Meriter

Dahlberg, Alexander Magnus, f. 28 maj 1685 på Stora Ryby löjtnantsboställe, Hålsta socken, d. 5 mars 1772 i Karlshamn. Föräldrar: löjtnanten vid änkedrottningens livregemente till häst, sedermera korpralen vid livdrabantkåren Arvid Dahlberg och Anna Kagg. Åtnjöt undervisning i skolan i Göteborg; kammartjänare hos generalmajoren Anders Sparrfelt 1699; volontär vid Närkes och Värmlands tremänningsregemente till fots febr. 1704; drabant 29 mars 1705; dragon vid skånska ståndsdragonregementet 4 maj 1705; förare vid Bygdeå kompani av Västerbottens regemente 12 febr. 1708; sergeant vid livkompaniet 16 aug. 1708; föreslagen till sekundfänrik 5 mars 1709; fången vid Poltava 28 juni 1709; rymde 1712; tjänstgjorde hos majoren furst Michael Ivanovitj Volkonskij; återkom till Sverige sommaren 1713; löjtnant vid livkompaniet av Västerbottens regemente 16 juli 1714 (med K. konfirmation 8 jan. 1717); kapten 18 mars 1718; premiärkapten vid Skellefteå kompani 25 juli 1719; nedflyttad till löjtnants indelning, då företrädaren överstelöjtnant G. H. Bandemer erhöll invisning till kompaniet juni 1722; ledamot av krigsbefälet vid riksdagen 1738 —39; stadsmajor i Malmö 29 maj 1742; genom tjänstebyte kapten vid drottningens livregemente i Pommern 6 mars 1750; erhöll avsked ur krigstjänsten 30 mars 1750; bosatt i Karlshamn från 1751. RSO 1748.

Gift 21 maj 1716 i Gävle med Anna Margareta Holst, f. 1699 (döpt. 14 aug.) i Gävle, d. 17 mars 1761 i Karlshamn, dotter till råd- och handelsmannen Markus Holst och Judit Cambou.

Biografi

D. är en av de icke så få karoliner, som under fälttåget i Ryssland och Polen förde en noggrann dagbok över marscher och händelser, vilken dock gick förlorad i slaget vid Poltava. På sin ålderdom nedskrev han efter minnet en ganska livfull berättelse över sina öden, varvid han längst dröjer vid Karl XII: s-tiden. Genom densamma har hans på spännande äventyr rika liv blivit närmare känt. Som menig man i skånska ståndsdragonregementet var han med i slaget vid Fraustadt men förflyttades 1708 till Västerbottens regemente, med vilket han deltog i dess strider, och erhöll sin första officersfullmakt som fänrik några månader före Poltava, där han blev fången. Internerad i Moskva, försörjde han sig där med handsktillverkning men gjorde 1711 med hjälp av en i närheten boende svensk tillsammans med några kamrater ett flyktförsök. Längre än till Pskov kommo de dock ej, varifrån de återfördes till Moskva, där de fingo tillbringa tre månader under bar himmel i ett med höga palissader omgivet stockhus. Lössläppt vid den ryska glädjefesten med anledning av segern vid Pruth, blev D. strax därefter ånyo jämte andra svenskar inspärrad i ett nyuppfört hus utan golv, varifrån D. lyckades förskaffa sig friheten genom att gräva sig ut. För att undgå straff lät bevakningsbefälhavaren uppgiva honom som död och anställa en föregiven begravning på den »för de svenske utvista jordsättningsplatsen». D. höll sig därpå en tid dold i Moskva hos en skomakare, vars son han gav undervisning. Anställd hos en furst Michael Volkonskij på grund av sin kunskap i räkning, skrivning och tyska språket, åtföljde han denne 1712, då han reste till sitt regemente i Pommern, men rymde jämte tre tyska medtjänare redan i Mitau i förhoppning att kunna taga sig fram till Memel. Efter några dagar blevo rymlingarna ertappade och förda tillbaka till Mitau, där de sammanlänkades två och två samt höllos fängslade i nära fem månader under en ytterst hård och dålig behandling. Genom förmedling av en landshövding von Vietinghoff i Kurland lyckades D. 23 nov. 1712 (meritförteckn.) köpa sig fri och var på sommaren 1713 tillbaka i Sverige, där han genast återinträdde i aktiv tjänst vid sitt gamla, efter Poltava nyuppsatta regemente och avancerade i juli 1714 till löjtnant och i mars 1718 till kapten. Med regementet deltog han i åtskilliga strider på Västkusten 1717, i Norge 1718 och därefter mot ryssarna huvudsakligen kring Umeå och Piteå.

Efter fredsslutet levde D. i lugn och ro som indelt officer vid Skellefteå kompani i Degerbyn. När den politiska situationen tillspetsades och regeringen förberedde ett nytt krig med Ryssland, skickades en del av Västerbottens regemente som observationskår över till Finland, och med denna följde D. och två hans söner, den ene som fältväbel, den andre som sergeant. I slaget vid Villmanstrand blev D. svårt sårad i högra armen och tillfångatagen. Sedan han lyckats befria sig från en rysk dragon, vilken utplundrade honom och hade för avsikt att bringa honom om livet, irrade han i sex dagar under svåra lidanden omkring i skogarna, tills han. förmådde taga sig fram till högkvarteret i Kvarnby. På grund av sin obotliga armskada urståndsatt att längre göra tjänst vid fälthären, hempermitterades D. i dec. 1741 och lyckades i maj 1742 utverka åt sig befattningen som stadsmajor i Malmö, där han vann »borgerskapets ynnest och kärlek». Efter åtta år avstod han platsen genom ett inkomstbringande tjänstebyte åt en kapten S. A. Stobæus och erhöll i stället transportfullmakt på dennes beställning vid drottningens livregemente i Pommern men tog enligt avtal omedelbart avsked, mars 1750. Sina återstående dagar tillbragte han i Karlshamn, där han dog i mars 1772. — Den ofta mötande uppgiften, att D. skulle ha varit brorson till Erik Dahlbergh, är oriktig; någon släktskap mellan D. och denne har icke kunnat påvisas.

Författare

S. E. Bring.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Stads majorens i Malmö och riddarens af Kongl. swärds orden, wälborne herr Alexander Magn. Dahlbergs lefnadslopp, som i lifstiden af honom sielf blifwit i pennan författadt. [Utg. af Jacob Jacobsson Malmros.] Lund 1775. 110 s. Variant med företal. Lund 1776. 1 bl., 110 s. (Även inf. som följetong i Lunds weckoblad 1775—76.) Ny uppl. med titel: En karolins lefnadslopp, som i lifstiden af honom själf blifvit i pennan författadt. [Utg. af Fr. Rud. Antoni.] Sthm 1911. 124 s. — Utdrag av biografien äro jämväl tryckta i Sv. familj-journalen, Bd 17 (1878) och 18 (1879).

Handskrift: 'Kortt beskrifning om min födelse och hwad under min lefnadstid sig med mig tilldragit.' (UB, sign. X. 256.)

Källor och litteratur

_ Källor: Nicolai förs. vigselbok 16 okt. 1679; mil. meritförteckn., riks-registr., RA; biographica, meritlistor och generalmönsterrullor, krigsarkivet; D:s ovannämnda levnadsbeskrivning; C. G. A. Bergenstråhle, Kungl. Västerbottens regementes krigshistoria (1917); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare. 1 C 109m

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Alexander Magnus Dahlberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15788, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bring.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15788
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Alexander Magnus Dahlberg, urn:sbl:15788, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bring.), hämtad 2024-04-19.