Nils Ludvig Rasmusson

Rasmusson, Nils Ludvig, f 3 maj 1904 i Svedala, Malm, d 26 nov 1973 i Sigtuna. Föräldrar: lantbrukaren Per Ludvig R o Anna Erlandsson. Studentex vid Lunds privata elementarskola 12 dec 22, inskr vid LU jan 23, eo amanuens vid hist museets mynt- o medaljkabinett jan 27, andre amanuens där 1 jan–31 dec 30, FK 16 mars 29, allt vid LU, amanuens vid Statens hist museum med placering vid K myntkabinettet 1 febr 31, eo andre antikvarie 1 juli 44, eo antikvarie 1 juli 45, förste antikvarie o avd:förest 27 sept 46, avd:chef 28 juli 58–70, allt vid K myntkabinettet, sekr i Sv numismatiska fören 34–44, v ordf 44, ordf där 47–53 o 62–juni 73, hedled 73, led av styr för Nord numismatisk union från 36, FL vid LU 30 maj 38, bitr lär i numismatik vid StH (från 60 StU) ht 41–68, led av granskn:nämnden för nya myntförslag 50–51, red för NNÅ 51–70, riksantikvariens representant i Statens heraldiska nämnd 53–70, ordf i Sv arkeol samf 57–59, i Sv museimannafören:s facksektion 58–60, i styr för Sven Svenssons stiftelse för numismatik 63–70, VHAA:s representant där från 71. – LSkS 52, fil hedersdr vid LU 2 juni 56, LVSU 57, LVHAA 60, led av flera utl lärda sällsk o föreningar.

G 27 sept 1931 i Falköping m läroverksadjunkten FL Margit Ingegerd Elisabeth Wahlberg, f 1 mars 1906 där, dtr till fabrikören Karl Johan W o Signhild Söderholm.

I Lund studerade R historia för Lauritz Weibull, vars undervisning fick avgörande betydelse. En framträdande källkritisk inriktning, ej helt vanlig i den miljö av konst-och kulturhistoriker där R främst kom att verka, utmärkte honom livet igenom. Viktig var också R:s livslånga vänskap med studiekamraten Sture Bolin, den förste sv historiker som i större sammanhang utnyttjat numismatiska material som historisk källa. För R var numismatiken inte en "hjälpvetenskap" till historia utan ett självständigt forskningsområde med egen metodik och egna mål. Med denna inställning till ämnet blev N en portalfigur i efterkrigstidens snabba utveckling av numismatisk forskning och museiväsende i Sverige.

Egen forskning, initiering av forskning, museisamlingarnas vård och ökande, utställningar, undervisning, redigering och inte minst ett synnerligen omfattande lexikografiskt författarskap var för R de icke särskiljbara delarna av en och samma uppgift: att inom en så bred kulturhistorisk ram som möjligt förmedla kunskap om det förflutna, med det numismatiska källmaterialet som medel. Denna fascination av ämnets mångfald var på en gång R:s styrka och svaghet.

R:s bibliografi omfattade 468 titlar (tr 1973). De båda huvudområdena är in- och utländsk mynt- och penninghistoria samt medaljkonst och medaljhistoria, inklusive belöningsmedaljer och ordenshistoria. Därtill kommer åtskilliga uppsatser och recensioner inom närliggande områden som lärdoms- och personhistoria, ikonografi, heraldik, sfragistik och metrologi. Bland R:s numismatiska arbeten märks särskilt artiklar om danska och sv brakteater från 1200- och 1300-talen, bl a det märkliga danska myntet med inskriften Anno Domini MCCXXXIIII (1935) eller tolkningen av en på 1950-talet nyfunnen mynttyp med inskriften Rex Upsalie (1952). I K myntkabinettet finns ett världs-unikt historiskt källmaterial, bestående av ett par hundratusen arabiska, tyska och engelska mynt, importerade under vikingatiden. Under R:s ledning organiserades på 1950-talet ett internationellt samarbete mellan bl a tyska, engelska och sv specialister i syfte att bearbeta och publicera de sv myntfynden från vikingatiden. En första volym, med R:s inledande artikel An Introduction to the Viking-Age Hoards, publicerades 1961. Vid R:s bortgång hade projektet avsatt en hel litteratur i in- och utländska tidskrifter och andra publikationer. Inom R:s andra huvudområde, medaljer och medaljkonst, karakteriseras hans insats, liksom inom numismatiken, av en ovanlig bredd, speglad i arbeten som Were medals of merit used and worn in antiquity? (1945), Medaillen auf Christina (1966) eller studien över den samtida medaljkonstnären Gösta Carell (1936). Kanske kom dock R:s lärdom och mångsidighet bäst till sin rätt i hans lexikonartiklar, särskilt i Svensk uppslagsbok och i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, där många artiklar, t ex om Mark (Kulturhist lex för nord medeltid, 11,1966), vidgades till vetenskapliga studier med åtskilliga innovativa inslag.

Som chef för K myntkabinettet kom R att ägna en mycket stor del av sin verksamhet åt att forma de numismatiska basutställningarna i Historiska museets nya lokaler vid Narvavägen. R:s insatser gällde främst Svenska myntsalen (planlagd tillsammans med Bengt Thordeman, invigd 1945), Svenska besittningsmynt (1959) och Världens mynt (1970). Grundprincipen var genialt enkel. Mynthistorien skildrades i form av ett diagram med en vågrät tidsaxel och med myntens valörer inlagda i den lodräta axeln. Som museiman ville R betona sambandet mellan mynt, priser och löner. Därför kompletterades i utställningarna de konkreta mynten med instruktiva texter och bilder, innehållande pris- och löneuppgifter. Som ledmotiv valdes en i varje tidsavsnitt återkommande bild av en tunna råg. På grund av den genom mynthistorien med få avbrott ständigt fortgående inflationen minskade kontinuerligt den mängd råg som kunde inhandlas för en viss mängd silver, från t ex tre tunnor i slutet av 1200-talet till bara 1/3 tunna i mitten av 1800-talet. I anslutning till utställningen över sv mynt författade R tillsammans med Eli F Heckscher (bd 18) skriften Sveriges mynthistoria (1945). Utställningen Svenska besittningsmynt, som visade mynt präglade i sv regi i de forna sv besittningarna i Baltikum, Polen och Tyskland, krävde åtskillig grundforskning, delvis dokumenterad i skriften Svenska besittningsmynt (1959). Världens mynt, med avdelningar ägnade Antiken, Medeltiden och Nyare tiden, var innehållsmässigt R:s mest magnifika utställning: en genom tidsaxeln sammanhållen grafisk skildring av penningväsendets utveckling från 500-talet f Kr till nutid, kompletterad med en komprimerad penning-, löne- och prishistoria i ord och bild, inklusive guld- och silverströmmarnas skiftande vägar över jordklotet. R:s utställningar, baserade på de senaste forskningsresultaten, väckte snabbt internationell uppmärksamhet och efterbildades på många håll.

På 50-årsdagen hedrades R med en medalj, skulpterad av Gösta Carell. I samband med 60-årsdagen utgav Sv numismatiska föreningen en hyllningsskrift med bidrag från forskare i Skandinavien, England, Nederländerna och Tyskland (Numismatiska meddelanden, 30, Sthlm, 1965). Vid samma tillfälle utgavs en medalj, skulpterad av Gunvor Svensson Lundkvist. Dess frånsidas bildkomposition, ett pilträd och ett sv 1200-talsmynt med bilden av en fågel, erinrar om R:s sydskånska födelsebygd och hans numismatiska livsverk men också om R:s hobby, som var ornitologi.