Meriter

1. Sir George Douglas (skrev sig Duglass), d 9 mars 1636 i Demmin, Pommern. Föräldrar: sir George Douglas of Mordington, knight, och Margaret Dundas. Uppges ha studerat i Oxford; i svensk krigstjänst, löjtnant vid James Spens' värvade infanterireg. 1624; kapten där 1625; överstelöjtnant vid James Ramsays värvade infanterireg. 1628—32; deltog i stormningen av Kreuznach febr, 1632, tf. kommendant där en kort tid; avsked ur svensk tjänst s. å. och återvände till England; knight och engelsk diplomatisk agent i Tyskland hösten (senast okt.) 1634; engelsk legat och medlare mellan Sverige och Polen 1635. — Ogift.

Biografi

D:s fader, som tillhörde en yngre gren av linjen D. of Carlyle and Torthorwald, bosatte sig i England efter Jakob I:s trontillträde där. D. fick en mycket vårdad uppfostran, skrev och talade latin och hade även kunskaper i grekiska. Enligt uppgift i hans ambassadsekreterare J. Fowlers biografi över D. (se Källor), skulle han gått i svensk tjänst redan 1623 men uppträder först från 1624 i svenska rullor. Han synes ha kommit i gunst hos Axel Oxenstierna., vilken betecknar D. som »en god karl» och frände till den tidigare engelske ambassadören sir Thomas Roe. För att stärka Ramsays och John Hamiltons skotska regementen genom nyvärvning sände Oxenstierna hösten 1630 resp. D. och L. Leslie till Skottland. D. hade lovat föra in 500 man mot att av hans tidigare lönefordringar på svenska kronan skulle betalas 2,000 rdr, varjämte kanslern utfäst sig att betala värvningspengar, när folket ankommit. Den 20 mars 1631 var D. i London och 31 mars skriver Oxenstierna till konungen, att D. väntas från Skottland »med förste skepp»; före 24 juni var han i Köpenhamn. I nov. s. å. var D. i Stettin och klagar då, att han ej fått ut sin sold. När den betydelsefulla erövringen av Kreuznach i Unter-Pfalz skulle ske 1632, låg D: s regementschef Ramsay sårad efter strider vid Wurzburg. Gustav Adolf lät 18 febr. s. å. sina skottar under D. sätta sig fast vid ena stadsporten, trots häftig beskjutning; med D. voro då bröderna William D. (se släktart.) och Robert D. (nedan 2), av vilka William stupade. Den 20 sköts bräsch och den 21 stormades staden. Kanske var det vid denna tid, som D. tycks ha blivit sårad. En kort tid var han under Ramsays sjukdom tf. kommendant i Kreuznach. Enligt Fowler inträdde emellertid en brytning med konungen, och D. fängslades men frigavs snart åter. Han erbjöds nu ett uppdrag i Frankfurt men nekade att åtaga sig det oaktat Oxenstiernas övertalningsförsök. Fowler uppger, att brytningen med konungen fullbordades, då D. följt engelske ambassadören sir Henry Vane till Nürnberg, varvid Gustav Adolf hetsigt frågade, varför D. ej var i sin tjänst. När denne svarade, att han ej längre hade någon tjänst, skall konungen åter en tid ha hållit honom fängslad, varefter han tydligen avskedats. Med engelske legaten sir Robert Anstruther, som jan. 1633 avgick till Oxenstierna, sände D. nämligen till kanslern ett brev, dat. London i dec. 1632, där han klagar över, att han trots givna löften blivit avskedad. Hans fordringar, som han satte till minst 5,000 rdr, hade ej ens undersökts, hette det. Att D. aldrig fått sina fordringar tillfredsställda synes framgå av hans senare uppträdande.

