C Arne Munthe

10 Munthe, Carl Arne, bror till M 9, f 13 juni 1901 i Sthlm, Hedv El, d 7 febr 1965 i Sigtuna. Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm 10 maj 19, inskr vid StH 16 sept 19, amanuens 20-24, FK 21 april 23, ordf i Humanistiska foren 23—24, i studentkåren 26— 27, allt vid StH, v ordf i styr för Sveriges förenade studentkårer (SFS) 27, eo tjänsteman i RA 11 april 27, FL vid StH 29 maj 29, amanuens i RA 29 juni 29, förste amanuens där 30 juni 30, timlär vid Sigtunastiftelsens humanistiska lärov ht 30-vt 33, ht 35-vt 37 o ht 38—vt 41, litteraturkrönikör vid Radiotjänst 30- 44, disp o FD vid StH 31 maj 41, andre arkivarie i RA 30 sept 42—31 juli 48, doc i hist vid StH 23 nov 42—45, rektor vid Sigtunastiftelsens humanistiska lärov från 1 juli 48. - LSkS 42 (sekr 46-48), KorrespLV-SU 58. - Ogift.

Arne M tillhörde en ämbetsmannasläkt med kulturella intressen. Under läroåren vid StH visade han en humanistisk begåvning. Hans huvudämnen var historia och litteraturhistoria, som han studerade för Sven Tunberg och Martin Lamm (bd 22), vilka fick stor betydelse för honom och blev hans vänner. M:s licentiatavhandling i litteraturhistoria om Frödings sociala diktning behandlade ämnet på ett då tämligen oprövat sätt som väckte berättigad uppmärksamhet och den kom snabbt i tryck. Han belyste där skaldens förbindelser med Branting och den unga socialdemokratin.

Under M:s tid i styrelsen for högskolans Humanistiska förening inledde denna en intensiv period med olika teateraktiviteter, vilket medförde att han kom i kontakt med regissören Per Lindberg (bd 23), vilkens uppsättningar han kraftfullt försvarade. Ett annat utslag av M:s stora intresse för modern scenkonst var hans medlemskap i Dramatens klubbteaters styrelse 1927-28. Klubbteatern hade skapats bla för att genom ett abonnemangssystem kunna ge sådana föreställningar som ansågs svårtillgängliga och mindre attraktiva för en större publik.

Under sin tid vid högskolan knöt M livslånga vänskapsförbindelser med den krets av jämnåriga humanister som bildade den sk Pastorala klubben, bl a Sven Barthel, Olof Byström, Olle Hedberg och Gunnar Skoglund, en grupp i vilken M fungerade som en centralgestalt. Mer än av litteraturhistorien lockades M av historien, där han koncentrerade sig på 1600- och 1700-talen. Redan under sina studier för licentiatexamen anställdes M i RA. Där placerades han på kammararkivet, som 1922 hade överförts från kammarkollegiet och då blivit RA:s största sektion. Den var därjämte den avgjort mest oöverskådliga och oordnade. M:s uppgift blev att ta sig an det stora arkivbestånd som bildats av de under karolinsk tid tillkomna reduktions- och räfstemyndigheterna liksom dessas avläggare ända in på 1800-talet.

Redan anställningsåret inledde M förberedelsearbeten för dessa arkivs slutgiltiga ordnande. Under våren 1928 hade han en utredning klar, där han lämnade en översikt över de centrala reduktionsmyndigheternas arkiv samt förslag till arkivens ordnande. Detta förutsatte kunskap om den speciella förvaltningsorganisation som upprättats för att genomföra reduktions- och räfstearbetet. Eftersom denna i stort var okänd fick M själv genomföra de härför nödvändiga undersökningarna. M:s omfattande insats utgör en förutsättning för de senare slutförda ordnings-och förteckningsarbetena och grunden för all avancerad forskning i reduktionens och förmyndarräfstens historia.

Utredningsarbetet resulterade i ett antal vetenskapliga uppsatser, t ex Till förmyndarräfstens historia 1936. Även M:s 1941 publicerade avhandling om Joel Gripenstierna (bd 17) hade sin upprinnelse i arbetet med reduktionsarkiven. M valde att i biografins form belysa den statsfinansiella krisen under Karl XI:s regering. Samtidigt utgjorde biografin ett förarbete till reduktionens historia. Avhandlingens tyngdpunkt ligger i det avsnitt där M visar hur Gripenstiernas verksamhet, huvudsakligen som förmedlare av krediter, under perioden 1673—80 fick betydande politiska följder.

