A Henrik Munktell

6 Munktell, Axel Henrik, sonson till M 4, f 1 dec 1903 i Grycksbo, Kopp, d 20 dec 1962 i Uppsala. Föräldrar: disponenten Henrik August M o Clara Mathilda Sandström. Studentex vid Falu h a l 5 juni 23, inskr vid UU 31 aug 23, FK 15 dec 25, JK 14 sept 29, JL 15 dec 33, disp 31 jan 34, doc i rättshist 14 febr 34, JD 31 maj 34, allt vid UU, tf prof inom jur fak vid UU o LU 8 mån mars 35–maj 36, tf prof i rättshist vid UU 19 juni 36–42, prof i samma ämne där från 13 mars 42, sekr i statens informationsstyr 10 april–20 sept 40, led av styr för Inst för rättshist forskn från 47, ordf i Uppsala högerfören 47–51, v ordf i Uppsala läns högerförb från 51, led av International Commission of Jurists o dess arbetsutsk, Genève, från 52, led av AK från 53 (led av tredje lagutsk från 58), av Uppsala läns landsting 55–58, av komm ang åtgärder mot ungdomsbrottsligheten nov 56–okt 62, av författn:utredn från maj 59, av styr för riksdagsbibl från maj 61. – LHVU 61.

G 29 nov 1936 i Frustuna, Söd, m Brita Hedvig Elisabeth Persson, f 15 aug 1907 i Kung Karl, Vm, d 30 nov 1971 i Uppsala, dtr till kontraktsprosten Carl Peter P o Hedvig Margareta Karolina Blomberg.

Henrik M:s doktorsavhandling Bergsmans- och bruksförlag intill 1748 års förlagsförordning präglades av en under mellankrigstiden framträdande ny metodologisk tendens i den rättshistoriska forskningen. Denna innebar en strävan att förklara rättsreglernas utformning genom fördjupade undersökningar av deras ideologiska, sociala och ekonomiska bakgrund. M:s gedigna kunskaper i allmän och ekonomisk historia gjorde att han kunde tillämpa metoden med stor framgång såväl i avhandlingen som i sin senare produktion, som främst ägnades straffrättens historia. Exempel härpå är Mose lag och svensk rättsutveckling, Två straffrättshistoriska studier, Till frågan om fredlöshetens utveckling, Kring frihetsstraffens uppkomst och Brott och straff i svensk rättsutveckling. Kulturhistoriskt och idéhistoriskt värdefulla är hans populärvetenskapliga arbeten Svensk rätt i svensk diktning och Det svenska rättsarvet.

M:s insatser som universitetslärare präglades av stor förmåga att göra framställningen levande och lättbegriplig. Den bild han i sina forskningar nått fram till av den sv rättshistorien ledde honom till en uppmärksammad debatt med författaren Vilhelm Moberg sedan han framfört en skarp kritik ur rättshistorisk synpunkt i SvD mot dennes roman Rid i natt. M fann Mobergs framställning bl a av skattefrälseböndernas rättsställning liksom av den sv straffrätten vid 1600-talets mitt alltför mörk. Mobergs temperamentsfyllda försvar var knappast övertygande.

Från slutet av 1940-talet ägnade sig M åt politiken, varvid han gjorde en insats i främsta ledet inom högerpartiet i riksdagen. Han specialiserade sig på socialiseringsfrågorna och författningsfrågan. Han medverkade sålunda i kommittéarbetet vid författningsfrågans lösning. Stor uppmärksamhet väckte på 1950-talet hans skrift om "smygsocialiseringen". I den angrep han den socialdemokratiska "socialiseringstekniken" inom bl a byggnadspolitiken, vilken han menade innebar en urholkning av äganderätten. Genom M blev begreppet smygsocialisering centralt i de följande årtiondenas debatt kring socialiseringspolitiken.

Till hans politiska gärning hörde också verksamheten inom International Commission of Jurists, i vars strävanden på det internationella planet för ökad humanitet och rättssäkerhet i rättsskipningen han intensivt engagerade sig.

Mindre känd för samtiden var M:s pionjärinsats för ett nära samarbete mellan de borgerliga partierna. Som ordförande från 1957 i stiftelsen Forum för borgerlig debatt — sammansatt av representanter för alla de tre borgerliga partierna — inledde han en riksomfattande kontakt- och studieverksamhet, som bidrog till att närma dessa partier till varandra.

M var ett exempel på hur en människas viljekraft kan övervinna svåra hinder. Han drabbades 1911 av barnförlamning, som gjorde benen obrukbara. Sedan dess måste han bäras eller sitta i rullstol vid förflyttning. Men hans okuvliga energi och klara huvud möjliggjorde en framgångsrik vetenskaplig och politisk karriär. Som vetenskapsman uppnådde han sina resultat genom att samla in ett mycket omfattande material, som han analyserade och sammanställde med lärdom och omdöme.

Som politiker åtnjöt M stor respekt såväl bland meningsfränder som motståndare. På båda sidor uppskattade man hans energi och förmåga att snabbt finna de avgörande punkterna i komplicerade frågor. Därvid använde han skickligt sin skolning som både historiker och jurist.