Svante Alin

Alin, Svante, f. 19 maj 1852 i Skarstads socken. Föräldrar: hemmansägaren Sven Pettersson och Johanna Svensdotter. Intogs ht. 1870 i och genomgick Fjellstedtska skolan i Uppsala; avlade mogenhetsexamen vid Uppsala privata elementarläroverk 31 maj 1876; student i Uppsala ht. s. å.; avlade teoretisk teologisk examen 15 sept. 1879 och praktisk teologisk examen 13 dec. s. å.; prästvigd 21 dec. s. å.; avlade pastoralexamen i Skara 3 maj 1881. V. komminister i Varv, Skåra stift, 22 dec. 1879; komministersadjunkt i Sandhem 3 febr. 1880; ånyo v. komminister i Varv 13 mars s. å.; komminister i Fågelås 4 aug. 1884 med tillträde 1 maj 1886; v. komminister därstädes 1 maj 1885; kyrkoherde i Sventorp 11 nov. 1887 (tillträdde 1889); prost 23 juni 1903. Teol. doktor 31 okt. 1917.

Gift 23 apr. 1880 med Emilia Augusta Egnell, f. 25 dec. 1840 i Vreta kloster, d. 24 apr. 1913, dotter till lantbrukaren Johan Egnell å Glansta samt änka efter lantbrukaren Adolf Fredrik Bruun.

A. har länge både genom kritiska inlägg och positiva förslag verksamt främjat arbetet för en reviderad kyrkopsalmbok. Hans principfasta intresse för denna angelägenhet har städse varit starkt dogmatiskt betonat, vilket ock framgår av hans 1903 utgivna provpsalmbok, som beträffande uteslutningar av den Wallinska psalmbokens nummer är det radikalaste bland hittills framlagda revisionsförsök. A. har i förordet till nämnda förslag klarlagt sin ställning till kraven på »vidhjärtenhet, humanitet, frihet från dogmer och allt vad det heter» med följande ord: »Så långt en kristlig psalmbok kan ha antydda egenskaper i överensstämmelse med Guds ord, bör den visst äga dem, men icke står det i vår makt att efter gottfinnande göra något i denna sak.» Har befogenheten av den stränghet, varmed A. enligt nyss anförda norm ansett sig böra beskära det Wallinska psalmmaterialet, blivit föremål för bestämda gensagor, så ha däremot hans insatser som produktiv psalmist rönt ett ganska odelat erkännande, även från håll, där man icke delat hans allmänna grundsyn på revisionsproblemet. Både i sitt eget förslag och i kommittéförslagen av 1911, 1914 och 1917 är han företrädd med ett antal psalmer, för vilkas karaktär J. A. Eklund funnit ett adekvat uttryck, när han hos dem vitsordat »det pastoralt skolade omdömet, den flärdlösa enkelheten, det gamla svenska allvarskynnet». A:s psalmstil anknyter sig närmast till den äldre luterska psalmens traditioner och utmärker sig för både biblisk konkretion och osökt folklighet. Att han tillika kan nå en mäktig poetisk verkan, därom vittnar exempelvis hans av sublim lyftning präglade reformationshymn »Framfaren är natten», som av flera vittnesgilla bedömare räknas till vår nyare psalmlyriks bästa vinningar. Utom sina hymnologiska och poetiska skrifter har A. publicerat åtskilliga kyrkliga och teologiska inlägg, som företräda en utpräglat ortodox observans.