Raab, släkt

Raab, släkt, som uppges (Orig:geneal) härstamma från en generalmajor Reinhold R (d 1632), som skulle ha varit kommendant i Wittenberg. Varken han eller hans uppgivne son och sonson har emellertid kunnat återfinnas i samtida handlingar.

Som sonsons son till Reinhold R uppges Carl R (1659–1724). Ättartavleuppgiften att dennes far skulle ha begravts i Sthlm 1692 gäller emellertid en drabant Axel "Raff" eller "Raaf"'. Carl R deltog bl a i sjöslagen i Köge bugt 1677 och 1710 och flottoperationen i Öresund 1700. Mest känd har han blivit genom att han 1713 tillfogade en flerdubbelt starkare rysk eskader stora förluster vid Högland. R befordrades till holmmajor 1712, fick kommendörs avsked 1717 och naturaliserades 1719 som sv adelsman, då han uppgav sig vara av tyskt adligt ursprung.

Hans sonsons sonson Axel Arvid R (1793–1836) deltog i norska fälttåget 1814 och befordrades i ingenjörkåren till kapten 1827. Axel R invaldes 1821 i Götiska förbundet och var 1824 en av de sex stiftarna av Bellmanska sällskapet samt från 1833 stormästare i Par Bricole, som 1838 reste en minnesvård över honom på Sthlms norra kyrkogård. Han ansågs vara Lars Hjortsbergs (bd 19) främste medtävlare som bellmanssångare och torde ha betytt mycket för 1820-talets bellmansrenässans.

Den obetitlade adliga ätten dog ut på manssidan med hans brorson Carl Axel R (1835–71). Denne Axel R studerade vid FrKA 1859–65 och befordrades vid Dalregementet till sergeant 1866 men tog avsked 1870 för konststudier i Düsseldorf, där han dog. Han ägnade sig främst åt djurmåleri och är representerad i bl a NM och UUB.

Adam Johan R (1703–76) var son (Rogberg) till pastor Carl Raabe (1667–1711) i Reval och uppges (Stiernman) ha varit brorson till kommendören Carl R. Han blev efter tjänstgöring i Krigskollegium och Upphandlingskommissionen stadsbokhållare i Karlshamn 1723 och i Karlskrona 1724 samt rådman 1728 i sistnämnda stad, för vilken han var riksdagsman 1731. S å anställdes han som artilleribokhållare i Amiralitetet, där han befordrades till varvskommissarie 1733, kamrerare 1740, överkommissarie 1743, e o kammarråd 1748 och ordinarie kammarråd med lön 1751. Från 1769 var R landshövding i Kronobergs län. Han publicerade Register och summariskt innehåll utaf alla the k resolutioner, förordningar, placater och fle-re acta publica hwilka ifrån 1737 års början til 1744 års slut genom k tryckeriet utgångne äro (1745) samt motsvarande för 1745 (1746) och 1746 (1747). R har karakteriserats som "utan tvekan frihetstidens främsta organisatoriska förmåga inom den sv örlogsflottans administration" (Grundström). Han naturaliserades som adelsman 1746 och blev friherre 1771.

En av hans söner blev far till kapten Johan Jacob R (1782–1837), vars Skrifter i medborgerliga ämnen (1838) postumt publicerades av en son jämte en minnesteckning över honom av P Wieselgren. En annan son blev farfar till den för en kombination av enfald och godhet legendariske polismästaren och rådmannen i Uppsala Nils Edvard R (1841–1901).

