Sparre av Ellinge, släkt

Sparre av Ellinge, konventionell nutida efter vapnet, två blå spärrar i vitt fält, och en sätesgårds namn bildad benämning på en medeltida högfrälse släkt utan samtida släktnamn, ursprungligen från Skåne.

1377 donerade en munk i Lunds helgeandshus till Lunds domkyrkas byggnadsfond tre gårdar i "Espinge", av vilka en beboddes av bröderna Peter och Sven Jönsson. 1398 köpte väpnaren Nils Svensson (d tidigast 1434) i Ellinge i Västra Sallerups sn i Skåne av Lunds helgeandshus dess jord i "Espinge", här identifierat med nuvarande Aspinge i Hurva sn i Skåne där N:s far Sven Jonsson nu uppges ha bott. Om man vågar förutsätta, att en bokstav i Svens patronymikon är felskriven i ett av dessa brev, skulle alltså N:s far, stamfadern för släkten S, ha varit en ofrälse landbo.

N hade senast 1395 gift sig med Pernilla Pedersdtr, syster till de ryktbara Axelssönernas far, det danska riksrådet Axel Pedersson (Tott) och köpte 1395 Ellinge av en annan syster. Han blev riddare något av åren 1403–11, förmodligen (Carlsson, s 139) vid drottning Filippas kröning i Lund 1406. Efter den första hustruns död gifte han sig med den sv riddaren Johan Hiärnes (bd 19, s 100) dotter Märta.

I första äktenskapet blev N far till Claus Nilsson (d 1451 eller 1452), som ärvde El- linge och åtminstone 1425–27 var sin morbror Axel Pederssons fogde på Varberg. Han var bland de 30 borgensmännen i kung Eriks i Sthlm daterade stillestånds-fördrag med de upproriska svenskarna 1434, och han deltog också i förlikningsförhandlingarna där 1435. Enligt Karlskrönikan gifte sig C 1438 med sedermera kung Karl Knutssons halvsyster Katarina Stensdtr (Bielke; bd 4, s 152). 1439 var han ett av de danska sändebuden på mötet med svenskarna i Jönköping, där kung Erik förklarades avsatt. Möjligen var C redan nu riksråd (H Christensén, s 344), ehuru han först 1448 säkert kan beläggas som sådant (Enemark). Mest känd har han blivit genom att han på mötet i Kalmar 1440 som ombud för kung Kristofer tillsammans med den danske ärkebiskopen förhandlade om den kompensation till Karl Knutsson som gjorde det möjligt för Kristofer att bli kung även i Sverige (jfr bd 21, s 582). C blev riddare mellan 17 juli 1441 – då han namnes som hövitsman på Brömsehus – och 4 nov s å. Han torde alltså ha dubbats vid Kristofers kröning i Uppsala domkyrka 14 sept 1441, då enligt Vadstenadiariet 76 personer blev riddare. 1450 var C bland de danska representanterna vid underhandlingarna med svenskarna i Halmstad. 1446 hade både han och en annan person fått exspektansbrev på Sölvesborgs län, och vid sin död hade han Lycka i Blekinge som pant.

Hans änka Katarina Stensdotter fick 1453 vid arvskifte med sin halvbror kung Karl Vik i Balingsta sn i Uppland, som var sätesgård för henne 1458 och för sonen Nils Clausson (d 1505) åtminstone från 1477. Stenhuset där brukar dateras till hans tid, men det beror mera på att han var Viks mest framstående innehavare än på stilistiska iakttagelser (Loven). Efter att ha haft sin fars kusin Ivar Axelsson (Tott) och sin mosters make Gustav Karlsson (Gumsehuvud; bd 17) som förmyndare blev N myndig något av åren 1458–65 och sv riksråd senast 1473. Från detta år var han därjämte hövitsman på Älvsborg, varunder lydde elva västgötska härad. N var också en av de sv representanterna vid unionsmötena i Kalmar 1476, 1482, 1483, 1484 och 1495 samt i Lödöse 1494 och 1496, Älvsborg, varifrån han med stöd av sina kolleger i riksrådet förgäves hos Henrik VII av England sökt få ersättning för ett av engelsmännen kapat fartyg, erövrades av danskarna 1497, varefter han åtminstone från 1498 till sin död var hövitsman på Stäkeholm.

N blev riddare mellan 18 okt och 29 nov 1497 och torde alltså ha dubbats vid kung Hans' kröning i Sthlms Storkyrka 26 nov s å, då enligt Hvitfeldt 50 personer blev riddare. 1501 var han en av de fyra personer som tillsammans med kusinen Sten Sture d ä, Svante Nilsson och Heming Gadh (bd 16) genom brev till Hans trädde i spetsen för upproret mot denne. Sedan Sten Sture 1503 bränt Lycka slott, återfick N dess län, som varit förpantat till fadern. Kort före sin död miste han sina danska gods genom de danska och norska riksrådens dom i Kalmar 1505. I Sverige innehade N jord i Uppland, Västmanland, Närke, Värmland, Dalsland, Västergötland och Småland. Hans kopiebok har signum E 213 i UUB.

I sitt äktenskap med den jylländske riddaren Lage Broeks dotter Margareta hade han ett stort antal barn, bl a Knut Nilsson (d 1522), som namnes tidigast 1509 och hade Vik som sätesgård. I den i Uppsala 6 mars 1520 daterade traktaten med den danska invasionshärens hövitsman namnes han bland de sv riksråden, och så är även fallet i traktaten av 7 sept s å om Sthlms slotts överlämnande till Kristian II. Enligt Peder Svart (bd 28) försvarade K Vik under mer än ett år mot Gustav Erikssons (Vasa) trupper. Han begravdes i Sigtuna kloster.

K:s systrar Katarina, Elsa och Pernilla hade blivit gifta med riksråden Peder Turesson (Bielke; bd 4), Axel Posse (bd 29, s 420) och Sten Cristiernsson (Oxenstierna; bd 28). Den förstnämnda blev stammoder för de längst kvarvarande grenarna av släkten Bielke, och från hennes ättlingar har stora delar av hennes förfäders arkiv kommit till RA.