Biografi

Düben, von Düben, släkt, härstammar från rådsförvanten i Lützen Michael D. (d. omkr. 1558). Några bevis för hans förment adliga härkomst ha ej framkommit. Helt nära Lützen och Leipzig, där familjen först framträder, befinner sig staden Düben; det ligger nära till hands att antaga, att släkten måhända kommit därifrån. M. D:s son, Andreas D. (f. 1558, d. 1625), studerade musik i Leipzig och Dresden, blev organist på olika håll, 1597 vid Thomaskirche i Leipzig. Av hans söner överflyttade till Sverige 1620 Anders D. d. ä. (d. 1662; se nedan 1), slutligen hovkapellmästare i Stockholm, och 1625 Martin D. (d. på 1640-talet); den senare blev först hovorganist och 1641 organist i Storkyrkan i Stockholm, Genom Anders D:s ställning som hovkapellmästare och genom att hans hustru Anna Maria Gabriel blev kammarjungfru hos drottning Maria Eleonora började den stora musikerfamiljens nära anknytning till de svenska kungahusen och hovet. Denna förbindelse förde vid århundradets slut och nästa sekels början släkten över från estetiken till politiken, en mera ovanlig utvecklingslinje — det brukar vara tvärtom — men likartad med den Tessinska dynastiens. Dessförinnan innehade emellertid familjen D. en ledande ställning i svenskt musikliv under tre generationer.

Av Anders D:s åtta barn var en, Hans Georg D. (d. omkr. 1684), en förmögen sockerbagare i Stockholm, medan två andra söner voro hovkapellmästaren Gustaf D. d. ä. (d. 1690; se nedan 2) samt ryttmästaren vid Södra skånska kavallerireg. Peter D., som 1707 adlades med namnet von Düben (d. 1734); denna gren utdog på manssidan 1784. Av Gustaf D: s nio barn var äldste sonen hovkapellmästaren, slutligen hovmarskalken Gustaf D. d. y., som adlades 1698 och blev friherre von D. (d. 1726, se nedan 3) 1718 (introducerad som nr 135). Den sistnämndes sonsons son antropologen, läkaren och etnologen professorn frih. Gustaf Wilhelm Johan von D. (D. 9) slöt 1892 på manssidan denna ätt. Hans farbror kapten Ulric Wilhelm von D. (f. 1782, d. 1843) förvärvade åt sin gren genom gifte med lagman Magnus Flincks dotter Södra Lindveds fideikommiss i Svedala sn (Malm.). Av U. W. von D:s barn märkes zoologen frih. Magnus Wilhelm von D. (D. 10); med en dennes syster utdog 1911 friherrliga ätten von D. nr 135 även på kvinnolinjen.

Av Gustaf D. d. ä:s barn och Gustaf von D. d. y:s syskon adlades 1707 tre med namnet von D. och erhöllo 1717 friherrlig värdighet (ätten introducerad som nr 139), nämligen drottning Ulrika Eleonora d. y:s bekanta favorit Emerentia von D. (D. 4), riksrådet Joachim von D. d. ä. (d. 1730, D. 5) och hovkapellmästaren, slutligen hovmarskalken Anders von D. d. y. (d. 1738, D. 6). Riksrådet Joachim von D. d.ä. upphöjdes 1731, året efter sin död, till greve von D. Han var fader till presidenten och riksrådet greve Carl Wilhelm von D. (D. 7), vilken var svärson till D. 8 (se nedan). C. W. von D:s sonsons son greve Carl Gustaf von D. (f. 1838, d. 1876) på Fogelsta i Julita sn (Söd.) slöt den grevliga linjen. Han var känd som samlare av konst och vapen och skapade med hjälp av sin vän Carl Snoilsky på Fogelsta ett bibliotek på 9,000 bd, som bl. a. tillfördes delar av Adam Horns Ekebyholmssamling, verk ur Rosenbergska biblioteket i Prag, illuminerade medeltidshandskrifter och C. G. Tessins fabler i fyra handskrivna folioband m. m.

Friherrliga ätten von D. nr 139 fortlevde genom Anders von D. d. y:s (d. 1738) gren. Av hans barn märkas riksrådet och kanslipresidenten frih. Joachim von D. d. y. (d. 1786, D. 8) samt envoyén och hovmarskalken frih. Henric Jacob von D. (f. 1733, d. 1805), som 1788 opponerade mot kommunalbeväpningen i Stockholm. H. J. von D. var fader till bl. a. generaladjutanten frih. Carl Joachim von D. (f. 1783, d. 1834) och majoren frih. Anders Gustaf von D. (f. 1785, d. 1846). Den sistnämnde väckte uppmärksamhet såsom inblandad i det s. k. Düben-Vegesackska högmålet. A. G. von D. och majoren frih. Ernst von Vegesack häktades i okt. 1832 och anklagades för förbindelser med prinsen av Wasa. De dömdes båda 30 mars 1833 till landsflykt men erhöllo redan genom amnestien för politiska förbrytare okt. 1834 rätt att återvända till Sverige. Handlingarna i Düben-Vegesackska målet finnas i Justitierevisionen: besvärs- och ansökningsmål 30 mars 1833, Riksarkivet. A. G. von D:s sonson, sjukgymnasten frih. Adrian Cezar von D. (f. 1866, d. 1945), känd som långvarig innehavare av hotell Ribbagården i Gränna, slöt friherrliga grenen nr 139 och samtidigt hela ätten von D. på manssidan.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA. — B. Boéthius, Magistraten och borgerskapet i Stockholm 1719—1815 (1943); C. Forsstrand, Från Slottsbacken till Ladugårdslandet (1921); A. Lewenhaupt, En färd till minnenas värld (1936), s. 198 ff.; [A. Lindeberg], Bidrag till Sveriges historia efter den 5 november 1810, 1 (1839); T. Norlind, Familjen Diiben (Sv. tidskr. för musikforskning, 24, 1942). — Meddel. av fil. lic. frih. A. A:son Liljencrantz, Uppsala. — Tfr även källorna till D. 6 nedan.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Düben, Düben von, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17737
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Düben, Düben von, släkt, urn:sbl:17737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-24.