Hans Anckarcrantz

Anckarcrantz, Hans, f. 1690, d 13 mars 1768. Föräldrar: schoutbynachten Hans Vilhelm Anckarcrantz och Katarina Nop. E. o. lärstyrman 1703; lärstyrman 31 dec. 1706; underlöjtnant 10 sept. 1711; löjtnant 10 okt. 1712 (K. konfirmation 22 dec. s. å.); överlöjtnant 11 jan. 1716; skeppskapten vid sluproddarregementet 28 juni 1718; skeppskapten 5 maj 1733; amiralitetskapten 18 okt. 1737; erhöll kommendörs karaktär 6 aug. 1743; schoutbynacht 25 okt. 1753; v. amiral 4 nov. 1754 (rådsprot.); chef för Stockholmseskadern 18 nov. s. å.; direktör i konvojkommissariatet 3 mars 1755–1768; erhöll avsked med amirals titel 11 nov. 1756. RSO 1748; KSO 1760.

Gift 5 apr. 1720 med Elisabet Kammecker, f. 1690, d 22 juni 1743, dotter till bagaråldermannen Joakim Kammecker.

A. erhöll sin militära utbildning i sjökriget under Karl XII: s tid. Han deltog i landstigningsförsöken på Retusaari 1705 och i Koporiebukten 1709 under Korn. Ankarstiernas ledning, var med i striderna med danska flottan vid Dragör 1710 samt råkade slutligen, då han 1713 kommenderades till Pommern med en lastdragare, i dansk fångenskap, ur vilken han först 1717 utlöstes. Bland A:z' senare sjöexpeditioner märkes en kryssning i finska skärgården 1725 för att utröna ryssarnas företag (instruktion 28 juni). Under åren 1729–31 hade han i uppdrag att från Wismar överföra silver, utgörande en del av ersättningen för Bremen, och under finska kriget brukades han i »angelägne värv till lands och sjöss». Som sjöofficer åtnjöt han betydande anseende; 1765 uppfördes han på riksrådsförslag.