Kerstin Hesselgren

Född:1872-01-04 – Torsåkers församling (X-län), Gävleborgs län
Död:1962-08-19 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Riksdagsledamot, Socialpolitiker, Yrkesinspektris


Band 18 (1969-1971), sida 744.

Meriter

Hesselgren, Kerstin, f 4 jan 1872 i Torsåker (Gävleb), d 19 aug 1962 i Sthlm (Kungsh). Föräldrar: provinsialläk Gustaf Alfred H o Maria Margareta Wærn. Undervisn i hemmet, studier vid pension i Neuchâtel, Schweiz, 89—90, sjuksköterskekurs vid Akad sjukh i Uppsala, fältskärsex 17 april 95, skolkökslärarinneex vid Högre lärarinnesem i Sthlm 96, elev vid Augusta Försters skola i Kassel 97, förestånd vid Högre folkskolans för flickor hushållsskola i Sthlm 97—06, diplomerad från kurs vid Bedford college, Londons univ, som sanitary-inspector 05, ordf i Sv skolkökslärarinnornas fören 06—13, bostadsinspektris i Sthlm 06—09, tf skol-köksinspektris i Sthlm 09, ord 12, statens yrkesinspektris 12—34, expert eller delegat vid Internationella arbetsorgans (ILO) konferenser 19—46 (därefter ordf i underställd komm), föreläsare i yrkeshygien vid Socialinst 20—47, led av FK 22—34 o AK 36—44 (led i FK:s tillf utsk 25—26, suppl i 2:a lagutsk 22—34 o 37—38 o v ordf där 39—44), ordf i Frisinnade kvinnors riksförb 22—30, ordf i fören Socialarbetare inom industri- o affärsvärld (SAIA) 22—49, led av komm för utarb av lagar om försäkring för olycksfall i arbete m m 25, ordf i mo-derskapsunderstödssakk 26—29, i arbetsfredsdelegationen 29, ordf i Sv kvinnors vänster-förb 30—44, i Sv kvinnors nationalförb 31—49, deleg vid NF 33—35 o 37—38, ordf i kvinnoarbetskomm 35—38, i 1937 års arbetarskyddskommitté 37, i Sv fören för psykisk hälsovård 39—51, i kvinnoorg:nas utsk för mellanfolkliga frågor 41—50, i Mellanfolkligt samarbete för fred 44—56, styrled i World Federation for Mental Health 48. — Iqml 5:e storl 18, 12:e storl 47. — Ogift.

Biografi

H var starkt påverkad av sina föräldrar och den miljö på Hofors järnbruk, i vilken hon växte upp. Det var ett patriarkaliskt skött bruk, dit inte industrialismens problem trängde, förrän H var vuxen. Men ändock anser hon själv, att hon upplevde klassmotsättningarna vid bruket, fattigdomen och de sociala missförhållandena så påtagligt, att hennes syn på samhällsfrågorna redan då grundlades och kom henne att tidigt fundera över att ägna sig åt något slag av socialt arbete. Hennes hem erbjöd en tidsbunden, lycklig familjemiljö och var mer liberalt och vidsynt än vad som i allmänhet kännetecknade den samhällsklass, till vilken familjen H hörde. Hennes far tog henne ofta med på sina sjukresor, och hemmet var ständigt fyllt av hjälpsökande från hans stora distrikt. H:s far var mycket berest och beläst, vilket i hög grad kom hans barn till del. Hennes mor, som tillhörde släkten Wærn, var i motsats till den mer konservative fadern liberal, för att inte säga radikal. Det var framför allt hon som stödde H i hennes strävanden att bli en självständig yrkeskvinna.

H ville helst bli läkare, men hon ansågs för klen för detta påfrestande arbete. På skilda utbildningsvägar letade hon sig dock fram till att bli vad hon själv kallade »hälsoapostel». Sin verkliga livsuppgift fann hon först som yrkesinspektris, men dessförinnan hann hon bli pionjär på andra arbetsområden. Som bostadsinspektris blev hennes uppgift att försöka rensa upp i dåtidens bostadselände i Sthlm. Hon ville utdöma hela hus, ja hela kvarter som människoovärdiga och lyckades väl delvis, men fick i stort sett nöja sig med att lära folk hålla fukt, mögel och löss ifrån sig. Hon strödde dessutom sina råd över spädbarn och diskbänk, över skulorna i farstun och dasset på gården. Ofta blev hon surt mottagen av dem hon ville hjälpa, men oftare ledde hennes råd till förbättrade förhållanden.

