Gustaf Regnér

1 Regnér, Gustaf, f 11 okt 1748 i Fivelstad, Ög, d 22 mars 1819 i Sthlm, Klara. Föräldrar: komministern Gustaf R o Ebba Catharina Kylander. Skolgång i Vadstena 58, i Linköping 60, inskr vid UU 16 okt 67, informator i Östergötland, Uppsala o Sthlm 68–77, auskultant i Svea hovrätt 72, amanuens 72, e o notarie 72, allt i Svea hovrätt, e o kanslist i Kanslikoll 23 aug 74, kopist vid utrikesexp 11 juli 75, kanslist 17 dec 76, registrator 23 nov 84, protokollssekr 17 sept 95, förste expeditionssekr från 29 juni 09, allt vid utrikesexp, red för Sthlms post-tidn:ar o Inrikes tidn:ar från 74, utg av Svenska parnassen 84-86. Förf. – LVVS 76, LVHAA05.

G 7 febr 1779 i Sthlm, Ridd, m Maria Elisabeth Waenerberg, f 10 dec 1744 i Ödeshög, Ög, d 14 dec 1819 i Sthlm, Klara, dtr till v pastorn Johan W o Sara Margareta Bagge.

R:s far dog kort före sonens födelse, och modern gifte 1750 om sig med hans efterträdare som komminister, Johan Salin. Denne avled 1767 och R, som s å blev student i Uppsala, måste redan våren därpå lämna universitetet och söka sin utkomst som informator nära hemorten. En ny kondition återförde honom till UU 1770. Vid sidan av privatundervisning och egna studier ägnade sig R åt författarskap, blev 1771 medlem av det uppsaliensiska vitterhetssällskapet Apollini Sacra och 1772 av dess motsvarighet i Sthlm, Utile Dulci, som s å hade belönat honom för skaldestycket Slaget vid Lützen. Efter en ny informatorsperiod i Östergötland bosatte sig R i Sthlm, där han till att börja med kombinerade undervisning med kanslitjänsten. En välvillig mentor fann han i sin chef på utrikesexpeditionen, Gustaf Fredrik Gyllenborg (bd 17).

R:s diktning saknar märkligare kvaliteter, men genom att smidigt anpassa sig till den förhärskande akademiska smaken nådde han vackra framgångar i tävlingssammanhang. 1777 fick han Vitterhetsakademins mindre belöning för översättningar av Horatius och Ovidius. 1783 erhöll han – sedan G J Adlerbeth (bd 1) avsagt sig belöningen – det göteborgska VVS:s pris för ett Lof-qväde öfver handelen, 1786 för ett Ode öfver religions-friheten och 1792 för Ode öfver segren vid Svensksund. 1788 tilldelades han SA:s stora pris för heroiden Gustaf Wasa til Hemming Gadd och 1802 akademins vältalighetspris för skriften Svar på frågan: Om ålderdomen är,...

Sin främsta insats inom sv vitterhet gjorde R på det metriska området. Hans 1780 utgivna Tankar om svenska theatern, och förslag til dess uphjelpande syftar i första hand till en reform av den sv versen. I arbetet utgår han från de svårigheter han mött då han, på Gyllenborgs inrådan, översatte C de Crébillons Rhadamiste et Zénobie på rimmade alexandriner. R argumenterar mot rimtvånget och föreslår för teaterns del en orimmad jambisk vers med en inlagd anapest. I sitt fortsatta arbete inom metriken sökte han sig fram till en adekvat sv språkdräkt för den antika, framförallt den grekiska, poesin samtidigt som han experimenterade med antika versmått i sin egen diktning. Redan poemet Hösten från 1772 är skrivet på en regelrätt sapfisk strof, men i de översättningar av Horatius och Ovidius som 1777 belönades av Vitterhetsakademin har han med karakteristisk försiktighet återgått till rimmad vers.

