Meriter

Domey, Olof, dp 4 (ej 5) sept. 1726 i Själevads sn (V. norrl.), d. 13 febr. 1796 i Uppsala-Näs sn (Upps.). Fader: hemmansägaren Olof Joensson i Domsjö, Själevad. Student vid Uppsala univ. 28 aug. 1741; erhöll det Stieglerska resestipendiet 1752 och studerade två år i Göttingen, där han disputerade s. å.; fil. doktor där 1754; disp. i Uppsala 15 juni 1757; docent i arabiska språket där 3 juni 1758; teol. kand. 1760; ord. teol. adjunkt 11 febr. 1765; prästvigd 26 april 1769; kyrkoherde i Uppsala-Näs 2 mars 1770; kontraktsprost 5 nov. 1777; teol. doktor 6 juni 1779; presiderade vid prästmötet i Uppsala 1783; led. av bibelkommissionen 22 maj 1787: e. o. teol. professor 22 maj s. å.; riksdagsman 1789; utnämnd till kyrkoherde i Kumla och Hallsbergs församlingar i Strängnäs stift 9 maj 1794 med rätt att tillträda 1 maj 1796 men avled dessförinnan.

G. 1) 12 sept. 1775 i Uppsala (Domkyrkoförs.) m. Maria Regina Alm, f. 8 dec. 1754 där, d. 19 maj 1777 där, dotter av prosten mag. Petrus Alm och Anna Elisabeth Arrhenia; 2) 3 mars 1778 i Biskopskulla sn (Upps.) m. Hedvig Andrietta Lindström, f. 12 maj 1759 i Husby-Långhundra sn (Sth.), d. 18 maj 1798 i Uppsala (Helga Trefaldighets förs.), dotter av gårdsfogden Isac Lindström på Husby och hans hustru Margta, och omg. m. kommissarien Per Niclas Forsbergsson.

Biografi

D. studerade i Göttingen för den framstående orientalisten och teologen J. D. Michaelis, vars exegetiska metod han följde, liksom han i dogmatiska frågor närmast anslöt till S. F. N. Morus och J. C. Döderlein. Sin akademiska bana i Uppsala började D. som arabist men övergick även här till teologien. När han sökte platsen som teologie adjunkt, fick han endast tredje förslagsrummet. Hans utnämning 1765 var en partibelöning, utverkad av hattvänliga gynnare. Som adjunkt föreläste D. vanligen dogmatik, moralteologi och exegetik men erbjöd de studerande handledning även i andra teologiska ämnen. Sedan han blivit e. o. professor, behandlade han i sin undervisning huvudsakligen Psaltaren.

Någon mera omfattande författarverksamhet utövade D. icke. Hans förnämsta arbete, »Stricturæ philologicæ» (1757), handlar om åtskilliga svårtolkade former i Ordspråksbokens hebreiska text och vittnar om stor beläsenhet både i bibelhebreiskan och den arabiska och rabbinska lexikografiska litteraturen, men D. gick tydligen alldeles för långt i sin strävan att härleda hebreiska former direkt ur arabiska. Som teolog stod D. på fakultetens vänstra flygel. Vid prästmötet i Uppsala 1783 presiderade han för en avhandling »De peccato», som hade så utpräglat neologiska drag, att E. J. Almquist i ett brev till J. C, Stricker förvånades över att den kunnat passera censuren. För neologernas strävan att beskära antalet bevisställen ur skriften hade D. sympati, om han än måste ålägga sig en viss moderation; han förnekade bl. a. autenticiteten av 1 Joh. 5: 7 (1791). I bibelkommissionen tog D. inträde 8 sept. 1787 och kastade sig genast in i diskussionen om Första krönikebokens hebreiska text. Vid denna tid förelåg största delen av den svenska provöversättningen redan i tryck (bd 1 utkom 1774). D. medverkade således i bd 2—3 (1788—93), som omfattade Konunga- och Krönikeböckerna, Esra, Nehemja, Ester, Rut, Ordspråksboken, Predikaren, Höga visan och de apokryfiska böckerna. Arbetet i kommissionen torde något ha modifierat D: s exegetiska ståndpunkt, som vid 1790-talets mitt närmast sammanföll med Gottlob Storrs, grundaren av den supranaturalistiskt inställda äldre tübingerskolan. Sålunda blev D. under sina senare år något mindre radikal.

När J. G. Acrel var i Göttingen 1772, frågade Michaelis, vad D. gjorde, varpå Acrel svarade: »Nichts». Michaelis flög då upp ur stolen och sade: »Ja, dass habe ich wohl gedacht» (Acrel till E. Prosperin 29 aug. s. å.). Om D:s person skifta omdömena eljest. Medan Foliens herdaminne talar om, att D. varit vördad och älskad för sin »fasta karaktär och oföränderliga redlighet», var D: s kollega adjunkten, slutligen prosten M. Floderus mera kritisk: D. »ägde själv inga böcker men hade läst allt det nyare i sin sak. Syntes len och uppriktig, men var falsk, snål och commod... Lång och fet, såg bra ut.» En viss lojhet torde ej kunna frånkännas D. Floderus anger tillika, att D. var politisk vän till professorerna E. Ekman och S. Wijkman samt liksom dessa antirojalist. Han hade stora husliga bekymmer. Hans andra hustru anklagas sålunda för oordentligt leverne; en dotter blev svagsint.

Författare

K. V. Zetterstéen. K. B. Westman.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se J. H. Liden: Catalogus disputationum, 1 (1778), G. Marklin, Catalogus disputationum... continuatus, 1 (1820), E. Meyer, Program utg. vid Upsala univ. 1701—1854 (1908) samt A. Hj. Uggla, Präst-mötesafhandlingar 1780—1920 (1924).

Källor och litteratur

Källor: kyrkoarkivalier i landsarkiven i Uppsala och Härnösand; Bibelkommissionens protokoll 1784—92, RA; C. Annerstedts Samlingar till Uppsala univ:s hist.: Biographica (U 40:47), B. Frondins Biogr. förteckn. på Uppsala akademis ämbets- och tjänstemän (X. 172), brev från J. G. Acrel till E. Pros-perin (G. 360), UB. — C. Annerstedt, Upsala univ:s hist., 3:1—2 (1913, 14) & Bih. 4 (1912); [N. Aurelius & J. E. Folien], Strengnäs stifts herdaminne, 2 (1817); G. Carlquist, Prosten Matthias Floderus' teckning av Uppsalaprofessorerna 1809 (Personhist. tidskr., 23, 1922, tr. 1923); Q. E. Fant & A. T. Låstbom], Upsala ärkestifts herdaminne, 2 (1843); K. A. Hagström, Strengnäs stifts herdaminne, 4 (1901); Beth Hennings, Gustav III som kronprins (1935); H. Wijkmark, Samuel Ödmann (1923).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Domey, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17593, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. Zetterstéen. K. B. Westman.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17593
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Domey, urn:sbl:17593, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. Zetterstéen. K. B. Westman.), hämtad 2024-04-20.