Muhl, släkt

Muhl, släkt, härstammande från Wilhelm von Mhul (egenh namnteckn; av andra ibland kallad Maul; d 1659). Han har förmodats vara av skotsk adel (The Scots peerage; Elgenstierna). v Muhls brev är emellertid skrivna på tyska, och enligt en finländsk domboksnotis från 1699 (Koskimies o Luther) var han "en boren saxe", vilket kanske bör sammanställas med att det finska ordet saksalainen betyder tysk; hans änka uppges dock ha varit född i kurfurstendömet Sachsen (Exekutionskommissionens arkiv). Enligt en notis om en av hans söner i Nederluleå dödbok 1714 var fadern av dansk börd, och hans efternamn – dock utan "von" – kan faktiskt beläggas bland danska militärer (Hirsch). Redan v Muhls far skall enligt en obestyrkt uppgift (Adelsbrev: supplik från sonen Adam Gustav) ha varit major i sv tjänst, men han har ej kunnat återfinnas i KrA. En bror till v Mhul skall ha stupat i sv tjänst senast under 1630-talets förra hälft (E 662). 1653 kallas v Mhul Wilhelm Fabian (Krigskolks reg), varför han torde ha varit befryndad med kaptenen vid Kalmar regemente Fabian v Muhl (d 1643). Wilhelm v Mhul påstås ha varit i sv krigstjänst i 63 år (Exekutionskommissionens arkiv) och redan 1605 som löjtnant ha deltagit i slaget vid Kirkholm, där han skulle ha blivit "så illa huggen i huvudet att han ibland de döde blev liggande" (Lichton). Dessa uppgifter kan dock knappast vara riktiga, eftersom han i bevarade rullor ej kunnat beläggas tidigare än 1625, då han var löjtnant vid ett värvat kavalleriregemente i Riga. Själv räknade v Muhl i ett odaterat brev till Axel Oxenstierna, som sannolikt härrör från 1630-talets mitt, endast 16 tjänsteår, vilket skulle innebära att han kommit i sv tjänst först omkr 1620. Under årens lopp skall han ha fått 24 sår, som hans hustru ännu mot slutet av hans liv varje afton måste tvätta och sköta (Exekutionskommissionens arkiv). 17 av dessa skall v Mhul ha fått under Gustav II Adolfs fälttåg i Polen 1627, då han även råkade i fångenskap för ett år, och ytterligare 3 sår fick han under 30-åriga kriget vid Nürnberg – sannolikt i det bekanta slaget vid Alte Veste 1632 –, då han kom i fångenskap i Ingolstadt för 2 år. Vid återkomsten från denna fångenskap fick han av Axel Oxenstierna ett gods vid Frankfurt a M, men detta kom snart i fiendehand (E 662). 1632 var v Mhul överstelöjtnant (Rullor), och senast 1638 (SRP; rikshuvudboken) befordrades han till överste för ett dragonregemente i Johan Banérs (bd 2) armé (Mankell). Efter Lennart Torstensons erövring av Chemnitz i dec 1642 var han kommendant där, tills han sommaren 1644 efter en månads tappert försvar måste överlämna staden till den sachsiske kurfursten mot fritt avtag. I början av 1645 sändes v Mhul av Torstenson till Sverige med de erövrade ståndaren och fanorna, varvid Torstenson anhöll, att han, som på grund av sin dåliga hälsa ej längre var användbar i fält, nu skulle få lugnare tjänst (AOSB). Efter det att Danmark i freden i Brömsebro måst avstå bl a Ösel till Sverige, blev han s å den förste sv kommendanten på det av den siste danske ståthållaren delvis raserade befästa slottet vid öns huvudort Arensburg, samtidigt som han fick 43 hemman i Hollola socken i Tavastland. v Mhul hade emellertid svårt att komma överens med öns guvernör Anders Eriksson Hästehufvud (bd 19), varför han begärde förflyttning (E 662). Senare var han kommendant i Kokenhusen i Livland 1646 (M 1118)–55, i Pilten i Kurland 1655 (Fagerlund)–56 (E 1500) och i Narva från 1656 till sin död (E 1500). v Mhuls söner, som så småningom upphörde att skriva sig med "von", adlades 1693.