Som skolköksinspektris gick H långt utöver sina befogenheter. Hon ordnade barnbespisningar och skollovskolonier, höjde den allmänna hygienen i skolorna och blev den drivande kraften för att få undervisning i husligt arbete obligatorisk. Samtidigt arbetade hon energiskt för att höja skolkökslärarinnornas löner och förbättra deras arbetsvillkor och tog initiativet till Sv skolkökslärarinnornas förening, vars första ordf hon blev och sedermera dess hedersordf.

H mottog med tvekan erbjudandet att bli landets första kvinnliga yrkesinspektris. Varken hennes chef eller hon själv visste egentligen var hon skulle börja eller vad hon skulle göra för att förbättra de hårda levnadsvillkor, under vilka de flesta kvinnliga arbetarna levde, och omsätta lagstiftarnas intentioner på arbetslivets område. »Det är som att pilla i en sandhög», var det yttrande hon själv fällde efter två års inspektionsfärder landet runt, när hon inför chefen skulle redogöra för sitt fögderi. Han var föga belåten, men lät henne fortsätta, vilket visade sig klokt. Enligt instruktionen skulle hon förverkliga en enorm plan: arbeta för en förbättring av de kvinnliga arbetarxias levnadsförhållanden beträffande bostad och kost, hälso- och sjukvård, utveckla spar-, understöds- och försäkringsväsendet bland dem samt höja dem i sedligt och intellektuellt avseende. Hon lyckades inte med allt men kom ett långt stycke på väg.

För att få bättre kontakt med dem hon ville hjälpa och övervinna deras ofta skeptiska inställning sökte sig H till sammanslutningar, där olika människor träffades, som t ex den sk stugrörelsen 1913, som bestod av studentskor och arbeterskor. Den engelska settlementsrörelsen överförde hon i samma syfte till sv förhållanden, vilket ledde till de s k Hemgårdarna, som ordnade kurser, föredrag och diskussioner. Hon blev 1926 en av grundarna av och ordf i Norrköpings hemgård liksom av Södergården i Sthlm. Under detta arbete kom hon att samarbeta med Nathanael Beskow, främst på Birkagårdens folkhögskola i Sthlm. Hans praktiska kristendom uppskattade hon, och hans krav på den kristna människans sociala ansvar överensstämde med hennes egen religiösa övertygelse.

I England hade H kommit i beröring med s k social secretaries, anställda vid fabrikerna för att ha ansvaret för de sociala förhållandena. Ungefär samtidigt kom från Amerika idén med intressekontor för de anställda. H satsade på dessa moderna företeelser och lyckades få Tobaksmonopolet att anställa en personalkonsulent. Alltfler företag följde exemplet, och 1922 sammanslöt sig personalkonsulenterna på H:s initiativ till föreningen SAIA, socialarbetare inom industri- och affärsvärld, vars första ordf hon blev.

Personalkonsulenter och arbetsledare hade gemensamma problem men föga eller ingen kontakt med varandra. H ingrep och lyckades 1927 ordna den första kursen för dessa kategorier, kurser som fortsatte även sedan Industriförbundet utvecklat samarbetstanken till Arbetsledarinstitutet. Individens ansvar och arbetsglädje hotades alltmer av det mekaniserade rutinarbetet — det löpande bandets princip — något som för H framstod som ett centralt och svårbemästrat problem. Hon reagerade mot att människor skulle bli enbart nummer i en produktionsprocess och såg som en motvikt en mer utvecklad psykisk hälsovård. Hon engagerade sig därför i Sv föreningen för psykisk hälsovård och blev dess ordf 1939.

H deltog inte under 1900-talets första decennier i politiskt arbete, inte ens inom rösträttsrörelsen. Därtill var hon alltför engagerad i yrkeslivet. Under första världskriget var hon dessutom i hög grad upptagen med att organisera arbete för de arbetslösa indu-striarbeterskorna. Genom Centralförbundet för socialt arbete kom hon dock i kontakt med den kända liberalen Emilia Broomé och påverkades starkt av hennes övertygelse om att kvinnorna endast genom politiskt inflytande kunde göra sig gällande i det sociala reformarbetet. I föreningen Frisinnade kvinnor, som bildades 1914, blev H dock aktiv först 1917, men när denna ombildades till riksförbund 1921 blev hon dess ordf och därmed en av de ledande inom den frisinnade kvinnorörelsen.

