Fredrik A Nycander

1 Nycander, Fredrik Axel, f 19 dec 1867 i Tossene, Göt, d 17 april 1944 i Sthlm, Matt. Föräldrar: kapten Axel Reinhold N o Augusta Lovisa Kihlman. Mogenhetsex vid h a l i Vänersborg vt 87, inskr vid UU sept 87–vt 92, volontär vid Sthlms dagbl sommaren 92, red:sekr i Figaro hösten 92–våren 97, litterär red i Varia 98–99, litt- o teateranmälare i Dagen 00–04, skådespelare vid Stora teatern i Gbg o Sv teatern i Hfors 06–08, styresman för fornminnessällsk Vikarvet 15–28. Förf. – Ogift.

Fredrik N växte upp på Åby säteri i Bohuslän men kom att tillbringa sitt yrkesverksamma liv i Sthlm. Bohuslän, med Lysekil som centrum, blev dock under många år det landskap dit han förlade sin sommarvistelse.

N:s författarskap är omfattande. Den litterära debuten skedde i studentkalendern Från Fyris' strand (1888). Under studietiden i Uppsala stiftade han det litterära studentsällskapet Saga. Tyngdpunkten i N:s författarskap har anknytning till hembygden och Bohuslän: "Jag blev vad jag skulle bli, Bohusskald" (Livsleken. En åldrings hågkomster, 1937). Han publicerade ett femtiotal skrifter med anknytning till detta landskap, alltifrån finstämd lyrik via hyllningar till barndomshemmet till kraftfulla vikingaspel. Åtskilliga beställningsverk levererades i samband med jubileer och andra festligheter, bl a dikten Bältgångaren, som skalden deklamerade inför Gustav V, då denne 1915 avtäckte Karl X Gustav-statyn i Uddevalla. N gav 1892 ut sitt första egna verk, diktsamlingen Röda skyar, som senare under 1890-talet följdes av ytterligare en diktsamling och två prosaberättelser, varav Haf och fjord (1898) anses ha inspirerat Selma Lagerlöf till novellen En vårstorm; hon kom i kontakt med N:s verk under en Marstrandsvistelse.

N skrev också åtskilliga teaterpjäser. Han debuterade 1906 som skådespelare i sin egen pjäs Hans Fjord (1905) och kreerade där rollen som Viktor Bratt. Flera av hans skådespel hade urpremiär på Sthlms teatrar, och några uppfördes på Dramaten.

Under somrarna var N en central gestalt i badortslivet i Lysekil. Han var redaktör för badortstidningen Trampen, och de spektakel till vilka han ej skrev en hyllningsvers var förmodligen få. Under 1910-talet författade han vikingaspel och andra historiska skådespel, som han själv satte upp, medverkade i och som uppfördes på Karlstens fästning i Marstrand 1915 och på Valhall i Lysekil 1912–17. Sju romaner med Bohusanknytning publicerades 1908–15. De tre romanerna Klippkusten, Klippkyrkan och Fyrfolket kom ut under tre år på Åhlén & Åkerlunds förlag i serien Enkronasböcker.

N:s intresse för Bohusläns forntid växte. Snorre Sturlason blev hans förebild, och han inspirerades av den isländska sagan – både vad gällde ämnesval och sättet att skriva. Han tillhörde stiftarna av det bohuslänska fornminnessällskapet Vikarvet 1915 och var dess styresman i 13 år. N skrev sällskapets årsskrifter och tingskaviar samt ledde elva sommarting. Styresmannens "förspråk" hållet vid tinget i Lysekil 24 juli 1923 ger en god illustration till både hans prosa och intention: "Kunnig skall du vara i saga och hävd, aldrig främling i ditt lands, din hembygds historia. Ett skall du vara med dina fäders öden. Ättlingen skall känna sin ätt, eljest är han ovärdig arvtagare." N:s verksamhet i Vikarvet kännetecknades även av väsentliga insatser vad gällde undersökning och vård av Bohusläns fornminnen, bl a restaureringen av Svenneby gamla kyrka, som räddades från totalt förfall.

Under N:s tid som styresman i Vikarvet skapades hans mest omtalade verk Ranrikes runor, som kom ut i tre delar (1917–27) och består av en serie prosaberättelser ur Bohusläns saga och hävd. Skriftserien Bohuslandia – sju tunna häften med såväl lyrik, prosa som topografi och skaldens beskrivning av "det bohuslänska kynnet" – utkom 1927–34. Lyrikproduktionen fortsatte under denna period men ej i samma omfattning som tidigare.

Mot mitten av 1930-talet började N – nära 70-årig – summera sitt liv och sina erfarenheter. Vid sidan av några personliga betraktelser över tidsandan kom tre memoarer, bl a Livsleken.

N var en särling, en sentida göt, som inte alltid kände sig hemma i sin egen tid. Han såg sig själv som Skalden – den utvalde. Samtidigt var han en handlingsmänniska som initierade och drev kulturell verksamhet, inte minst med anknytning till sitt älskade Bohuslän.