Den yngre av dem, Adam Gustav Muhll (1653–1714), utmärkte sig under Abraham Cronhiorts (bd 9) befäl i Ingermanland 1701, befordrades 1703 till överste för Viborgs läns fördubblingskavalleriregemente och fick avsked 1705. Genom sitt äktenskap med en systerdotter till k rådet greve Robert Lichton (bd 22) kom han i besittning av säterierna Tervik i Pernå, Nyland, och Perheniemi i I tis, Tavastland, men mot slutet av sitt liv måste han undan ryssarna fly till Sunderbyn i Nederluleå, Nb, där han dog.

Hans son Robert M (1683–1760) fick i slaget vid Narva 1700 tre hästar skjutna under sig, ett skott genom hatten och fem skott genom det standar han förde. Han deltog sedan i bla övergången av Düna 1701 och slagen vid Kliszów 1702, Punitz 1704 och Fraustadt 1706. I slaget vid Holowczyn 1708 fick M en kula i vänstra låret, två hugg över högra armen, åtskilliga skott genom kläderna och tre skott i sin häst. I slaget vid Poltava 1709 blev han huggen över huvudet. S å blev M under Axel Gyllenkroks (bd 17) befäl tillfångatagen av ryssarna i striden vid Czernovitz, och under det följande decenniet var han i Tobolsk i Sibirien och i Moskva, tills han 1720 lyckades fly via Archangelsk. 1721 deltog han i försvaret av östkusten mot ryssarna. M befordrades till överste för livdragonregementet (fd Åbo o Björneborgs läns kavalleriregemente) 1740 och deltog i kriget mot Ryssland 1741–43. Senare blev han generalmajor av kavalleriet 1751 och generallöjtnant 1758. Vid sin död var M en av de sista kvarlevande karolinerna i Finland. Han köpte de nyländska säterierna Villmansgård i Pernå 1736, Molnby i Borgå 1739, Ratula i Artsjö 1745 och Tjusterby i Pernå 1753 samt inlöste från en svåger det förutnämnda Perheniemi 1734. M hade 1727 gift sig med en dotter till riksrådet greve Gustaf Adam Taube. Deras enda dotter gifte sig 1745 med riksrådet Otto Wilhelm de Geer (bd 10), som efter sin upphöjelse i friherrligt stånd kom att på riddarhuset kallas de Geer af Tervik efter ett av de från M ärvda säterierna. Detta ägs ännu av en ättling på spinnsidan till sonen landshövdingen, sedermera finländske greven och geheimerådet Robert Wilhelm De Geer (bd 10).

Den äldre av de båda 1693 adlade bröderna, Girgen (Georg) Wilhelm M (d 1704), deltog i slagen vid Halmstad och Lund 1676 och Landskrona 1677 samt undsättningen av Bohus 1678 och belägringen av Uddevalla 1679. Han befordrades till överstelöjtnant 1694 och kom genom sitt äktenskap i besittning av säteriet Hällerup i Ljungby, Hall, som ärvdes av hans ättlingar i tre generationer. En kusin till den siste M på Hällerup var farfar till kontraktsprosten Carl-Gustaf Fredrik M (1906–75) i Värö, Hall. Dennes fars kusin disponenten, överstelöjtnanten och landstingsmannen Carl Johan M (1849–1930) i Borås var far till Augusta Margareta (Greta) M (1883–1961). Hon blev med dr i Sthlm på avhandlingen Über den Stoffwechsel des gesünden, natürlich ernährten Säuglings und dessen Beeinflussung durch Fettreduktion der Nahrung (1924) och var 1926–48 överläkare vid Flensburgska vårdanstalten (från 1942 Flensburgska barnsjukhuset; jfr bd 16, s 168) i Malmö. M var folkpartistisk ledamot av stadsfullmäktige där 1935–42 och nämndeman 1948–53. Bröder till henne var kommendören Carl Johan Henning M (1886–1960) och advokaten Fredrik Gerhard M (1895–1986).