vård.

B: s mångsidiga författarverksamhet, omfattande, förutom vetenskapliga och populära skrifter och läroböcker, även utlåtanden, förordningar och författningar m. m., utmärkes av en framställningens klarhet och redighet, vari han upphunnits av helt få. I den nationalskatt av folkliga skrifter, som gjort B: s namn populärt inom en stor del av den civiliserade världen, märkas B: s lärobok i naturläran för folkskolor och folkskollärarseminarier samt hans läsebok i naturläran för Sveriges allmoge, av vilka den förra före hans död utgick i tolv upplagor om 400,000 exemplar, den senare i nio upplagor om 150,000 exemplar. Båda dessa arbeten ha utgivits i finska upplagor; läseboken har utgått även i fyra danska, fyra norska och sju tyska upplagor samt delvis översatts till grönländskan. — B. var den siste kvarlevande av Berzelius' lärjungar. Arbetsförmåga, mångsidig lärdom och framställningskonst voro egenskaper, som bidrogo att förläna honom en ovanlig framgång såsom lärare, författare och ämbetsman. Såsom enskild person var B. mycket värderad och avhållen av envar, som lärde känna huru mycket verkligt gott, ja, även anspråkslöst, som doldes under det sträva skalet. Han ligger begraven å Nya kyrkogården vid Norrtull i Stockholm. Vetenskapsakademien ägnade år 1908 sin medalj åt B:s minne.