Carl Maximilian Emanuel Johan Adlerfelt

3. Carl Maximilian Emanuel Johan Adlerfelt, son till A. 1, f. 11 febr. 1706 i Wismar, d 1747 i Kiel. Assessor i holsteinska justitiekansliet 10 (21) aug. 1724; kammar-junkare 1731; sedermera guvernör för hertig Karl Peter Ulrik, kejsare i Ryssland under namn av Peter III.

Gift med Sofia Hedvig Thiese, f. 21 febr. 1718, d 22 apr. 1746, dotter till en kryddkrämare Thiese.

A. blev vid nio års ålder tagen om hand utav sin farbror, Karl Adlerfelt, kammarherre och hovmarskalk hos konung Stanislaus Leszczynski, och kom sålunda att tillbringa sina ungdomsår i Zweibrücken, Berg-Zabern och Weissenburg, där hovet då uppehöll sig. När farbrodern i maj 1720 återkallades till Sverige, tog han med sig sin unge brorson, som i Stockholm tillbragte några år under livligt deltagande i hovets fester men också under allvarliga studier, bl. a. i antikvitetsarkivet. Besök gjordes i Uppsala, och kortare tider uppehöll han sig vid Sätra brunn och på gården Sanna nära huvudstaden hos sin faster, gift med hovkamreraren Olof von Bysing. Sedan farbrodern i dec. 1722 avlidit i Stockholm, trädde A. genom förmedling av det holsteinska sändebudet H. F. von Bassewitz och en yngre farbror, generalmajoren Per Adlerfelt, i juni 1723 uti hertig Karl Fredriks tjänst. På hösten s. å. lämnade han Stockholm och begav sig över Reval till Petersburg för att inställa sig hos sin nye herre. Som hertigens kavaljer fick han bevista kejsarinnan Katarinas kröning i Moskva. Efter sin utnämning till assessor återvände A. från Petersburg över Riga, genom Kurland, Preussen, Pommern och Mecklenburg till Holstein, dit han framkom i slutet av dec. 1724. I apr. följande år fick han som legationssekreterare åtfölja konferens- och lantrådet Ditlef Brockdorff på dennes ambassad till Wien. Efter hemkomsten i aug. 1725 uppehöll han sig den mesta tiden i Kiel. För svensk historia har A. betydelse som vårdare och utgivare utav en del av sin faders litterära kvarlåtenskap, framför allt dennes journal över Karl XII: s krig intill slaget vid Poltava, vilken han bearbetade och 1740 utgav under den välbekanta titeln »Histoire militaire de Charles XII». Detta arbete slutar med konungens ankomst till Bender, men även för en skildring av de följande årens händelser har den yngre A. påbörjat samlingar i hopp att kunna framlägga en fullständig Karl XII:s historia. A:s manuskript till »Histoire militaire» med titeln »Mémoires pour servir à l'histoire de Charles XII. 1700–1709. av[ec] supplemfent] 1709—1714» förvaras i K. biblioteket. Där finnas också journalerna från hans resor till Stockholm, Ryssland och Wien, vilka han själv renskrivit och illustrerat med talrika insatta kopparstick och några av honom själv utförda teckningar. Utdrag ur anteckningarna från resan till Sverige och vistelsen i Stockholm hava publicerats av H. Wieselgren i uppsatsen »Taflor från krigs- och olycksåren efter Carl XII:s död 1719–21» (Hist. tidskr. 1893).