Nordencreutz, släkt

Nordencreutz, släkt, härstammande från Philip Schultz (d senast 1692 enl Komm:-kolhs skr till K M:t), som från 1676 av Abraham Cronström (bd 9) arrenderade säterierna Sundsör och Nykvarn i Turinge, Sth. 1678 fick han först k privilegiebrev på inrättande av manufakturer och sedan privilegiebrev av bergskollegiet för anläggning av masugn och hammare i Turinge socken. Cronström pantsatte de nämnda säterierna till sin bror Isaac Cronström (bd 9), och efter dennes död 1679 förnyades arrendekontraktet med hans änka 1680. Schultz gjorde 1688 konkurs, varefter hans förläggare Herman Dassau (bd 10) övertog arrendet.

1677 hade Schultz gift sig i Tyska församlingen i Sthlm med den från Wismar till Sthlm inflyttade krögaren Hans Jürgen Crons (d 1669) dotter Sophia. Hon skrev 1699 till Erik Dahlbergh (bd 9) om sin son Philip, som måste vara identisk med den fortifikationskapten Philip Schultz (1682–1742) som 1719 adlades med namnet N tillsammans med sin hustrus styvfar, sedermera överdirektören Jacob Hagman (N 1). Denne Philip N var nämligen 1729 arvinge efter en moster Catharina Cron i Sthlm. Den i ättartavlorna upprepade, redan hos Gjörwell belagda uppgiften, att N:s far skulle ha hetat Joachim Schultz, måste alltså vara oriktig, men i sammanhanget kan nämnas, att N enligt Vadstena krigsmanshus' dödbok hade en bror med namnet Joachim Schultz (d 1762, 78 år gammal). Han var fänrik.

Alexander Hummerhielms (bd 19) dagbok nämner 1707 två bröder Schultz, som båda var fortifikationslöjtnanter. N:s bror har identifierats (Lewenhaupt) med Hindrich Schultz (1680–1737), med vilken N i litteraturen ibland förväxlats. Han deltog bl a i landstigningen på Själland och slaget vid Narva 1700, övergången av Düna 1701 och slaget vid Poltava 1709, blev tillfångatagen av ryssarna i striden vid Czernowitz (Cernäuti) s å (jfr bd 17, s 578), återkom till Sverige först 1722 och befordrades till överstelöjtnant 1723.

Philip Schultz, sedermera Philip N, har i ett senare tillägg till UUM identifierats med en 1687 inskriven "Philippus Schultz Westmannus". Han tjänstgjorde från 1699 i fortifikationen och blev 1710 tillfångatagen av ryssarna vid Viborgs kapitulation men lyckades fly 1711. Han ledde 1714 provisoriska förstärkningsarbeten vid Kastelholm på Åland och 1717–18 iståndsättandet av Eda skans i Värmland. 1718 var han närvarande, då Karl XII blev skjuten, och han var en av dem som tog hand om konungens lik. 1720 påbörjades på N:s förslag byggandet av en aldrig fullbordad skans vid inloppet till Norrköping. N befordrades till generalkvartermästarelöjtnant vid finska brigaden 1740 och vid sthlmsbrigaden 1742. Sistnämnda år massakrerades han till döds av kosacker i Finland.

N var far till Ulrica Sophia N (1715–82), som medarbetade i de sthlmska herrnhutarnas sångsamling Sions sånger och blev gift med överste Diedrich Blomcreutz (bd 5). Hennes bror överste Fredric Jacob N (N 2) var i äktenskap med en dotterdotter till professor Gustaf Lillieblad (bd 23) far till överstelöjtnanten Jacob Magnus N (N 3). Denne blev svärfar till legationsrådet Edvard Bosanquet S:t George de Kantzow (bd 20, s 610) och far till häradsskrivaren i Salbergs-Väsby fögderi och rådmannen i Sala Gustaf Viktor N (1821–1906). Släkten utdog på svärdssidan med den sistnämndes son major Gustaf (Gösta) Magnus Andreas N (1865–1936) och på spinnsidan med dennes dotter målaren Brita Catarina Elisabet N (1899–1982).