Psilander, släkt

Psilander (von P; Psilanderhielm; Psilanderschiöld; Psilandersköld; Psilanderskjöld), släkt, enligt obestyrkt uppgift (Stiernman) härstammande från en bonde i Våxtorps sn, Jönk, vid namn Nils Persson (1532–99). Han skall ha varit far till prosten Petrus Nicolai P (d 1631) i Vittaryd, Kron, som enligt obestyrkt och utan motivering betvivlad (Molin) uppgift (Marks v Würtenberg) var född 1564. Han kan beläggas med det grekiska efternamnet (man av ringa stånd) tidigast i Rostocks studentmatrikel 1606.

Bland P:s söner var inspektorn i k klädkammaren Petter Pettersson P (1624–80). Dennes son holmmajoren, sedermera amiralen och presidenten Gustaf P (se nedan) adlades med namnet von P 1712 och blev friherre 1719. Hans son Peter v P (1702–76) befordrades i Åbo hovrätt till hovrättsråd 1741, var assessor i Svea hovrätt 1744–47 och ledamot av den av SU 1747 tillsatta kommissionen över Christopher Springer, fick landshövdings titel 1757 och var landshövding i Kronobergs län 1758–63. Med honom utdog denna friherrliga släktgren på manssidan.

1720 adlades med namnet Psilanderhielm Gustaf v P:s bror överkommissarien vid amiralitetet i Sthlm Johan P (1664–1722) och dennes svärson kamreraren vid Riksens ständers bank, sedermera bankokommissarien Arve Dahln (1678–1740). Den senares släktgren dog ut på manssidan med hans son riddarhussekreteraren kanslirådet Johan Gustaf Psilanderhielm (1723–82). Gustaf Psilanderhielm var ledamot av Utile dulci (dess musikdirektör i tio år) och av MA (dess kamrerare från 1772) samt efterlämnade en bok- och handskriftssamling. Förutom till Arve Psilanderhielm var Johan Psilanderhielm svärfar till Peter v P (se ovan), landshövdingen Lars Dalman (bd 10) och presidenten Anders v Drake (bd 11).

Bland Johan Psilanderhielms söner var Nils Psilanderhielm (1706–68), som tillsammans med Anton Swab besökte samtliga norska gruvor och bruk 1725–27 och redovisade sina iakttagelser i en berättelse (Bergskolhs arkiv E 111:13–14, RA). 1730–36 gjorde de en liknande studieresa i Europa. 1736–42 var han först bergshauptman och sedan överbergshauptman i Ryssland, om vars bergverk han ingav en berättelse 1743 (Bergskolhs arkiv E 111:18). Psilanderhielm blev LVA 1743 (preses 1754) och bergsråd 1748 med lön från 1754. Han donerade 1761 till VA sin mineralsamling, särskilt rik på material från Ryssland, varför en 1768 beslutad medalj över honom präglades 1784. Efter Psilanderhielms död fick VA även hans värdefulla boksamling.

Hans äldste bror, kamreraren i Kommerskollegium, sedermera kammarrådet Petter Psilanderhielm (1696–1770), upphöjdes 1744 till hovintendent för att han bifallit den 68-årige Fredrik I:s önskan att få hans 19-åriga dotter Britta Sophia Psilanderhielm (1725–88; jfr bd 6, s 367) till älskarinna, men kungen ledsnade på henne redan efter några veckor, då hon inte hade "det glada lynne som behagar och roar, inte heller den erfarenhet eller det sätt som stora världen ger" (Holst). Hon dog ogift.

Deras bror fänriken Pehr Psilanderhielm (1734–58) arresterades för att han känt till revolutionsförsöket 1756 utan att avslöja det och dömdes att mista sin tjänst, varefter han i preussisk tjänst befordrades till brigadmajor och stupade vid belägringen av Olmütz (Olomouc).

En annan bror var Johan Psilanderhielm (1728–99), som deltog i pommerska kriget och befordrades till överste i armén 1772 och till generalmajor 1776 samt var chef för garnisonsregementet i Stralsund 1779–96. Utnämnd till generallöjtnant 1788, var han befälhavare för försvaret av västkusten 1788-90.

