Adalvard d.y.

Adalvard den yngre, tysk missionsbiskop i Sverige (Sigtuna, Skara). Tillhörde domkapitlet i Bremen; vigdes till biskop och sändes till Sverige av ärkebiskop Adalbert under Stenkils regeringstid (Adam IV,28). Anledningen härtill uppgives av Adam hava varit en underbar händelse, varigenom en av prästerna vid hednatemplet i Uppsala fått sin syn och blivit vunnen för kristendomen. Till A: s biskopssäte bestämdes därför Sigtuna. På resan dit fann han sin namne Adalvard den äldre sjuk i Västergötland och var där närvarande vid hans död och begravning. Han besökte även på resan Birka, som då var förstört och öde, så att icke ens ärkebiskop Unnis grav stod att finna.

Anländ till sin bestämmelseort, säges han (IV,29) ha verkat där och i omnejden med stor iver och framgång. Vid sin första mässa i Sigtuna berättas han ha fått i offergåvor ända till 70 mark silver. Därefter överenskom han med biskop Egino i Skåne, att de tillsammans skulle besöka det stora Uppsalatemplet, »huvudorten för barbarernas vidskepelse». De ville gärna underkasta sig vilken tortyr som helst, blott de kunde få detta tempel rivet eller ännu hellre bränt. Skedde detta, menade de, så skulle hela folkets omvändelse följa därpå. Men då folket började mumla om planen, avstyrde Stenkil den genom att föreställa missionärerna, att den endast skulle leda till deras död, hans egen avsättning och ett allmänt återfall till hedendomen. A. måste därefter förlägga sin verksamhet till Götalandskapen; marken var i Svealand ännu för hårdarbetad. Han övertog då Skarastiftet, som var vakant efter hans namne. Men detta betraktades av ärkebiskop Adalbert såsom kanoniskt oriktigt, då han var biskopsvigd för Sigtuna; han blev därför återkallad till Bremen (III,70). — I juni 1069 har han undertecknat en urkund i Bremen; före 1072 dog han därstädes.