Anders Yngve Pers

2 Pers, Anders Yngve, son till P 1, f 26 aug 1902 i Västerås, d 5 okt 1985 där, Domk. Studentex vid H al i Uppsala 7 dec 21, inskr vid UU 16 okt 23, ordf i Studenternas helnykterhetssällsk 27, i Studentfören Verdandi 27–28, FK vid UU 15 dec 28, stipendiat vid Geneva School of International Studies, Geneve, 30 o 31, medarb i DN 30, i S-T 31–32, i GHT 33, chef för GHT:s sthlmsredaktion 37–40, politisk medarb i Vestmanlands Läns Tidn (VLT) 1 okt 40, huvudred där 48–72, ansv utg där 48–78, led av styr för VLT:s ab 40, ordf där 72–78, VD för VLT:s ab 1 mars 61–72, led av Västmanlands läns landsting 46–66, v ordf i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar 54–61, led av Pressens opinionsnämnd 54–69, av offentlighetskomm juni 60–juni 67, ordf i Sveriges vänsterpressfören 63-70.

G 24 aug 1931 i Bern (enl vb för Västerås), m lärarinnan Irma Ingegerd Jansson, f 20 april 1905 i Västerås, dtr till fabrikören Sven Johan J o Emma Lovisa Tillberg.

P var en av de yngre i en syskonkrets där nio medlemmar nådde mogen ålder. Han blev den som fullföljde faderns journalistiska gärning. Detta var från början inte självklart, ty denne satte tidigt in två äldre söner, Gunnar P (1891–1985) och Mattias P (1893–1983), i tidningsföretaget, den senare för att sköta det tekniska och ekonomiska och den förre för att ta över redaktörskapet. 1922 bestämde sig Gunnar P för att satsa på en bana som konstnär, och han kom i fortsättningen att endast sporadiskt medverka i tidningen, bl a med artiklar mot nazismen. Mattias P ägnade dock hela sitt yrkesverksamma liv åt VLT, där han arbetade med tekniska, ekonomiska och juridiska frågor. Han var VD 1934-61. En äldre bror, Sven P (1887–1956), var utbildad civilingenjör och kunde i akuta situationer rycka in som maskinsättare, korrekturläsare och skribent. Han stoppade bl a alla ansatser till eftergifter mot Hitlertyskland. VLT var således ett utpräglat familjeföretag där barnen tidigt fick olika arbetsuppgifter.

P hade en akademisk utbildning med ämnena historia, konsthistoria och statskunskap i sin examen. I Uppsala deltog han livligt i sällskaps- och studentlivet som "nykterist men drucknast av alla". Han reste mycket och studerade även utomlands. Medan fadern lärde genom att göra, kan man säga att P lärde genom att resa. Efter praktik på andra tidningar inträdde han 1940 som redaktör i VLT. Jämfört med fadern satsade P mer på journalistiken och tidningen än på politik och andra förtroendeuppdrag. Han erbjöds t ex en plats i riksdagen för folkpartiet men avböjde. Han nöjde sig med ledamotskap i landstinget och kommunala nämnduppdrag i Västerås.

Under P:s tid i ledningen utvecklades VLT till ett professionellt nyhetsorgan. Tidningsmannens uppgift var enligt P "att vara stundens röst". Han markerade tydligt nyhetsreportagets centrala roll i tidningen. Särskilt slog han vakt om notisen, som kort och koncist berättade vad som hänt, inte hur något hänt. P skrev ofta sina ledare mitt i natten och utgick då från de senast inkomna printertelegrammen. Genom att han var välorienterad om senaste nytt i både utrikes-och inrikespolitiken blev han flitigt citerad av andra tidningar.

P:s VLT hörde jämte Torgny Segerstedts GHT och Anton Selanders Eskilstuna-Kuriren till de tidningar som under andra världskriget kom att uppfattas som nazismens främsta motståndare i landet och som starka värnare av det fria ordet. Som enda tidning i Sverige vågade VLT åta sig att trycka engelsmännens svenskspråkiga propagandatidning Nyheter från England. Den trycktes 1940 i 50 000 exemplar och gick vid krigsslutet ut i en upplaga om 300 000 exemplar. En annan uppmärksammad insats av P var hans bevakning av händelserna kring finansminister David Halls (bd 17) avgång 1949 ("Hallaffären"). Fullföljandet av faderns liberala traditioner kom till uttryck inte bara i tidningens antinazistiska hållning utan även i en markerat marknadsliberal profil. Under 1960- och 70-talen var P en ledande motståndare till statligt presstöd.

P:s tid som tidningens VD sammanföll med ett nytt strukturellt skede för den sv pressen, präglat av nedläggelser och koncentration. Det ledde till att VLT befäste sin ställning som ledande tidning i västra delen av länet, bl a genom förvärv av Bärgslagsbladets Tryckeri ab och Arboga Tidning 1970. Den expansion som skedde under P:s ledning hade också sin grund i betydande teknik- och lokalinvesteringar; P representerade ett framgångsrikt tidningsföretag, som inte var beroende av presstöd. Den liberala VLT nådde en 90-procentig täckning i Västerås, som sedan 1930-talet styrts av socialdemokraterna.

P engagerade sig i alla frågor med anknytning till pressen och journalistyrket och var en livlig debattör i sådana sammanhang, bl a i PK. Särskilt intresserade han sig för tryckfrihetsfrågor och satt länge som ledamot i pressens opinionsnämnd.