Samma vacklan präglar R:s uttalanden och översättningar i den litterära tidskrift, Svenska parnassen, som han gav ut 1784–86. Först i den "avhandling" som han bifogade sina Försök til metriske öfversättningar – belönad med SA:s Lundbladska pris 1802 – tar han definitivt ställning för de antika versmåttens användning i översättningar av antik poesi. Med utgångspunkt i den tyska nyhumanismen, framför allt J H Voss' Homerostolkningar, anger han reglerna för en sv hexameter. Han avvisar G Palmfelts och A Nicanders kvantitetsprincip och hävdar att accenten måste vara det enda rättesnöret för sv metrisk vers, "med den sorgfällighet vårdad, att blotta uppläsningen ger versen dess behöriga takt och ljud". I sina egna översättningar är R i allmänhet mindre lyckosam och bryter inte sällan mot sina egna regler. Det blev i stället genom Adlerbeths översättning av Vergilii Aeneis (1804) som hans principer fick inte bara ett oreserverat erkännande utan också en fullödig tillämpning.

Som litteraturkritiker är R starkt påverkad av tysk estetik representerad av bl a J G Sulzer och J J Winckelmann, och han hyllar den nyare tyska litteraturen på bekostnad av den franska. Hans ideal är den sentimentala idyllen av S Gessners märke, men han har också öra för "en manlig svensk röst". I ett tal i VVS 24 jan 1786 Om svenska vitterhetens framtida utsigt hävdar han att den inhemska dikten endast genom att utnyttja landets och språkets egna förutsättningar och avstå från ytlig imitation av utländska - franska - mönster kan övervinna det motstånd mot litterärt skapande som ett kärvt klimat, en ringa folkmängd och invånarnas osällskapliga natur uppställer. En stark men långtifrån yvig kulturpatriotism karakteriserar såväl detta tal som kommentarerna till SA:s instiftande s å.

Trots sin oftast bleka framtoning som kritiker blev R föremål för ett utomordentligt häftigt angrepp av C G Leopold (bd 22). Denne hade på sommaren 1785 i en broschyr granskat Gyllenborgs epos Tåget öfver Bält. R trädde i Svenska parnassen upp till sin gamle gynnares försvar mot den "alltid kvicke, fast stundom något förhastade granskaren", vilket blev inledningen till en långvarig och från Leopolds sida synnerligen hätsk replikväxling.

Redan under sina första år i Sthlm etablerade R ett nära samarbete med C C Gjörwell (bd 17) och fungerade som redaktionellt biträde åt denne under decenniet 1776-86. Han engagerades också i Gjörwells stora projekt till en real- och nominalencyklopedi och hann bl a författa artiklarna Ästhetik, Luft och Minerva samt början till en fransk-svensk ordbok innan företaget kapsejsade. 1779 blev han ledamot av det av Gjörwell detta år grundade och i fortsättningen enväldigt styrda Upfostringssälskapet. I dess regi utgavs 1779 det av R och Gjörwell gemensamt redigerade Större sammandrag af alla vettenskaper och 1780 R:s utan jämförelse mest framgångsrika arbete, Första begrepen af de nödigaste vetenskaperna, til tjenst för sw barn. "Regnérs begrepp" användes som skolbok långt in på nästa sekel och utkom i sin tionde och sista upplaga 1839. R:s ambitioner som folkuppfostrare resulterade också i tvåbandsverket Sedolärande betraktelser för hvarje dag i året (1781), en kompilation ur tyska förlagor. En stadig om än knapp inkomstkälla för återstoden av sitt liv fick R 1784, då han anförtroddes redigeringen av Stockholms post-tidningar och Inrikes tidningar.

I en liten självbiografi, författad året före sin död, beskriver R sig själv som svag till kropp och sinne, tillbakadragen, ordningsam och anspråkslös. "Från barndomen van att åtnöjas med litet, har jag även vad kunskaperne angår, blott sökt vad jag behövde för att leva stilla och nöjd" (Min Lefvernes-Beskrifhing). Av sin egen generations författare blev R ofta sedd över axeln, men romantikerna hyllade honom varmt för hans antiköversättningar: "Diktionen är så enkel, godhjärtad och kärnfull, som hörde man själva ålderdomen tala, och i genialisk behandling av modersmålet har ingen överträffat Hr Regnér" (Phosphoros 1811).