Somme, släkt

Somme, släkt, härstammande från väpnaren Sven S (Sume; Sumbe; Sombe; Sum-me; d tidigast 1437) i Sjötorp i Linderås sn i Småland. Hans son Abraham S (Summe; d tidigast 1474) var häradsdomshavande i Norra Vedbo 1474 och blev far till Sven Abrahamsson (d tidigast 1491) i Göberga i Linderås.

Den sistnämndes son Måns Svensson (d 1571) var fogde 1527–31 i Åbo och 1533-35 i Sthlm, där han 1534 fungerade som åklagare mot anstiftarna av det s k klockupproret. Utan att kunna beläggas tidigare ha varit i krigstjänst eller verksam till sjöss utnämndes han 1535 av Gustav I under grevefejden till amiral för den sv flotta som tillsammans med danska och preussiska flottor besegrade den lübeckska flottan vid Bornholm och i Lilla Bält. Som en belöning för denna insats kan man troligen uppfatta M:s utnämning 1537 till lagman på Oland, vilket ämbete han behöll till sin död. Trots sin lågfrälse börd kunde han 1539 gifta sig med riddaren och riksrådet Ture Erikssons (Bielke; bd 4) dotter Anna. 1544 förklarades M olämplig för tjänst i flottan på grund av ett ont ben, och s å var han en av dem som var i slottsloven i Stegeborg. Han var också häradshövding i flera östgötska härad. Vid Erik XIV:s kröning 1561 dubbades M till riddare. Han var också engagerad i brudskatteuppbörden 1563 i Östergötland för kungens syster Anna och i bevakningen av hertig Johan (Johan III) på Gripsholms slott s å. I slutet av Erik XIV:s regering var M ståthållare i Kalmar, och 1569 blev han riksråd. Hans sätesgård var det från mödernet ärvda Västerby i S:t Johannes sn i Östergötland.

Hans sannolikt äldre bror Germund Svensson (d 1560), som 1525 var i slottsloven på Stegeborg, har i personregistren till de första banden av editionen av det k registraturet förväxlats (Lokalf, 2, s 50, not 3) med den även som fogde verksamme borgmästaren i Jönköping med samma namn, som dog 1527 eller 1528. M:s bror G var 1535–37 M:s efterträdare som fogde i Sthlm, där han 1536 avslöjade en sammansvärjning mot kungen och fungerade som åklagare mot de anklagade. Från 1541 till sin död – en ovanligt lång ämbetsperiod för att vara under Gustav I – var G ståthållare i Kalmar, där hans krigsfolk bidrog till kuvandet av Nils Dackes (bd 9) uppror och dennes avlivande. Han var också häradshövding i flera östgötska, småländska och öländska härad. G:s sätesgård var det fäderneärvda Göberga.

Hans son Abraham Germundsson (d 1587) till Göberga blev i äktenskap med Märta Christersdotter (Siöblad) far till Christer S (d 1618). Denne fick 1599 den militära titeln överste vaktmästare och blev s å överste hövitsman för fotfolket i Småland samt fick 1600 befälet över de knektar som från Småland skulle överföras till Livland. Hans morbrors styvson Karl Karlsson Gyllenhielm (bd 17) har i sina anteckningar nämnt, att S 1601 deltog i stormningen av staden Kokenhusen och därefter obarmhärtigt dödade polska fångar. Sedan Gyllenhielm besegrats av polackerna, måste S och Jesper Andersson Crus (bd 21, s 646) kapitulera i Kokenhusen och fördes som fångar till Riga. Sedan han sluppit lös ur den polska fångenskapen, arresterades han under hemresan i Helsingör (Palme). Åter fri ingick S 1602–03 i slottsloven på Narva, och 1603–04 var han ståthållare i Hapsal. Sistnämnda år blev han och Arvid Eriksson (Stålarm) besegrade av polackerna vid Weissenstein (Paide). Av k brev från de närmast följande åren framgår, att S var verksam i Sverige och Finland. 1605 utnämndes han till fältmarskalk (AOSB). 1609 deltog S i Jakob De la Gardies (bd 10) tåg till Moskva och blev sårad. Mest känd har han blivit genom att han 1611 blev kommendant på Kalmar slott och efter endast ett par veckor kapitulerade. Karl IX beskyllde S för förräderi, särskilt som han gick i dansk tjänst. Senare forskning har försvarat honom med påpekandet, att krutet tagit slut, murarna var sönderskjutna och den av kungen utlovade undsättningen uteblev. Av ett nu endast genom referat av Messe- nius känt brev från S framgår dock, att han kort dessförinnan fått örfilar av Karl IX och var missnöjd med hovkanslern Nils Chesnecopherus' (bd 8) och sekreteraren Erik Elofssons (bd 14) inflytande hos monarken, varför hämndlystnad kan ha bidragit till hans handlingssätt. Hans gods, bl a den fäderneärvda sätesgården Göberga och det uppländska donationsgodset Skokloster, fråntogs honom. Den danske kungen förlänade S Rolfsdorf i Holstein, där han blev mördad. S:s änka Maria Magdalena von Masenbach gifte om sig med ståthållaren Knut Drake (bd 11).

Släkten S dog ut på manssidan med S:s bror häradshövdingen Sven S 1624, på kvinnosidan med brorsdottern Märta S omkring 1650.