Meriter

Sellberg, Sven Ragnar Leonard, f 28 juni 1902 i Sthlm, Ad Fredr, d 3 juli 1995 i Götlunda, Vm (folkbokförd i Lidingö). Föräldrar: åkeriägaren Amandus Zacharias Leonard S o Julia Axelia Häggberg. Studentex vid Sthlms h latinlärov å Norrmalm, Sthlm, 12 maj 21, lantbrukspraktik på olika gårdar i Skåne, Västmanland o Uppland 22–24, ex som rättare vid Ultuna lantbruksskola sept 25, rättare vid Väderholmens gård o kronoarrendator på Knista gård, Sollentuna, Sth, okt 25–32, anställd vid A Z Sellbergs åkeri ab 32–33, VD (koncernchef) nov 33–66, led av styr där 32–66, VD o led av styr för ab Hörcentralen 42-66, led av styr för ab Johan Sundins vedgårdar (från 63 Sellbergs betong ab) 46–65, VD där 59-65, VD för ab J E Zachrisson 57-64, led av styr där 57–66, led av styr för Sellbergs fastighetsab 58–66, VD för Ragn-Sells företagen (bl a Sollentuna renhålln:verk ab, Upplands-Väsby renhålln ab, Märsta renhålln ab, Håbo renhålln ab, Partille fastighetstjänst ab) 66–76, ordf i styr där 76-87.

G 1) 8 okt 1932 (–55) i Sthlm, Jak, m Siri Gertrud Margareta Ahnstrand, f 26 mars 1901 där, Ad Fredr, d 1 mars 1988 i Sollentuna, Sth, dtr till sjökaptenen Klas Ferdinand A o Hulda Maria Örn; 2) 13 febr 1955 i Sollentuna m husföreståndarinnan Hildegard Grete Lotte Sundermeyer, f 15 juni 1921 i Hildesheim, Niedersachsen, Tyskland, d 3 juli 1995 i Götlunda (folkbokförd i Lidingö), dtr till Oberstudienrat, Dr Heinrich Friedrich Albrecht S o Lina Sophie Berta Pfarrius samt tidigare g m pastor Otto Huttman.

Biografi

En stor del av sin barndom tillbringade Ragnar S på familjens lantställe, gården Väderholmen, någon mil från bostaden i centrala Sthlm. Där fick han lära sig alla delar av lantbrukslivet, framförallt från släkten på moderns sida. Han beslöt sig för att bli bonde och efter utbildning vid Ultuna lantbruksskola återvände han till Väderholmen, nu som arbetsledare. S:s sinne för företagsverksamhet kom främst från fadern. Det var dock först efter dennes bortgång 1933 som han på allvar började sin framgångsrika affärsbana. Att han skulle ta över ledningen av det företag, A Z Sellbergs åkeri, som fadern på 1880-talet startat med en häst och skrovkärra var långtifrån självklart. Någon tid före faderns bortgång råkade dock S falla från hög höjd under arbetet inom lantbruket och ådrog sig ett komplicerat skallbensbrott. Med olyckan följde en längre konvalescenstid då allt kroppsarbete var förbjudet och under den perioden började han arbeta under fadern i familjeföretaget. Steget var sedan inte så långt till att ta över ledningen.

S:s period som företagsledare i Sellbergs sammanföll med ett viktigt skede i Sveriges modernisering, vilket han hade förmåga att tolka och använda sig av för företa- gets räkning. Ett allmänt teknikskifte ägde rum inom transport- och byggnadssektorerna, där allt mer av verksamheten kom att mekaniseras och motoriseras. För Sellbergs var det enskilt viktigaste inslaget i detta skifte övergången från hästar till lastbilar. Expansionsåren efter andra världskriget fick verksamheten att blomstra och gjorde Sellbergs till ett storföretag. I Sthlm byggdes det mycket, och företaget stod för en betydande del av byggtransporterna. Det omfattande byggandet gav också S möjlighet att förverkliga den plan han hade för att utvidga verksamhetsfältet. I stället för att enbart ägna sig åt åkerirörelsen inriktade han Sellbergs på att även spränga och gräva grund samt leverera grus och betong till byggena, det senare från egna anläggningar. En viss egen byggnation stod också på programmet och när husen var färdigställda tog Sellbergs hand om sophämtningen.

Denna plan för att utveckla verksamheten lyckades över förväntan. I mitten av 1960-talet hade det familjeföretag S tagit över 30 år tidigare vuxit till en koncern med flera dotterföretag och med sammantaget ca 1 500 anställda. Trots framgången valde S ändå att sälja hela företaget. Den främsta orsaken till detta var att en av de övriga ägarna inom släkten önskade ta ut delar av det överskott som koncernen producerade, vilket S motsatte sig eftersom han önskade att vinsten skulle återinvesteras. Konflikten ledde till att andelar av koncernen såldes ut varvid familjens majoritet gick förlorad. S valde då att i ren besvikelse avyttra även sin andel. Enligt honom själv var denna försäljning den sämsta affär han gjorde som näringsidkare, vilket uppenbarades då köparna i sin tur sålde vidare ett av dotterföretagen för nästan samma pris som betalats för hela koncernen.

