Magnus M Pontin

1 af Pontin, Magnus Martin, före adl Pontin, f 20 jan 1781 i Askeryd, Jönk, d 30 jan 1858 i Sthlm, Jak o Joh. Föräldrar: kontraktsprosten Magnus Constans P o Maria Magdalena Meurling. Elev vid Linköpings gymn, inskr vid UU 5 okt 98, MK 6 juni 04, ML där 31 maj 05, fältläk i Pommern 4 okt 05 (tilltr ej), kir mag i Sthlm 16 april 06, disp vid UU 31 maj 06, MD där 13 juni 06, tf provinsialläk i Sthlms län 30 juni 06, adjunkt i medicin o farmaci vid medicinska o kir undervisn:verket i Sthlm 28 maj 07–12, hovmedikus 30 dec 07, k livmedikus 11 sept 09, förste livmedikus 8 nov 25, adjung led av Collegium medicum (från 13 Sundhetskoll) 10–11, assessor 10 febr 13, medicinalråds n h o v samt tf medicinalråd 7 mars 35, ord medicinalråd 7 juli 41–11 aug 52, allt vid Sundhetskoll, adl enl § 37 RF 7 okt 17, deltog i riksdagarna 17–51 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 34–35), led av komm ang nytt apotekarreglemente juli 31–april 35, ordf där 32, stiftare o v ordf i styr för Sv trädgårds-fören 32, led av dir över Danviks hospital o dårhus 35–54, ordf i dir över Josefinska ortopediska inst 41. – LVA 15 (preses 21–22), LLA 17.

G 28 sept 1816 i Sthlm, Hedv El, m Johanna Carolina Elfving, f 28 juli 1796 där, ibid, d 17 febr 1833 där, Klara, dtr till grosshandlaren Abraham E o Johanna Hedenqvist.

Efter avslutad skolgång vid Linköpings gymnasium påbörjade Magnus P universitetsstudier i Uppsala. Hösten 1800 tillbringade han i Sthlm tillsammans med J J Berzelius (bd 4), som han lärt känna redan i Linköping, och vars nära vän han förblev livet ut. P lärde av denne grunderna i den kemiska analysen. Tillbaka i Uppsala studerade han bl a för linneanen C P Thunberg och avlade slutligen för Pehr Afzelius (bd 1) medicine doktorsgraden med avhandlingen De Cordis Polypo. Därefter bosatte han sig ånyo i Sthlm och delade under några år lägenhet med Berzelius. Tillsammans utförde de flera kemiska försök och utvecklade framför allt de av engelsmannen Humphry Davy genomförda lyckade och sensationella försöken att på elektrolytisk väg framställa alkalimetaller. Berzelius och P använde kvicksilver som elektrod och kunde med mindre batterier än vad som tidigare använts framställa metallerna som amalgam. De lyckades även på detta sätt framställa ammoniumamalgam och trodde sig därmed ha isolerat grundämnet ammonium.

Den nära bekantskapen med Berzelius bidrog med all säkerhet ull att P 1807 fick efterträda denne som adjunkt i medicin och farmaci vid vad som brukar benämnas kirurgiska skolan i Sthlm. S å blev han utnämnd till hovmedikus, och två år senare upphöjdes han till livmedikus med tjänstgöring hos Karl XIII och Hedvig Elisabeth Charlotta. Vid sidan av att vara både den avsatta och den tillträdande kungafamiljens läkare hade P många andra officiella plikter. Tillsammans med Berzelius fick han 1810 uppdraget att övervaka obduktionen av kronprins Karl Augusts lik och visade att dödsorsaken inte var förgiftning. Berzelius och P drogs därvid tillfälligt in i den politiska debatten.

P:s största betydelse inom den sv medicinen låg i hans organiserande insatser på folkhälsovårdens område. Redan under en tidig vistelse i Småland verkade han för införandet av smittkoppsympning, och som ledamot av Collegium medicum var han drivande bakom flera reformer inom folkhälsan. P:s skrift Anvisning till valet af läkemedel för allmänna sjukvården (1816) subventionerades av ecklesiastikexpeditionen för att delas ut till samtliga landsförsamlingar i Sverige, och den fick en sådan spridning att P utgav en andra upplaga 1825. Han medverkade också i apotekens omorganisation, låg bakom inrättandet av sinnessjukhuset Fridhem i Sthlm, var ledamot i direktionen över Danviks hospital och innehade flera officiella uppdrag under koleraepidemin i Sthlm 1834. P var även medlem i Sällskapet för inhemsk silkesodling, tog aktivt del i verksamheten inom Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande och deltog såsom ledamot av adelsståndet i riksdagens arbete,

P gjorde flera utländska resor, 1830 tillsammans med Berzelius till Tyskland för att studera medicin och naturvetenskap. Han deltog under denna resa i det tyska naturforskarmötet i Hamburg och framkastade tanken att naturforskarmöten även skulle kunna anordnas i Skandinavien. Det dröjde dock innan denna idé kunde förverkligas. – Ett av P särskilt omhuldat område var trädgårdsodling, och 1832 var han den drivande bakom stiftandet av Svenska trädgårds-föreningen, vars vice ordförande han blev. En resa till Danmark 1836 ägnades inte bara naturforskning utan även trädgårdsodling samt studier av olika hospitalsinrättningar.

Vid sidan av sin verksamhet som läkare hyste P ett stort intresse för de sköna konsterna. Han skrev och publicerade en hel del poesi, bl a en kantat vid invigningen av Göta kanal. När han beskrev kanalen som "Sveriges blåa band" skapades ett begrepp som snabbt slog rot i allmänhetens minne. Några av hans dikter, bl a Fosterländsk sång vid Göta kanals invigning, tonsattes av Berndt Crusell (bd 9). P försökte sig också på översättning, framför allt av dramatik, och överförde, särskilt under 1830-talet, till svenska bl a Schiller, Hugo och Voltaire. P var också en inte oäven tecknare och etsare och är representerad på NM med två landskapsetsningar från 1798.