Margareta Slots

Slöts, Margareta, d 1669, begr i Vada, Sth (Henschen o Tuulse, s 75). Föräldrar: köpmannen Abraham Cabiljau (bd 7) o Maria van Leest.

G 1) m fortifikationsingenjören Andries Sersanders, f i Holland, d senast i okt 1615 vid Pskov, Ryssland; 2) omkr 1619 m överfyrverkaren Jakob Trello, f i Holland, d 17 jan 1632, begr i Vada (Henschen o Tuulse, s 75).

Att S var dotter till Abraham Cabiljau har tidigare bestritts men senare bevisats genom ett arkivfynd (Gustafsson). Varför hon inte i enlighet med vanligt bruk behöll faderns släktnamn, och varifrån namnet Slöts härstammar, är dock okänt.

S nedkom med sonen Gustav Gustavsson (adl Gustavsson, friherre och greve af Wasaborg), som föddes 1614 enligt den Wasaborgska familjekrönikan i en kyrkobok i Wildeshausen men 3 maj 1616 enligt inskriptionen på hans grav i Riddarholmskyrkan och 24 maj 1616 enligt en fana där (Gillingstam). Far till barnet var Gustav II Adolf. Deras förbindelse skedde under den tid kungen ledde belägringen av Pskov, från juli till okt 1615, om man får tro uppgifterna i Riddarholmskyrkan om sonens födelseår. S åtföljde sannolikt sin fader eller sin make, den holländske fortifikationsingenjören Sersanders, som avled under denna tid. Orsaken till dennes död var sannolikt en farsot som grasserade i fältlägret. När äktenskapet mellan S och Sersanders ingicks är okänt; det kan inte utslutas att det arrangerades när S:s havandeskap blev känt.

S erhöll genom kungens beslut i maj 1616 några tomter i Kalmar att försälja till betalning av den avlidne makens gäld, och i olika poster under åren därefter tilldelades hon ett ganska rikligt underhåll ur hovstaten, mestadels i form av natura.

I samband med att S ingick äktenskap med Jakob Trello erhöll makarna Benhammar (nu Stora Benhamra) i Vada i k donation. Hon synes ha bott där under sin återstående levnad. Sonen Gustav sattes 1626 att studera vid UU, varför hennes uppfostran av denne sannolikt avslutats senast då. Efter förhållandet med henne råkades kungen och S såvitt känt endast en gång och då helt flyktigt. Hennes skrivelser till honom handlar om stöd i rättstvister och liknande. Ingenting tyder på att kärleksförbindelsen återupptagits.

"Fru Margareta till Benhammar framträder i senare handlingar som en något orolig dam, mån om egen fördel och utpräglat processlysten, men var till sist kanske varken bättre eller sämre än många av denna tids handfasta adelsfruar med oantastligare föregåenden och ädlare stamträd" (Ahnlund). Ett källmaterial som ej var känt när denna karakteristik gjordes – protokollet från ett häradsting i Vallentuna 1625 – ger emellertid en långt mer ofördelaktig bild av S. Hon åtalades för dråp på en underskrivare inom häradet, utfört av hennes folk och under hennes direkta ledning på platsen, och hon erkände detta brott. Skrivaren hade förargat henne genom att ta panter av hennes underlydande bönder för försummad väghållningsskyldighet. Häradsrätten dömde dock ej, utan hänsköt saken till kungen eller till dem som hade att döma i kungens ställe. Sakens fortsättning är okänd.