Martin O Odin

Odin, Martin Odin, f 13 juni 1890 i Eslöv, V Sallerup, Malm, d 18 febr 1960 i Gbg, Örgryte. Föräldrar: handlanden Anders Nilsson o Ohlu Persdtr. Mogenhetsex vid Katedralskolan i Lund 26 maj 08, inskr vid LU 12 sept 08, MK där 28 febr 12, amanuens bl a vid med o pediatr klinikerna i Lund 1 febr 19–31 dec 20, ML vid LU 13 dec 19, underläk vid med kliniken i Lund 1 jan 21–31 dec 23, extra läk o tf lasarettsläk vid lasarettet i Umeå 16 juli 24, ord lasarettsläk vid med avd där 17 april 25–okt 31, ledare för Västerbottens läns dispensärer juli 24–5 jan 26, disp vid LU 12 febr 27, MD där 31 maj 27, ord lasarettsläk vid med avd vid Borås lasarett 23 okt 31–nov 36, ordf i Sv internförb 32, led av näringsrådet 36, överläk vid med kliniken II vid Sahlgrenska sjukhuset i Gbg 9 okt (tilltr 1 dec) 36, vid med kliniken I 1 jan 46–30 juni 56, styresman 44–56, ordf i styr för sjuksköterskeskolan 46, allt vid Sahlgrenska sjukhuset, prof:s namn 1 dec 44, led av statens forskn:råd 45–48, av komm ang inrättandet av en med högsk i Gbg sept 46–febr 47, av organisationskomm för nämnda högsk juni 47, av komm ang KS:s fortsatta utbyggande juni 49–53, prof i medicin vid Med högsk i Gbg (från 54 GU) 8 febr (tilltr 1 april) 52–30 juni 56, drev privat läkarpraktik i Gbg från 56, led av statens med förhandl:kommission där mars 55–mars 58, av 1955 års läkarutbildn:utredn april 55–okt 57, av en beredn ang inrättande av en med läroanstalt i Norrland juni–okt 57, av organisationskomm för den med högsk i Umeå från nov 57. – LVVS 40, LVS 46, fil hedersdr vid Gbgs högsk 21 okt 50, odont hedersdr vid Umeå univ 13 sept 58.

G 28 april 1920 i Färgelanda, Älvsb, m Karin Lovisa Margareta Beckman, f 10 dec 1893 i Nedre Ullerud, Värml, d 16 sept 1986 i Gbg, Vasa, dtr till kontraktsprosten Anders Niklas B o Eva Louise Amalia Montan.

Martin O gick i Karl Petréns skola och lärde sig i T Thunbergs fysiologiska förening att studera sjukdomar med hjälp av fysiologi och kemi. Vid 34 års ålder blev han lasarettsläkare. Hans skrifter speglar de fyra stora specialområden han trängde på djupet inom: diabetes, samband mellan kost och hälsa samt förebyggande av blyförgiftning och inoculationshepatit (infektiös gulsot).

Under O:s tid i Lund fanns ännu ej insulin, och det gällde att förhindra att patienter med diabetes föll i coma. Coma inträdde om blodet blev surt och dess s k alkalireserv minskade. Senare kom den fria kosten till vilken O var en svuren fiende; han inpräntade att diabetes var en rubbning i ämnesomsättningen och skulle behandlas med diet.

När O kom till Umeå märkte han hur norrlänningarnas krämpor i flera avseenden skilde sig från skåningarnas. Kustens, jordbruksbygdens och skogsbygdens befolkning hade olika kostvanor och olika besvär. Han tog reda på invånarnas kost, "tog en kostanamnes". Undersökningen utvidgades med stöd av medicinalstyrelsen, och dess resultat publicerade O 1935 i fyra band under titeln Norrlandsundersökningen. Som ett resultat av denna följde socialhygienska åtgärder med bl a utökad kostundervisning och kostråd.

I ackumulatorfabriker förekom blyförgiftning, och medicinalstyrelsen fordrade regelbunden kontroll av blyarbetarna. O införde 1940 sträng hygien med byte av arbetskläder och isolerade matsalar. Antalet avstängda arbetare var 71 st 1941 och 5 st 1942; antalet "blypåverkade " sjönk från 100 till 80.

I Lund hade O observerat en epidemi med gulsot bland patienter med diabetes, och han antog att de smittats vid blodprovstagningen. P Selander i Gbg hade studerat inkubationstiden för gulsot och bl a funnit att ett oproportionerligt stort antal patienter hade vårdats på sjukhus 2–4 månader före insjuknandet. O insåg att de måste ha smittats på sjukhuset. Han införde noggrann isolering av de gulsotssjuka men returfallen minskade ej. Han lät då tvätta provtagningsknivarna noga och genast sjönk antalet returfall. Under andra världskriget hade påvisats att gulsot fanns i bl a en virusbetingad form, varav ytterligare varianter senare upptäcktes. 0:s rekommendationer följdes av både medicinalstyrelsen och FN:s världshälsoorganisation för att förebygga virushepatit.

O innehade en mängd administrativa uppdrag. Under kriget kunde norska medicinare inte få klinisk undervisning i Norge; många kom därför till Gbg, och O ombesörjde att de erhöll utbildning på sjukhusen där. Den medicinska högskolan i Gbg var i mycket O:s verk; bl a ingick han i den första utredningen om en medicinsk utbildningsanstalt som tillsattes 1946. Redan i juni 1948 beslöt riksdagen att låta inrätta högskolan. Sedan den inlett sin verksamhet kunde O och Curt Weibull fullborda sina planer att i Gbg få till stånd ett universitet; detta invigdes 1954.

Det gamla Sahlgrenska sjukhuset var nedslitet, och den nya undervisningen krävde nya lokaler, och även sjukhusets ny- och ombyggnad fick O möta. Han kallades till sist till Umeå för att ge goda råd när dess medicinska högskola inrättades.

O var något av ett administrativt "geni"; han stötte sig aldrig med de makthavande, möjligen kunde han säga "så tycker jag " eller "så tycker jag inte" och hans auktoritet var sådan att vidare resonemang därefter var uteslutna.

Arbete var O:s liv. Nätterna igenom satt han vid sina utredningar. Han var i grunden glad, vänfast, och känd som en charmerande värd.