Som engelsk agent i Tyskland undersökte han förhållandena i Pfalz och förvärvade därigenom anseende. När stilleståndsfördraget i Altmark 1629, som avslutats under förmedling av D: s frände sir Thomas Roe, nalkades sitt slut, utsågs sir George, nu knight, till engelsk legat och medlare. Som sådan gjorde han ej lycka. Han. reste över Mainz, där han förhandlade med Oxenstierna. Redan här yppades meningsskiljaktigheter, då England med ovilja såg de svenska tullavgifterna (licenterna) i de preussiska städerna. I jan. 1635 kom D. till Danzig och förhandlade sedan i Stuhmsdorf. D. klagade irriterat över de betungande licenterna och uppträdde till en början, ehuru medlare, synnerligen partiskt till Polens fördel. Ej blott framställde D. orimliga fordringar och tog öppet polskt parti utan uppträdde även stötande högdraget samt överskred, som en engelsk källa visar, sin instruktion. Sedan den skicklige franske diplomaten C. d'Avaux anlänt till förhandlingsorten, förändrades D: s ställning. En stark rivalitet uppstod mellan de två medlarna, och för fransmannen var det lätt att vinna konung Vladislavs förtroende. Mot slutet av underhandlingarna visade D. ganska tydligt sin antipati mot polackerna, vilket givetvis icke stärkte Englands ställning i Polen. Förhandlingarna voro nära att avbrytas, men slutligen slöts stillestånd sept. s. å. Utförliga förhandlingsakter äro tryckta av Fowler (1656).

D. begav sig nu från Danzig i början av mars 1636 och anlände till den pommerska staden Demmin, där hans frände överste Robert Cuningham var svensk kommendant. Nu inträffade, berättar Fowler, ett järtecken. Enligt officiellt intyg av borgmästare och råd i Demmin hände den afton, då ambassadören D. intågade, att kyrkklockorna i församlingskyrkan S: t Bartholomeus ringde från kl. 8 e. m. till 9.45, ehuru natten var lugn, kyrkan tillstängd och ingen där eller i tornet, som undersöktes vid fackelsken; utredningen härav lämnade rådet till den gudomliga makten. Kommendanten bjöd D. på supé tillsammans med hans avlägsne frände överste Robert D. (se nedan 2), med vilken han ju stritt vid Kreuznach (jfr ovan). Följande dag insjuknade D. svårt och morgonen därpå, när Robert D. m. fl. inträdde, låg han i själatåget och kunde ej längre göra sig förstådd. Liket fördes sedan med stor ståt till Hamburg. Oxenstierna kondolerade först skriftligen ambassaden och mottog sedan i Wismar bl. a. Robert D., Cuningham och Fowler. Egendomligt nog med tanke på D: s uppträdande i Stuhmsdorf försäkrar Fowler, att D. på resan förklarat sig önska gå i drottning Kristinas tjänst som militär igen.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Brev från D. till Axel Oxenstierna, brev från J. Fegrseus (Strömfel t) 24 juni 1631 till K. M:t (Danica) samt handl. rör. fördraget i Stuhmsdorf, RA; personreg. till rullor, KrA. — Handl. rör. Skandinaviens hist., 32 (1851), s. 266 f.; Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, 1:3 (1900), 1:4 (1909) 1:6 (1918), 2:3 (1890); Calendar of state papers, Domestic series, Reign of Charles I, 1635, ed. by J. Bruce (1865), s. 242. — J. Fowler, The history of the troubles of Suethland and Poland . .. with a breife commemora-tion of the life and death of sr George Duglas . . . (1656); J. Grant, Memolrs and adventures of sir John Hepburn (1851), s. 150 f.; Sveriges krig 1611— 1632 [utg. av Generalstaben], 1 (1936); C. Wejle, Sveriges politik mot Polen 1630—1635 (1901); E. Wendt, Det svenska licentväsendet i Preussen 1627— 1635 (UUÅ 1933). — Bland polska källor (meddel. av fil. lic. D. Norrman, Djursholm), som lämna utmärkta upplysningar om" D :s roll som medlare i Stuhmsdorf, kunna nämnas Janusz Radziwiös brev till fadern, .Krzysztof Rad-ziwill, tr. i E. Kotlubaj, 2ycie Janusza Radziwilla (1859), s. 237 ff.; den mest kända Dolska bearb. om Stuhmsdorfsförhandlingarna är A. Szelagowski, Rozklad Rzeszy i Polska za panowanie Wladyslawa IV (1907).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
George Douglas (Duglass), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17611, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17611
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
George Douglas (Duglass), urn:sbl:17611, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-23.