En tredje son var Claes Jacob R (1747–1804). Claes R befordrades vid amiralitetet till överste 1788 på grund av sin tapperhet i slaget vid Högland, var bland dem som talade för Gustav III:s proposition vid riksdagen 1789 och blev s å landshövding i Blekinge. Där arbetade han energiskt och framgångsrikt för att hjälpa de efter den stora branden 1790 betryckta invånarna i Karlskrona och få staden återuppbyggd. R nonchalerade emellertid sitt ansvar för allmänna medel och blev ersättningsskyldig för bristande tillsyn över lantränteriet 1793 och för egenmäktiga dispositioner med kronospannmål 1799. 1800 nödgades han därför begära avsked. R ärvde det nordnordväst om Karlskrona belägna Marielund i Nättraby, som fadern köpt 1756, och som uppkallats efter dennes tredje hustru, R:s mor Maria Elisabet Ryding-svärd. 1803 köpte han det några mil norr om Kalmar belägna Ryssbylund, där han dog. Hans son kammarherren och riksdagsmannen Adam Christian R (R 1) var far till generalmajoren Claes Fredrik Hugo R (R2).

En av R 1:s äldre halvbröder blev far till Carl Adam Jakob R (1815–1902). Carl R var i sin ungdom officer men fick kaptens avsked 1841 och köpte i Tjust godsen Helgerum i Västrum 1842 och 1859, Åkerholm i Lofta 1855 och Fågelvik i Tryserum 1857. Vid ståndsriksdagarna var han livligt verksam som ledamot av de moderatliberala föreningarna Sällskapet de elva och Lantadelns sällskap. R publicerade broschyrerna Om statkarlssystemet i Sverige (1847), Några ord om presterskapet och kyrkoförfattningen i Sverige (1850), Förtroliga bref till herr finansministern om frihandelsystemet (1863–65), Om industri och frihandel (1886), Strödda uppsatser rörande statskredit, försvarsväsen och industri (1893), Fullständiga ordnandet af landets försvar (1900) och Vårt bank- och kreditväsen (1901). 1867–73 var han led av FK.

I sitt äktenskap med Ellen Keys (bd 21) faster Maria Louise blev R svärfar till generallöjtnanten Fredrik Holmquist och morfar till generallöjtnanten Ivar Holmquist (båda bd 19) samt farfar till Carl Philip Sven Hugo Ossian R (1901–80). Sven R var VD i Gbgs bank 1954–64 och styrelseordförande där 1964–74.

Carl R:s brorson kapten Gustaf Adolf R (1844–1914) ägnade sig efter sin avgång ur aktiv officerstjänst 1895 helt åt utomparlamentarisk agitation för behovsprövad folkpensionering genom att under omfattande resor insamla uppgifter om hur många som skulle kunna anses pensionsberättigade och vad finansieringen skulle kosta. En kommitté, som formellt var utsedd av Sthlms och Gbgs arbetarföreningar men reellt av honom själv, inlämnade 1906 ett tryckt förslag till Oscar II. 1910 lyckades Gustaf R få till stånd ett stort opinionsmöte i Sthlm, där hans förslag emellertid blev hårt kritiserat, särskilt som han brast i redovisningen av insamlade pengar. Han fick emellertid betydelse för pensioneringens genomförande 1913 genom att ha bidragit till dess aktualisering. R var också verksam som tonsättare.

Sonson till honom var Georg Gustaf Harry R (1905–42). Harry R tjänstgjorde i Röda korsets ambulans under finska vinterkriget och stupade under fortsättningskriget som frivillig undersergeant på Svirfronten. Yngre bror till honom var Gustaf Arthur Wilhelm R (1908–87). Arthur R var lärare i befästningslära vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1943–46 och fortifikationsbefälhavare i Boden 1946–53 och i Gbg 1953–57. Utnämnd till överste 1957, var han sektionschef i Fortifikationsförvaltningen 1957–61 och blev 1961 byråchef och föreståndare för Musköbasen och 1963 avdelningschef. 1967 var R chef för den sv övervakningskommissionen i Korea, och 1968-69 var han med generalmajors grad den sv regeringens observatör i Nigeria under Biafrakriget.

Kusin till Arthur R:s far var Karl Erik Gustaf R (1907–93). Erik Rblev 1951 överste och var 1949–63 chef för Södertörns flygflottilj. Senare var han VD i Katrineholms takpannefabrik ab och i Stenstorps fabr ab.