Det var för sin starka position som yrkeskvinna och för sina omfattande sociala kunskaper och erfarenheter som H vid 50 års ålder invaldes i FK 1921 med hjälp både av frisinnade och socialdemokratiska röster. H var den första kvinnan i Sveriges riksdag. Hon tog beteckningen frisinnad vilde (fv) intill 1934 och anslöt sig sedan till folkpartiet (fp). Hennes motivering för att inte omedelbart ansluta sig till en partigrupp var bl a att hon invalts i riksdagen av två par- tier. Men hennes starka sociala patos och erfarenheterna från yrkeslivet kom henne dessutom att stå socialdemokraterna nära i åtskilliga frågor, samtidigt som hennes grundåskådning var klart liberal. Trots eller tack vare att hon intog en självständig, inte partipolitisk hållning blev hon under flera decennier den ledande bland kvinnorna i riksdagen och lyckades förena dem över partigränserna inför lösningen av viktiga gemensamma frågor — behörighetslagen, arbetarskydd, gift kvinnas förvärvsarbete, lösdrivar-lagen, preventiv- och fosterfördrivningsla-gen, moderskapshjälpen m fl.

H kände sig i sitt politiska arbete främst som ett språkrör för kvinnorna och ansvarig inför sv kvinnoopinion. Hon var särskilt påverkad av och starkt knuten till Frisinnade kvinnor och den s k Tidevarvsgruppen, en krets radikala kvinnor, vars språkrör var tidningen Tidevarvet. Medvetna om att endast kunskaper och politisk skolning kunde ge kvinnorna inflytande på samhällsutvecklingen grundade dessa en medborgarskola på Elisabeth Tamms gods Fogelstad i Södermanland, en skola öppen för alla utan hänsyn till partitillhörighet och med kurser framför allt i medborgarkunskap, föreningsteknik och historia. H blev ordf i skolans styrelse och medverkade med föredrag vid så gott som varje kurs.

I andra lagutskottet, dit H:s främsta riksdagsarbete var förlagt, blev hon v ordf och den första kvinnan i ett utskottspresidium. Men hennes register var oerhört brett. Hon engagerade sig också starkt i internationella frågor, freds- och försvarsfrågor.

Redan 1919 fick H i uppdrag att i Washington vara sakkunnig vid Internationella arbetsorganisationens (ILO) kongress. Hon väckte uppmärksamhet i amerikansk press, studerade flitigt amerikanska arbetsmarknadsfrågor, men var lite besviken över att inte som sakkunnig kunna deltaga i debatterna. Under praktiskt taget hela tiden fram till andra världskriget återfinns sedan H som sakkunnig eller delegat vid ILO:s kongresser. Vid 74 års ålder, 1946, blev hon ordf i en kommitté inom ILO, tillsatt för att undersöka kvinnornas arbetsmöjligheter under efterkrigstiden. De problem H främst arbetade med inom ILO under 20—30-talen rörde sig kring minimilön, hälsovård, nattarbetslagen och andra skyddslagar för kvinnor och barn.

När NF bildades blev Ff Sveriges första kvinnliga sakkunniga vid dess sessioner. Hennes arbete var huvudsakligen förlagt till femte kommissionen, som behandlade frågor rörande kvinnor och barn. Snart blev hon också delegat. Medan hon upplevde arbetet inom ILO som en uppföljning på det internationella planet av sina erfarenheter inom socialpolitiken i Sverige och fann arbetet där meningsfullt, hade hon svårt att riktigt förlika sig med NF:s arbetsmetoder. Hon betvivlade kvinnornas möjligheter att göra sig gällande inom denna organisation.

H:s mest bemärkta framträdande inom NF föranleddes av Italiens angrepp på Abessinien 1935. En stormakts brutala angrepp på en liten stat upprörde henne så starkt att hon mot reglerna beslöt sig för att tala till Abessiniens och Haile Selassies förmån inför assembléen. Men främst talade hon för freden i världen. Hennes tal var ett uttryck för hennes mänskliga förtvivlan inför de små staternas bittra öden och kvinnornas vanmakt inför kriget — en mänsklig röst som hördes ut över världen. Hon refererades också flitigt i utländsk press, framför allt i franska och amerikanska tidningar.

Även om H tillhörde de främsta av sin tids kvinnosakskvinnor, upplevde hon aldrig kampen för kvinnornas rättigheter som en strid mot männen. Hon ansåg, att frågor måste lösas såväl på arbetsplatserna, i kommittéer och riksdag som folken emellan genom samarbete, och det var oftast på kompromissens väg hon vann sina obestridliga framgångar och skaffade sig en självklar auktoritet.

