Meriter

Hedegård, Carl Julius Nilsson, f 16 okt 1888 i Östra Harg (Ög), d 24 jan 1958 i Motala. Föräldrar: lantbrukaren Carl Johan Nilsson o Carolina Josefina Schelin. Folkskollär:ex i Linköping 09, eo folkskollär i Norrköping 09–11, studier vid LU 11, folkskollär i Jönk 11–14, ord 15–23, stadsfullm i Jönk o led av beredn:utsk 18–30, av kyrkorådet 22–26, överlär 23–32, statens folkskolinsp i Östergötlands västra insp:omr från 33, programchef o hallåman vid Radiotjänsts studio i Linköping 33–37, stadsfullm i Motala 39–46, ordf i stadsfullm:s beredn:utsk 40–46. — Förf.

G 30 dec 17 i Ljungarum (Jönk) m Dagmar Victoria Lindberg, f 31 dec 94 i Broddarp (Älvsb), dtr till handl Gustaf L o Hulda Amelia Pettersson.

Biografi

Carl H var en skicklig pedagog och verkade utom som lärare och folkskoleinspektör även som författare och utgivare av hjälpmedel vid undervisningen i folk- och fortsättningsskolor. Som skönlitterär författare framträdde han under pseud Gunnar Hede, som han tog efter huvudpersonen i Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen. Han blev en bemärkt skildrare av bygd och folk på Östgötaslätten, som han från sin uppväxttid på gården Idingstad strax söder om Roxen kände i grunden. Redan 1912 debuterade han med diktsamlingen På solstigar och mörka vägar (tillsammans med V Hammarling). Med diktsamlingen Skörd 1916 slog han igenom som mogen diktare, och Dröm och vaka 1920 befäste hans ställning som Roxenbygdens specielle skald. 1930 gav han ut samlingen Psalm och visa, som innehåller ett urval av de bästa dikterna i föregående samlingar jämte några nydiktade. Några av hans allra bästa dikter är skrivna på bygdemålet.

Även i hans produktion på prosa spelar dialekten en viktig roll och ger sin särskilda äkthetsfärg åt de skildringar från slätten och dess folk som är huvudmotiven i hans novellsamlingar: Gården 1918, Arrende 1922, De trogna 1929 samt Jord och människor 1934, som innehåller ett urval av noveller ur föregående samlingar. I ett läsdrama Konung Ingjald 1925 försökte han sig också som dramatiker med en psykologisk tolkning av den gamle sveakonungens karaktär och öde. H var ingen romantiker i sin skildring av bondelivet, dess glädjeämnen och svårigheter. Själv bondson kunde han ge sakligt giltiga uttryck också åt längtan till den fäderneärvda torvan, även om den bara var ett gammalt torp. I sin lyrik ger han sällan uttryck för personliga bekymmer och känslor. Det finns en sund glädje på bottnen av hans diktning. I sin klara och något kärva stil återgav han årets och dygnets skiftande dagrar över den oftast soliga slätten invid sjön. Men han kunde ge fullödiga uttryck också åt höstens dimlandskap och tövädrets grådis. Men våren, sommaren och solen är hans främsta inspirationskällor. På människors liv ser han med en förstående humor, som inte minst kommer fram i hans folkmålsdikter, som har värde också som prov på gott östgötamål.

Samma humor finns också med i novellernas skildring av östgötafolk, där troheten mot gården och familjen spelar en viktig roll för de »nackstyva bestarna». Han var glad åt människorna och ville inte döma dem, även om han kunde dela bondens förakt för utsocknes drivare och tattare som i Granhäcken. Nämndemannen i Vattenfallet är företrädare för viljan att bevara hembygdens natur från vandalisering, då han vägrar sälja sitt fall till kraftstationsbygge: forsens brus kan vara ett högre värde än den höga säljarvinsten. Novellen Den bästa delen handlar om två systrar, den ena vinner en socialt hög ställning med inre tomhet, den andra stannar som bondhustru på en krävande gård och med nio barn. Den barnlösa ser med avund sin döda syster bäras till graven av sex söner — det var hon som valt den bästa delen.

Författare

Manne Eriksson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

På solstigar och mörka vägar. En diktbok. Sthlm (tr Lidköping) 1912. 112 s. (Pseud; tills med V Hammar-ling.) — Skörd. En diktbok. Sthlm 1916. 108 s. [Pseud.] 2. uppl 1917. — Gården. En novellbok. Sthlm 1918. 142 s. [Pseud.] — Dröm och vaka. En diktbok. Sthlm 1920. 85 s. [Pseud.] — Svensk diktning. Ett urval ur svensk litteratur för fortsättningsskolan och andra ungdomsskolor. Upps (tr Sthlm) 1921. 257 s. 2.-3. uppl 1922, 1926. 4. uppl 1927[—28(omsl)]. 278 s. 5.-6. uppl 1929, 1938. [Jfr nedan 1939.] — Arrende. Berättelser. Sthlm 1922. 193 s. [Pseud.] — Väder och vind. Handledning vid väderleksiakttagelser i skolan. Sthlm 1923. 16 s, 6 tab i omsl. (Tills med H Bjurulf.) — Räkneblad för folkskolan. Klass III—VI. Sthlm 1924— 27. III. 1926. 2. oförändr uppl 1930. IV: 1. 1924. 2. oförändr uppl 1929. IV: 2. 1925. 2. oförändr uppl 1930. V: 1. 1925. 2. oförändr uppl 1929. V: 2. 1926. 2. oförändr uppl 1931. VI: 1. 1927. 2. oförändr uppl 1932. VI: 2. 1927. [Vardera 8 s, 50 lösa bl samt protokollblad.] — Konung Ingjald. Skådespel i 4 akter. Sthlm 1925. 98 s. [Pseud.] — Självverksamhet och träning vid räkneunder-visningen (Arbetssättet i folkskolan, metodiska uppsatser utg av K Nordlund, A Sö-rensen, S Wikberg, 3: Räkning och geometri, Sthlm 1926, s 145—150). — De trogna. Berättelser. Sthlm 1929. 221 s. [Pseud.] — Psalm och visa. Sthlm 1930. 98 s. [Pseud.] — Östergötlands diktare. Ett urval av östgötsk litteratur för hem och skolor. Uppsala 1932. 245 s. — Jord och människor. Valda noveller. Sthlm 1934. 209 s. [Pseud.] — Ve himmelsdöra. En östgötadikt. Trosa 1938. 4:o. (20) s. [Pseud.] — Svensk diktning 2. Ett urval ur nyare svensk litteratur. Läsebok för folkskolans sjunde klass, fortsättningsskolan och andra ungdomsskolor. Upps (tr Sthlm) 1939. 336 s. (Tills med A Romme-dal.) 2. uppl 1940. 3. uppl 1943. 344 s. — Pseud: Gunnar Hede. 

Källor och litteratur

 J Ingelow o I Nilsson, Sv folkförf, 1 (1929), s 106 f; W Lengertz, Skåneskildrare o andra (1921), s 127—131; G Lindeberg, Sv diktarsilhuetter (1923), s 96 —103; Sv folkrörelser, 1 (1936); Sv folkskolans ledning (1942); Sv förfdex 1900— 1940 (1942).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl J N Hedegård, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12698, Svenskt biografiskt lexikon (art av Manne Eriksson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12698
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl J N Hedegård, urn:sbl:12698, Svenskt biografiskt lexikon (art av Manne Eriksson), hämtad 2024-04-19.