Laurentius Gunnari Banck

Banck, Laurentius Gunnari, f. i Norrköping, d 13 okt. 1662 i Franeker i Holland. Student i Uppsala vid tolv års ålder 21 aug. 1629; åtnjöt där till en början enskild handledning; disp. 23 mars 1633 och 15 maj 1635; reste utrikes 1640; fil. magister och jur. kand. samt, 1642, jur. doktor i Franeker; besökte efter avlagda lärdomsprov Frankrike, Italien och Spanien; återvände till Franeker och blev där e. o. professor i juridik 1647. — Ogift.

B:s gärning synes hava varit föga känd i Sverige, hans namn desto mera. »På en tid, då utlänningar ej hyste de mest gynnande tankar om våra nordiska snillen, mindre ansågo dem för vuxne att komma i jämförelse med deras egne lärare», var det nämligen ej vanligt, att svenska vetenskapsmän i utlandet nådde en sådan ställning som B. Han var emellertid en framstående lärd och en produktiv författare på olika områden. I Uppsala hade han gjort sig känd genom sina disputationer och orationer. Hans lärjungar, de tre bröderna Gustav, Karl och Peter Sparre, hyllade honom vid hans avresa därifrån med ett »Propempticon» på latinsk vers. Och när han efter sina examensstudier i Franeker lämnade denna stad, lyckönskades han i en skriftsamling på grekiska, ungerska och latin av vänner, som han där hunnit förvärva. Det goda anseende, B. vunnit, förskaffade honom sedan hans med goda löneförmåner förenade lärarbefattning i Franeker. Hans längtan stod dock tillbaka till hemlandet, men hans önskan i detta avseende blev ej uppfylld. B. lär hava varit en egendomlig man, han påstås t. o. m. hava varit misstänkt för häxeri och trolldom. En viktig del av hans skriftställarskap är riktat mot den katolska kyrkan. Påven Innocentius X:s kröning i Rom, som han åsett, skildrade han, »in aliorum invidiam», i en med illustrationer försedd utförlig beskrivning, kallad »Roma triumphans», varav två väsentligen olika upplagor föreligga. Han utgav jämväl »Taxa cancellariæ apostolicæ» eller en lista på allehanda kansliavgifter vid Vatikanen, vilken sedan gammalt varit en ovärderlig rustkammare för den protestantiska polemiken; hans upplaga — som emellertid genom sin lärda apparat vittnar även om filologiska och historiska intressen — blev liksom tidigare editioner från protestantiskt håll upptagen bland de förbjudna böckerna. En annan av hans skrifter, »Bizarrie politiche», innehåller bl. a. uppgifter om drottning Kristinas personliga förhållanden i Rom. Hans juridiska skriftställarskap torde i Sverige ej hava varit mycket känt och synes i varje fall ej därstädes hava övat något inflytande. — B:s porträtt blev efter hans död stucket i koppar och, försett med verser av professor Acronius, upphängt i konsistorium i Franeker. Han begrovs i nämnda stads kollegiekyrka, där en gravsten med inskription kom att beteckna hans viloplats. Hans kvarlåtenskap gick till Sverige, där han ärvdes av svågern Erik Olofsson.