J Alrik Lundberg

Lundberg, Jakob Alrik, f 20 febr 1867 i Sthlm, Kat, d 19 mars 1936 där, Hedv El. Föräldrar: grosshandl Johan Jakob L o Carolina Christina v Scheven. Elev vid Katarina realskola i Sthlm 77–79, led av styr för De blindas fören från 90, v ordf 01, ordf där från 02, led av styr för Arbetshemmet för blinda kvinnor vid Nynäs, Sth, från 06, av dir för Inst o förskolan för blinda på Tomteboda från 07, ordf i Fören för arbetshemmen för blinda 08–12, föredragande i Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda från 17, led av blindvårdssakk juli 20–april 22, ordf i centralkomm för De blindas dag 22. – HedL av De blindas fören 97, Iqml 14.

G 5 jan 1890 i Sthlm, Nik, m Selma Augusta Hellsten, f 24 sept 1864 där, Klara, d 15 febr 1934 där, Hedv El, dtr till handl Carl Petter H o Carolina Maria Lindskog.

Alrik L, som var son till en förmögen affärsman, förlorade i 10-årsåldern synen på båda ögonen till följd av en olyckshändelse. Han fortsatte som blind auskultant sina skolstudier vid Katarina realskola. Tack vare privatundervisning och sin rika begåvning skulle han komma att bli en fint bildad personlighet och en skicklig språkman.

Under flera decennier ägnade L all sin kraft åt att förbättra de blindas förhållanden och sociala status. Redan 1890 invaldes han som ledamot av styrelsen för den nyligen grundade De blindas förening, och 1902 blev han dess ordförande, en post som han innehade till sin död. Under L:s ledning skulle föreningen utvecklas från en oansenlig sammanslutning till en ansedd och högst livaktig institution. Bland de åtgärder som vidtogs under L:s ordförandetid hör t ex beslutet 1903 att upprätta en borstbinderiverkstad i Sthlm och 1906 att för 165 000 kr inköpa fastigheten Majorsgatan 12 på Östermalm, där föreningen höll till fram till 1951.

L bearbetade energiskt statsmakterna och fick med tiden uppleva hur hans strävanden alltmer vann gehör. Så beviljade t ex riksdagen 1910 25 000 kr i anslag åt De blindas förening, vilket betydde att staten därmed erkände föreningens allmännyttiga verksamhet. På L:s initiativ tog även dåv pensionsstyrelsen de blindas förhållanden under särskild prövning för att bereda dem en förmånsställning inom pensionsväsendet. Han satt i början av 20-talet med i en statlig utredning om de blindas ersättningsfrågor. Utredningen ledde till en lag om statlig blindersättning på 500 kr per år som trädde i kraft 1935.

En av L:s bestående insatser var anskaffandet av medel till De blindas förenings sjukkassa under dennas tillkomst. Genom att vid mitten av 1890-talet anordna en rad föreläsningar av framstående personer ihopbragte L ett betydande belopp, vars nettobehållning gick till sjukkassefonden. Ett annat av L:s initiativ var den maskinskrivningskurs för blinda som han lät arrangera med utmärkta resultat. Han ville med en sådan kurs bevisa att de blinda mycket väl kunde lära sig andra yrken än dem som de traditionellt ansågs kapabla att utföra. Ett uttryck för hans humanitära patos var hans strävan att förse varje blind person med en radioapparat.

L nöjde sig inte med administrativa uppdrag och förtroendeposter i skilda blindsammanhang. Han ingrep också, då det gällde att skaffa pengar till föreningen. Personligen lär L ha tiggt ungefär två miljoner kr, och det hände inte sällan att han stödde verksamheten med pengar ur egen ficka. L intresserade sig även för det internationella blindarbetet. Hans representationstalanger gjorde att han förordnades till Sveriges officiella företrädare vid flera utländska blindkongresser, bland dem det tyska blindväsendets 100-årsjubileum i Berlin 1906.

Få blinda torde ha betytt så mycket för De blindas förening och dess understödsverksamhet som L. I motiveringen till den minnespenning som 1927 slogs över honom med anledning av hans 60-årsdag och hans 25-åriga ordförandeskap i De blindas förening framhölls hans strävanden att förbättra de blindas sociala och ekonomiska förhållanden och hans förtjänst om att De blindas förening kunde möta ett stort och allmänt förtroende från statsmakternas, allmänhetens och de blindas egen sida.

L:s bror Karl Albert L (1868–1939) var överstelöjtn i Väg- och vattenbyggnadskåren och överingenjör i Sthlms stads tjänst. Albert L var där chef för hamnstyrelsens hamn- och brobyggnadsavdelning (senare hamnbyggnadsavdelningen) 1905–33.