
3. Karl Rudolf Teodor Arborelius, den föregåendes broder, f. 24 dec. 1861 i Orsa, d 6 juli 1917 i Stockholm. Avlade mogenhetsexamen vid h. realläroverket i Stockholm 17 maj 1882; ordinarie elev vid tekniska högskolan 13 sept. 1882–vt. 1883; extra elev därstädes ht. 1883–vt. 1886. Ritare vid Wengströms snickerifabrik; anställd vid I. G. Clasons ritkontor och hos G. Lindgren: innehade egen arkitektbyrå i Stockholm; värderingsman hös inteckningsgarantiaktiebolaget i Stockholm från 1 apr. 1898.
Gift 17 okt. 1895 med Hilda Emilia (Emmy) Glantzberg, f 23 juli 1870, d 2 nov 1954, dotter till kyrkoherden Kristian Magnus Glantzberg i Hed.
Som självständigt verkande arkitekt hade A. en mångsidig verksamhet. I Stockholm byggde han ett stort antal hus på framträdande platser. Han var i viss mån eklektiker och ägde ett utpräglat intresse för konstindustriella former, som framför allt framträdde i interiörernas detaljer. Vid en ombyggnad efter hans ritningar fick inteckningsgarantiaktiebolagets hus vid Fredsgatan med sin stora hall sitt nuvarande utseende. A. har även byggt franska kyrkan, civilstatens änke- och pupillkassas hus vid Lantmäteribacken, Drottgården och ett stort antal hyreshus i Stockholm. Vidare har han ombyggt Djursholms slott och lämnat ritningar till ett flertal villor i Djursholm, av vilka professor M. G. Mittag-Lefflers villa i dess äldsta form och ombyggnaden av bankdirektör J. H. Palmes villa vid Svalnäs äro de mest bekanta. I Orsa, där A gärna anlitades vid byggandet av kommunala hus, använde han i den spånklädda, litet tunga prästgården på ett något schablonmässigt sätt norsk träbyggnadsstil. A. var även verksam som kyrkorestauratör och arbetade därvid i historiska stilar, som han dock påtryckte en egen, än allmogemässig, än något klumpigt pompös prägel. Hans äldre arbeten på detta område, t. ex. Älvdalens kyrka, lida av en alltför stor överlastning av detaljformer, särskilt i snickeriarbeten, men i Gagnefs kyrka, en av hans sista restaureringar, har han genomfört långt större enkelhet och lugn i inredningens linjer.
Gerda Boëthius.