Gustaf A Aldén

Aldén, Gustaf Alfred, f. 16 sept. 1852 i Alseda. Föräldrar: lantbrukaren Johan Gustafsson och Kristina Johansson. Inskrevs vid Växjö h. elementarläroverk 1867; avlade mogenhetsexamen därstädes 23 maj 1874; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. (med statskunskap som huvudämne) 25 maj 1878; har företagit talrika studieresor, bl. a. till Tyskland, Schweiz och Italien 1888 för studium av vallagarnas tillämpning. Andre lärare vid Norra Kalmar läns folkhögskola 7 aug. 1878; föreståndare för samma skola 10 aug. 1880–7 sept. 1889; innehade under denna tid flera kommunala uppdrag och var sålunda bl. a. ledamot av Norra Kalmar läns landsting 1885–86; efter att under flera år ha varit medarbetare i Aftonbladet redaktionssekreterare därstädes 1 nov. 1889–1 juni 1911, då han avgick med pension; tillika redaktör för Aftonbladets vecko-, resp. halvveckoupplaga 1 dec. 1892–1 juni 1911; kvarstår som författare av veckokåseriet »Bref från Nalde» i tidningens halv-veckoupplaga.

Gift 26 dec. 1879 med Anna Louise Strahl, f. 18 juli 1854, dotter till bruksägaren Anders Strahl.

Efter avlagda akademiska examina ägnade A. under elva år sina krafter åt den nyskapade folkhögskolan i norra Kalmar län och kom därigenom i nära beröring med Emil Key. I huvudstaden, dit han överflyttade för att ägna sig åt journalistisk verksamhet, har han ganska livligt deltagit i det kommunala livet och tillhört styrelsen i flera olika organisationer; sålunda har han bl. a. varit vice ordförande för publicistklubben samt ledamot i direktionen för sällskapet för nyttiga kunskapers spridande och av folkbildningsförbundets föreläsningsnämnd. Under en lång följd av år har A. varit en mycket anlitad, för framställningens klara och praktiska avfattning skattad populärvetenskaplig föreläsare i medborgerliga och historiska ämnen. Det betydelsefullaste resultatet av A:s verksamhet utgöres av hans »Medborgarens bok». Den överskådliga uppställningen av detta arbete beledsagas av knapphet och säkerhet i framställningen, vilken utmärkes av belysande exempel och i sin helhet vittnar om en intim bekantskap med de breda folkklassernas erfarenhetsvärld och intellektuella mottaglighet. »Medborgarens bok» har också blivit den förnämsta källa, ur vilken särskilt dessa samhällslager hämta medborgerlig kunskap, samtidigt med att den i stor utsträckning användes som lärobok vid olika undervisningsanstalter ej blott inom Sverige utan också i grannlanden. Av stort intresse för vår nyare riksdagshistoria är den av A. ombesörjda samlingen av Lars Hiertas riksdagsmotioner och anföranden; på sitt sätt belysande för våra parlamentariska hävder är även K. V. Liljecronas av den upprörda stämningen med dess kringflygande rykten präglade dagbok från 1840–1841 års riksdag, vilken fullständigt utgivits av A.