M:s breda kunnande, åskådliga framställningssätt och säkra stil gjorde att han åtog sig en mängd beställningsarbeten. Av dessa bör särskilt framhållas Släkten Arfwedson (1945; tillsammans med H Rosman) och de båda banden om Västra Södermalm (1959—65). I det förstnämnda behandlas handelshuset Tottie och Arfwedsons insatser i Sveriges ekonomiska historia. Eftersom företagsarkivet är förstört, framstår verket som ett exempel på hur en energisk forskare genom vetenskapligt spårsinne lyckas dra fram material som ersätter det förlorade. Verket är även ett betydande bidrag till kännedomen om den gustavianska tidens och Karl Johans-tidens stockholmsliv ur både biografisk och ekonomisk-historisk aspekt. Med färdigställandet av andra bandet av södermalmshistoriken, vilket utkom kort efter M:s död, hade han åstadkommit en skildring av en stadsdels utveckling i topografiskt, religiöst, socialt och ekonomiskt hänseende. Den innehåller även en beskrivning av det kulturella livet.

1948 kallades M att vara rektor vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk. Redan under sina studieår hade M besökt stiftelsens gästhem och sedan blivit en ofta sedd gäst där, när han kände behov av skyddad och inspirerande studiemiljö. Vid läroverket hade han fungerat som timlärare och dessutom ofta medverkat vid skolans högtidsdagar, varför det inte var någon helt främmande verksamhet för honom.

M:s administrativa erfarenheter blev läroverket till stor nytta, och under hans rektorat tillkom ett nytt elevhem för flickor samt togs initiativ till en ny institutionsbyggnad för naturvetenskapliga ämnen. De markerade inledningen till de förändringar som kom att påverka skolan under 1960-talet. Framför allt sökte dock M vid skolan förverkliga sin humanistiska kultursyn. Hans sinne för traditioner och hans egen idealism gjorde att arvet från företrädaren Arvid Bruno fördes vidare. På det praktiska planet genomförde M detta bl a i sin undervisning i sv, historia och filosofi och genom att utöka de sedan länge anordnade föredragsserier i vilka inbjudna gäster, politiker och kulturpersonligheter deltog.

M:s engagemang i bildningsfrågor visade sig på olika sätt redan på 1920-talet. Då påbörjade han sitt flitiga medarbetarskap i den till ABF knutna tidskriften Studiekamraten och ledde studiecirklar vid Birkagårdens folkhögskola. Senare höll han mycket uppskattade litteraturkrönikor i radio. Han bidrog sporadiskt även med andra program till mitten av 1950-talet.

M:s livshållning innebar ett klart avståndstagande från nazismen och kommunismen och han anmälde sig i dec 1939 som finlandsfrivillig men måste på grund av medicinska skäl återta sin anmälan. Han engagerade sig istället i Samfundet Nordens frihet, som vid samma tid tillkom som en stöd- och propagandaorganisation för frivilligkåren. Längre fram ändrades föreningens syfte till att verka för de nordiska staternas frihet och för samarbete mellan Nordens folk, varvid en intresseförskjutning skedde från Finland till Danmark—Norge. M talade på samfundets möten och medverkade i dess tidning.

I linje med M:s starkt antitotalitära inställning låg även hans medverkan under våren 1944 i bildandet av ett nytt politiskt parti kallat Radikala landsföreningen. Partiet var i första hand avsett som en protest mot vad man uppfattade som sv undfallenhet mot Tyskland och hämtade sina medlemmar från de kretsar som aktivt uppträtt mot regeringens eftergifter och inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna. Ideologiskt kan partiet betecknas som radikalt och ultra-demokratiskt utan att vara socialistiskt. M var upptagen på partiets stockholmslista tillsammans med bl a rektor Gillis Hammar och professorskan Greta Lamm. Något gensvar hos väljarna mötte dock ej partiet.

M har betecknats som på en gång aristokrat och demokrat. Han ägde ett starkt sinne för traditioner men hade likväl en frihet från formalism förenad med en vidsynt tolerans.