Mellin, släkt

Mellin, släkt, vars äldste kände medlem var riddaren Gerhard "de Malyn" eller "de Mallin" (d tidigast 1249), som enligt ett brev från 1229 donerade jord till borgkapellet i Parchim i Mecklenburg. Dennes sonson riddaren Bernhard "de Malin" (d tidigast 1301) hade i sitt sigill den rutade sparre som de senare medlemmarna av släkten M hade i sitt vapen. Släkten anses (Mekl Urkundenbuch, 4) därför ha fått sitt namn efter byn Mallin vid Parchim, vilken numera ej längre finns kvar.

Från 1372 (Genealog Handbuch: Estland) förekommer släktnamnet Malyn i Pommern, där en Hans Mallin 1515 i sitt sigill hade en av en sparre avdelad sköld med nedre fältet schackrutat, tydligen en brisyr av släktens ovannämnda vapen. Han skrevs 1523 till Batzwitz i västra Hinterpommern och var far till Christoph Malin eller M (d tidigast 1575). Denne flyttade senast 1549 till Estland. Där tillpantade han sig 1553 godset Aggers i S:t Matthei socken i Jerwen, vilken pant 1597 (Livl donationskontorets arkiv; Red:kommissionens i Estland arkiv) såldes av hans son Christqffer Mallin eller M (d tidigast 1627). Litteraturuppgiften, att denne skulle ha blivit ryttmästare i sv tjänst, har ej kunnat verifieras i KrA.

Den sistnämndes son Berendt M (1608–90) uppges (Bång) ha varit född på Steninge i Sagu (nu Karuna), Åbo och Björneborgs län. Han deltog i Gustav II Adolfs polska krig, tillhörde på 1630-talet garnisonen i Narva, sårades svårt i slaget vid Wolfenbüttel 1641 och blev överste 1648 för ett tyskt värvat infanteriregemente och 1652 för Tavastehus läns infanteriregemente. Under Karl X Gustavs polska krig ledde M som kommendant 1656 försvaret av Dirschau. 1657 förflyttades han till garnisonstjänst i Narva, och under de följande striderna med ryssarna fick han en kula genom ena armen. 1660 dömdes M jämte generalmajoren Valentin von Meijer och fem andra officerare till döden för att de 1659 uppgivit Mitau, men samtliga benådades. 1674–88 var han landshövding i Kexholms län. 1668 naturaliserades M som sv adelsman. Av drottning Kristina hade han fatt ett 50-tal gårdar i Karelen, av vilka Maurpala i Vederlaks (Virolahti) blev hans sätesgård.

I det första av sina tre äktenskap – med en syster till generallöjtnanten och riksrådet Jurgen Paykull – hade M nio söner, av vilka åtta (jfr Die M der Univ Jena) överlevde barnaåren. En av dem stupade i slaget vid Lund 1676. En annan son, Berendh M (1636–82) blev där skjuten genom halsen och ena handen. Han hade så blivit överste för karelska kavalleriregementet efter att tidigare ha deltagit i Karl X Gustavs polska krig, stormningen av Khvn 1659 och kriget i Pommern 1674–76. Senare var M med i slaget vid Landskrona 1677 och Henrik Horns (bd 19) tåg från Livland till Ostpreussen 1678–79. Han var gift med en dotter till riksrådet Lorentz Creutz d ä (bd 9). Deras fyra söner blev samtliga officerare. De blev 1691 friherrar tillsammans med hans tre kvarlevande bröder. Av de senare deltog Gustaf Adolph M (d 1710), som var gift med en syster till hans hustru, i tåget till Ostpreussen 1678–79 och slaget vid Narva 1700. Han blev överste för Viborgs läns infanteriregemente sistnämnda år. En av Berendh M:s söner blev farfars far till finländska geheimerådet Axel Gustaf M (1775–1856), från vars bror en först 1964 på manssidan utdöd finländsk släktgren härstammade.

Berendh och Gustaf Adolph M:s äldste bror, Jurgen M (1633–1713), deltog i belägringarna av Kraków 1655 och av Marienburg 1656, slaget vid Warszawa och striden vid Filipów 1656, stormningen av Frederiksodde (nu Fredericia) 1657, tåget över Bält 1658 och stormningen av Khvn 1659 samt befordrades till överste 1675. Under 1670-talets krig var han verksam i Pommern, varvid han bl a var med i slaget vid Warksow 1678. M blev 1679 kommendant först i Anklam och sedan i Stettin (nu Szczecin) och 1686 generalmajor av kavalleriet. 1690 förde han befälet över de sv hjälptrupper mot Frankrike vilka Karl XI motvilligt ställde till kejsarens förfogande och som ej kom fram till krigsskådeplatsen vid Rhen förrän fälttåget redan var slut. Senare blev M generallöjtnant och guvernör i Wismar 1693 och kungligt råd, generalguvernör i Bremen och Verden samt greve och fältmarskalk 1696, och 1698–1711 var han generalguvernör i Pommern. Litteraturuppgiften, att han skulle ha blivit tysk riksgreve 1696, har ej kunnat verifieras (Goth genealog Taschenbuch 1917, s 547, not 1).

I sitt första äktenskap – med en kusin till amiralgeneralen Hans Wachtmeister – var M far till Carl Gustaf M (1670–1738), som var i fransk tjänst 1691–95 och blev sv överste 1707 samt generalmajor av kavalleriet 1711. Han var den ene av de båda befälhavarna för kavalleriet på högra flygeln i slaget vid Gadebusch 1712 och blev fånge vid Tönnings kapitulation 1713. Efter utväxling deltog M i försvaret av Stralsund, och i striden vid Stresow på Rügen 1715 kom han åter i fångenskap. Återkommen därur 1720, fick han avsked 1722 och bodde därefter på det av fadern förvärvade godset Damitzow i Vorpommern.

Hans äldre bror Jurgen Friedrich M (f 1666 eller 1667; d 1719) deltog i fälttåg i Ungern 1685 och Holland 1688, slaget vid Fleurus 1690 samt fälttåg vid Rhen 1692, i Frankrike 1693-94 och i Polen 1706 (Karl XII på slagfältet). Han blev sv överste 1711, gifte sig 1714 med en dotter till regeringsrådet Magnus Lagerström (bd 22, s 175) och blev tillfångatagen vid Stralsunds kapitulation 1715.

Deras äldste bror, Berendt Johan M (1659–1733) var med i slaget vid Warksow 1678, fälttåget vid Rhen 1689 och försvaret av Reval 1710. Han blev överste 1702 och fick 1723 generalmajors avsked. Genom sitt första äktenskap kom M i besittning av Toal i Kosch, Estland, som ärvdes av ättlingar till honom på manssidan ända till 1800-talets senare hälft och på kvinnosidan ända till 1919. Sonsöner till honom var ryske generallöjtnanten Berend Heinrich M (1739–93) och dennes kusin, den även som kartograf, skriftställare och lantråd verksamme presidenten i överkonsistoriet i Riga Ludwig August M (1754-1835).

Från en bror till den sv släktgrenens stamfar Hans Mallin uppges en gren härstamma, som från 1600-talets senare hälft var verksam i Polen och fortlevde där ännu under 1900-talets förra hälft.