Jonas (Jean) Otter

Otter, Jonas (Jean), f 23 (dp 27) okt 1707 i Kristianstad, d 26 sept 1748 i Paris. Föräldrar: handlanden Jöns O o Catharina Broome. Inskr vid LU 22 jan 24, vid teol seminariet i Rouen, Frankrike, 28, anställd vid franska postverket 31, av franska staten sänd för språkstudier till Konstantinopel jan 34 (ankom dit 10 mars), sänd för att upprätta handelsförbindelser till Persien nov 36 o till Basra, Mesopotamien, juni 39, fransk konsul i Basra 42–maj 43, translator vid Bibliothéque du Roi i Paris 44, prof i arabiska vid College Royal där från febr 46. – Led av franska vitterhetsakad (Académie Royale des Inscriptions et Belles-Lettres) 19 mars 48. – Ogift.

O fick en god skolutbildning i Kristianstad, studerade sedan i Lund språk, fysik och teologi för sedermera biskopen i Lund Andreas Rydelius men greps av tvivel på den evangeliska läran och for till Sthlm, där han genom förmedling av franske ministern 1728 övergick till katolicismen. Därpå begav han sig till Frankrike, där han i Rouen också studerade språk på egen hand, bla engelska, spanska och italienska. Hans religiösa övertygelse var emellertid inte tillräcklig för att han skulle vilja bli präst, varför premiärministern kardinal Fleury på grund av hans språkkunskaper anställde honom i postverket. Det var också språkkunskaperna som imponerade på marinministern greve de Maurepas och föranledde denne att sända O till Orienten.

I Konstantinopel bodde O hos franske ministern och blev bekant med den turkiske ämbetsmannen och diplomaten, författaren och geografen Ibrahim Müteferrika, känd som militär reformator och som skapare av det första turkiska tryckeriet i Konstantinopel. Genom franske ministern fick O kontakt med guvernören i Bagdad, Ahmed Pascha, i vars följe han företog sin resa till Isfahan, dit han anlände i juli 1737. Den krigshärjade staden hade befriats från afgansk ockupation av Nadir Schah, som i stället förtryckte den med skatter, varför förhållandena inte var ägnade för etablering av handelsförbindelser. O fortsatte i stället sina studier av orientaliska språk och förhållanden och gjorde också bekanskap med indiska verk, som Nadir 1733 hemfört efter erövringen av Kandahar och Delhi.

1739 flyttade O till Basra, som till skillnad från Isfahan var ett livligt handelscentrum. Här uppnådde han vissa handelsavtal för fransk räkning. 1741 fick han i två månader uthärda Basras belägring av upproriska araber. Förutom åt språkstudier ägnade sig O tillsammans med en lärd dervisch åt att översätta Nya testamentet från arabiska till turkiska för att tillgodose ett behov hos kristna som inte kunde läsa arabiska. Innan detta arbete var färdigt, erhöll O 6 maj 1743 befallning att återvända till Paris. Då hade sv ministern E Carleson (bd 7) i Konstantinopel föreslagit O till konsul i Smyrna men tydligen utan resultat. O återkom till Paris 29 febr 1744.

Under sin vistelse i Orienten hade O förvärvat stora kunskaper i arabiska, persiska och turkiska, något som gjorde honom känd i Europa. Än mer känd blev han genom sin med geografiska och historiska notiser fyllda Voyage en Turquie et en Perse (1748) som också översattes till tyska. Arbetet bygger på O:s egna iakttagelser under den tioåriga orientvistelsen, då han bl a utforskat flera floder och deltagit i några av Nadir Schahs fälttåg. Det innehåller beskrivningar av en rad städer, bl a Isfahan, Bagdad, Mosul och framför allt Basra samt anteckningar om olika städers latituder efter arabiska astronomers uppgifter. I Sverige betonade S Ödman arbetets betydelse för den geografiska vetenskapen. O var också den förste europé som lade märke till och beskrev ett av hettiternas intressantare minnesmärken, en stor klipprelief i Taurusbergen.

I K biblioteket i Paris fann O ett stort antal arabiska, persiska och turkiska handskrifter, särskilt historiska, som han började översätta för ett stort historieverk om bl a korstågen, vilka han ansåg ensidigt behandlade i europeisk historieskrivning; arbetet, som främst skulle bygga på den arabiske historikern an-Nuwayri (d 1332), avbröts av O:s död. O hann heller inte fullfölja en framställning av den arabiska erövringen av Spanien, en fortsättning på hans inträdesföredrag i franska vitterhetsakademin om arabernas erövring av Afrika, som trycktes i akademins handlingar 1754. Han hade också påbörjat en översättning till franska av första delen av Olof v Dalins Svea rikes historia. Från Orienten hade O medfört mandeiska handskrifter, som blev underlaget för Matthias Norbergs (bd 27) pionjärarbete på detta dittills okända område.

Som vetenskapsman karakteriseras O som trångsynt med föga skarpsinnighet och fantasi men med god iakttagelseförmåga och forskningsanda, med större intresse för grammatik, historia och geografi än för skönlitteratur. Han var noggrann med uttalet särskilt av namn och var den som i fransk orientalistik införde ett korrekt uttal. Hans franska var klar och frasfri. Efter alla år i Frankrike intresserade han sig alltjämt för sina anhöriga i Sverige, modern, med vilken han höll brevkontakt, och två halvbröder.