Odelstierna, släkt

Odelstierna (Odhelstierna, Odelstjerna), släkt, härstammande från professor Ericus Odhelius' (s 54) son assessor Erich Odhelius, som 1698 adlades med namnet O men skrev sig Odhelstierna (O 1). Hans son notarien i Bergskollegium Erik Odhelstierna (1696–1730) blev i äktenskap med en dotter till bergmästaren David Leijell (bd 22, s 450) svärfar till bergsrådet Sven Rinman och far till Erik O (1723–1805), som var bergmästare vid Nya Kopparberget i Västmanland 1761–93.

Denne blev i sitt första äktenskap – med en dotterdotter till brukspatronen Abraham Heijke (bd 18, s 541) – far till Carl O (1753–95). Han inskrevs vid UU 1763 och var nybliven underlöjtnant, då han vid statskuppen 1772 uppges (Marks v Würtenberg) ha blivit kommenderad att försvara Ladugårdslandsbron (vid nuvarande Nybroviken). O var en av de anhängare av Gustav III som några veckor därefter blev riddare av svärdsorden, och 1782 befordrades han till löjtnant. Följande år fick han professors titel, varefter han till sin död undervisade vid artillerikadettskolan i Sthlm, från 1787 med informationskaptens grad. O drev också en instrumentverkstad, där han tillverkade ett spegelteleskop av utmärkt kvalitet. Verkstaden blev 1782 föremål för VA:s uppmärksamhet, och han blev LVA s å som han dog i lungtuberkulos. Föreläsningar av O publicerades av Georg Adlersparre (bd 1) i Krigssamlingar, 4 (1798), s 129–212, med utgivarens kommentarer s 212–222. Uppgiften (Marks v Würtenberg; Elgenstierna), att han skulle ha varit konung Gustav IV Adolfs lärare i artillerivetenskap, har ej kunnat verifieras i hovstatsräkenskaperna i SIA.

Efter Carl O:s mors död gifte hans far Erik O om sig med en dotter till brukspatron Carl Heijke (bd 18, s 541), och hon blev mor bl a till Carl 0:s halvbröder tvillingarna Swante Odelstjerna (1777–1828) och Detlof O (1777–1855), vilka båda fick bergmästares titel 1812. Den förre blev så protonotarie i Bergskollegium. Den senare, som länge var bruksförvaltare vid Finspång i Risinge, Ög, blev far till Detloff Odelstjerna (1817–92). Denne befordrades till kapten 1858 och fick 1870 majors avsked. 1854–77 var han lektor i matematik, beskrivande geometri och linearritning vid Chalmerska slöjdskolan i Gbg, och 1869–74 var han ledamot av Gbgs stadsfullmäktige. O blev LVVS 1862 och LKrVA 1863. Han var också tecknare och målare.

Hans bror Gustaf Odelstjerna (1820–1901) innehade det av fadern 1819 köpta säteriet Göstad i Vånga, Ög, och var ledamot av Ög:s hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1860–68 och landstingsman 1865, 1866 och 1876–89. Sonen Axel O (1858–1935) blev 1913 överste och chef för fortifikationsdepartementets militärbyrå och 1915 generalmajor och chef för fortifikationen samt var 1922–23 generallöjtnant i armén. Han skrev en serie artiklar om befästningskonsten i Tidskrift för fortifikation, i vilka han hävdade taktiska synpunkter framför tekniska och menade, att fasta anläggningar saknade strategiskt berättigande.

Hans äldre bror (O 2) var far till Torsten E:son O (1889–1968) som blev civilingenjör vid KTH 1910 och som 1939–45 var VD i ab Svanströms pappersagentur. Dennes syster Ingrid E:dotter O (1890–1982) blev fil dr i Uppsala på en avhandling i latinsk grammatik (De vi futurali ac finali gerundii et gerundivi Latini observationes, 1926) och befordrades vid UUB till 1:e bibliotekarie 1952. Deras äldre bror Erik E:son O (1887–1945) blev bergsingenjör vid KTH 1909 och var tf byråchef i Riksförsäkringsanstalten 1919–29, generaldirektörens ställföreträdare där 1926–29, ledamot av Centrala skiljenämnden 1920–29 och VD i Försäkringsab Fylgia och Valkyrian från 1929 till sin död.