Ytterligare en bror var Gustaf Psilanderhielm (1735–1811), som gick till sjöss 1749 och under det följande decenniet kom att deltaga i sjöresor till bl a Smyrna, Alexandria, Guinea, Martinique, Mauritius och Koromandelkusten, där han i en strid 1758 blev sårad; uppgiften att han i fransk tjänst skulle ha deltagit i nordamerikanska frihetskriget (Elgenstierna; Börjeson) är oriktig (M 1834). I sv flottan befordrades han till överste 1788 efter att ha utmärkt sig för tapperhet i slaget vid Högland fyra dagar tidigare. Psilanderhielm deltog också i slaget vid Olands södra udde 1789 och blev 1793 konteramiral.

Med honom dog släktgrenen Psilanderhielm ut på manssidan, men 1802 adopterades på hans adliga ätts namn och nummer överstelöjtnanten och kommendanten i Karlskrona, sedermera översten Pehr Anders Ebbeltofft (1746–1808), med vars ättlingar namnet Psilanderhielm fortlevde på svärdssidan till 1935 och på spinnsidan till 1975.

Johan Psilanderhielm d ä:s och Gustaf von P:s brorson Nils P (1707–83) blev under 1720-talets senare hälft i engelsk tjänst sårad två gånger under kriget mot Spanien och deltog i engelsk och holländsk tjänst i sjöfärder till Amerika, Afrika och Asien. Hemkommen till Sverige 1741 var han med i kriget mot Ryssland, och 1744 var han bland dem som ledsagade kronprinsessan Lovisa Ulrika från Stralsund till Sverige. Befordrad till varvsmajor i Sthlm 1751, adlades P s å med namnet Psilanderschiöld. Han blev schoutbynacht 1758 och förde 1761 under pommerska kriget befälet över en flotta som tillsammans med ryssarna bombarderade Kolberg (Kolobrzeg) i Hinterpommern. Psilanderschiöld befordrades till viceamiral 1762, var 1763–71 varvsamiral i Karlskrona, blev 1765 amiral och amiralitetsråd, upphöjdes 1771 i friherrligt stånd (ej introducerad) och fick avsked 1777. Han var en kunnig och skicklig administratör men envis och känslig för "intrång" i sitt ämbete.

Då han ej hade någon son, fick han 1770 på sitt adliga namn och nummer adoptera sin farfars bror häradshövdingen på Åland Nils P:s (d 1682) sonsons son ryttmästaren Nils P (1724–82), med vars ättlingar namnet Psilanderschiöld, senare stavat Psilanderskjöld, fortlevde på svärdssidan till 1887 och på spinnsidan till 1954.

Dennes son krigsrådet Nils Georg Psilandersköld (1762–1841), som varit med i slaget vid Hogland 1788 och i fälttåget i Tyskland 1813, uppges (Leijonhufvud) ha varit far till tunnbindaren i Ystad Axel P (1794–1851). Dennes sonson Axel August P (1866–1920) var docent i astronomi (jfr bd 11, s 532, o 13, s 680) i Lund 1897–1903 och blev lektor i matematik och fysik i Jönköping 1902 och rektor för läroverket i Kristianstad 1917.

Nils Psilanderschiöld d y:s syssling prosten magister Johan Henrik P (1746–1830) i Bunkeflo, Malm, blev far till prosten magister Nils Christopher P (1789–1863) i Ystad, som skrev Ystads historia (1858). Han uppges (Hending) ha varit farfars far till den danske skådespelaren Valdemar Einar P (1884–1917).

En av Johan Henrik P:s kusiner blev farfars far till Erik Hjalmar P (1869–1957). Hjalmar P disputerade 1901 i Uppsala på avhandlingen Die niederdeutsche Apokalypse och blev docent i tyska språket och litteraturen så och eo professor 1906. 1909–34 var han den förste professorn i Uppsala i detta ämne efter dess utbrytning ur ämnet nyeuropeisk lingvistik. P:s senare produktion består mest av tidskriftsuppsatser och tidningsartiklar. Han undervisade också i holländska och rumänska.

Hans brylling redaktionssekreteraren Albert P (1852–1911) i Sthlm, vilken skrev Slägten P (1886), var far till kammarrättsrådet Karl Gustaf Albert P (1900–82).