H upplevde ett rikt familjeliv i en stor släkt och höll troget fast vid traditioner från sitt barndomshem. Hennes personliga charm, livliga intellekt, rappa replikkonst och främst hennes mänskliga värme skaffade henne vänner i alla läger, även bland starka politiska motståndare. H har blivit legendarisk inom sv kvinnorörelses historia. Hon inte bara stred för kvinnornas självklara samhälleliga rättigheter utan ville också uppfostra dem att uppfylla sina lika självklara skyldigheter. Med djup insikt om människors svårigheter, främst på arbetsplatserna, kämpade hon för bättre ekonomiska och sociala förhållanden för stora kvinnogrupper.

Författare

Ruth Hamrin-Thorell



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H :s efterlämnade papper förvaras på KB (L 55: 1—75) o i Kvinnohist arkiv, GUB. H efterlämnade ett stort skriftligt material i form av dagböcker o almanackor, brevsamhar, tidningsartiklar o över 200 föredrag, av vilka c:a 185 är daterade, samharna till största delen genomgångna o systematiserade (av FK Malin Bergman). Föredragen kan huvudsakl uppdelas i redogör för sociallagstiftn, »fredsföredrag», framför allt byggda på ILO:s o NF:s verksamhet samt ett 30-tal föredrag rör kvinnornas speciella problem. Utkast till påbörjade memoarer föreligger i form av artiklar i Idun o Hertha samt föredrag i SR: 80-talsflicka söker yrke, Kontakt med arbetslivet, En herrgårdsflicka växer upp.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Utbildning för sundhets-och fabriksinspektion i England samt användning af kvinnlig kraft vid nämnda inspektioner. [Rubr.] Sthlm 1906. 24 s. — Kaffemissbruket bland barnen. Uppsala 1911. 8 s. (Sverges lärares nykterhetsförbunds småskrifter, 2 = Sverges vår, tilläggshäfte n:r 7, 1911; tills med G Santesson m fl.) 2. uppi så. — Några synpunkter rörande bränslekostnaden vid matlagning (Stockholms gasverk [broschyr] n:o 15: E Östman[-Sund-strand], Några anvisningar för användning av gasstekugn utarbetade i Gasverkets provkök ... [omsl], Sthlm 1912, s 1—8; eftertryck härav med omslagstit: Bruksanvisning . . ., Husqvarna (tr Jönköping) 1912, senare uppl: Sthlm 1913, 1914, 1915, Husqvarna (tr Jönköping) 1916, dansk övers Sthlm 1916. — Kunna hushålisutgifterna med gasens tillhjälp nedbringas? [Omsl.] Sthlm 1913. 107 s. [Föret; tills med T Holm.] (Stockholms gasverk.) [Ny uppl] 1918. — Marketenterier vid fabriker. [Rubr.] Sthlm 1917. 13 s. [Ur Arbetarskyddet, 1917.] [Annan uppl:] Handledning rörande anordnandet av marketenterier vid fabriker. Sthlm 1917. 34 s. [Föret.] (Kungl. socialstyrelsen.) — Psykisk hälsovård inom industrien (Svenska föreningens för psykisk hälsovård småskrifter, n:r 1: V Wigert m fl, Om psykisk hälsovård, ett försummat samhällsproblem, Sthlm 1932, s 22—29). — Om psykisk arbetshygien. Sthlm (tr Norrtel-je) 1935. 16 s. (Ibid, 10.) — Reviderat: E Broomé, Flickornas yrkesval, anvisningar i fråga om vissa yrken och utbildningsvägar, ny uppl, revid (tills med M André), Sthlm 1926, 58 s (Stockholms stads folkskolor), 3. delvis omarb uppl 1928, 67 s, 4. d :o uppl 1930, 80 s, 5. d :o uppl: Vad vill du bli? Flickornas yrkesval . . ., 1932, 84 s, 6. omarb. uppl (tills med K Barck-Lagergren) 1935, 76 s. — Medv i bl a SAIA [Socialarbetare inom industri och affärsvärld], studiekursen för arbetsledare och personalkonsulenter . . . 1928, Sthlm 1929, d:o 1929—1939, tr 1930—40, o tidskr Her-tha, Tidevarvet o Idun, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: M Bergman, En studie över K H sådan hon framstår i sina efterlämnade papper (prosem :uppsats i statskunskap, UU, 1965).

Boken om K H. En vänstudie, av R Ham-rin-Thorell, I Gärde Widemar, A Myrdal o M Bergman (1968); E Brandell, Kerstin den första (1940); E Fogelklou, K H (Nykterhetsfolkets kal 1933, s 172—176); Kvinnors röst o rätt, utg av Sveriges riksdag (1969); L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1933).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kerstin Hesselgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ruth Hamrin-Thorell), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12947
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kerstin Hesselgren, urn:sbl:12947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ruth Hamrin-Thorell), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se