Erfarenheterna från försäljningen väckte en viss revanschlystnad hos S. I stället för att som 63-åring pensionera sig kom han därför att i stället gå vidare i företagsvärlden. Vägen dit blev dock komplicerad. Första året efter försäljningen av Sellbergs hade S åtagit sig att arbeta kvar som VD, trots de nya ägareförhållandena. När Partille kommun annonserade om en entreprenör för sin renhållning ansökte S om kontraktet för Sellbergs räkning, vilket han också erhöll. Men koncernens nya styrelse ställde sig till S:s förvåning kallsinnig till kontraktet och uppmanade honom att återkalla budet. Detta ledde så småningom fram till att han i stället för egen räkning övertog kontraktet och grundade ett nytt företag, Ragn-Sells.

Med hushållssopor som grund byggde S upp Ragn-Sells till ett storföretag inom sv näringsliv. Ragn-Sells kom så småningom att expandera till andra områden än hushållsavfall men behöll ändå en kärnverksamhet inom olika typer av avfallshantering. Fram till i början av 1990-talet hade företaget växt till en koncern med över 50 bolag, 1 200 anställda och en omsättning vid S:s död på över en miljard kronor. Som av en ödets nyck kom under 1970-talet även hans gamla företag, Sellbergs, att renodla sin verksamhet mot avfallshantering. De två dominerande företagen inom området under lång tid i Sverige hade sålunda till stora delar byggts upp av en och samma person. Det är också med frågor kring avfallshantering som S:s namn blivit mest förknippat.

Som företagsledare företrädde S en för samtiden radikal personalpolitik, vilket ledde till kontroverser med Sv arbetsgivareföreningen. Invald i arbetsgivarnas förhandlingskommitté för avtalsfrågor drev han på för högre lönenivåer för de anställda än vad övriga ledamöter eftersträvade. Detta ledde slutligen till att han begärde sitt utträde ur förhandlingskommittén. S kom att behålla en viss skepsis mot såväl de etablerade arbetsgivarorganisationerna som fackföreningarna under hela sin karriär som företagsledare. I sin ungdom hade han hyst sympatier för syndikalistiska idéer. Sin skepsis mot organisationerna på arbetsmarknaden kombinerade han med en progressiv personalpolitik. Sellbergs var bl a ett av de första företagen i landet att införa ett vinstdelningssystem för sina anställda, och flera år innan det blev obligatoriskt med företagsnämnder bildade S ett förtroenderåd där anställda skulle vara med och lämna synpunkter. Hans inställning kan kanske inte uppfattas som revolutionerande i ett sentida perspektiv, men satt i relation till den samtida företagarandan stod han onekligen för ett okonventionellt synsätt på de anställda. Att kombinera högt ställda krav på personalen med ärlighet och rättvisa från företagsledningens sida var S:s honnörsord. Den progressiva personalpolitiken var sannolikt också en bidragande faktor till S:s framgångshistoria som företagsledare, eftersom han genom den lyckades locka till sig många skickliga medarbetare.

Grundandet av Ragn-Sells gav S möjlighet att sammanfoga företagsverksamheten med sitt stora naturintresse. Han kom ofta att ta ställning i miljöpolitiska frågor; bl a propagerade han ivrigt för förbränning av det mesta möjliga av avfallet. Det gällde, menade S, att i stället rena rökgaserna till hundra procent, vilket han inte såg som omöjligt. Han propagerade också för att rötslam från reningsverken skulle återföras till åkrarna. Men S:s miljöengagemang gick också långt utanför vad som kan tillskrivas det egna företagets intressen. Detta var i slutet av 1960- och början av 1970-talet, en period då allt fler riktade uppmärksamheten mot de ökande och allt mer märkbara miljöförändringarna. För S var det tydligt att balansen mellan naturen och människan förändrats på ett sådant sätt att människans långsiktiga överlevnad föreföll stå på spel. Men S:s civilisationskritik var behärskad. Det gällde att finna en ny balansgång mellan välfärd och miljö, en punkt där teknisk och ekonomisk utveckling går med istället för mot naturen.

Redan före grundandet av Ragn-Sells hade S haft ambitioner att knyta samman sitt naturintresse med företagsverksamheten. Ett sådant projekt var Fittja gård i Botkyrka, Sth, där han planerade att anlägga en s k trädgårdsstad med låg villabebyggelse utifrån idéer hämtade från England. Han förvärvade egendomen vid mitten av 1950-talet och lade ner stora resurser på projektet som dock visade sig omöjligt att genomföra. 1965 såldes huvuddelen av marken, vars värde då hade tiodubblats, och istället byggdes en förort efter ett helt annat koncept än vad S hade planerat. En liknande affär gjordes i Tyresö, Sth, där han under en period före exploateringen var ägare till Bollmora gård med Bollmora berg. Ett projekt av annan karaktär gällde gården Bön utanför Dals Ed i Dalsland som S förvärvade 1965^[1]. Där lyckades han i mindre skala omvandla en avfolkningsbygd till en levande landsbygd med skogs- och jordbruk samt djuruppfödning och fiskeodling. – S förolyckades vid 93 års ålder tillsammans med sin hustru Hildegard i en bilolycka.

Författare

Ulf Andréasson

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Stockholm-Paris-Stockholm på 12 dagar. Sthlm 1937. 4:o. 71 s. [Begränsad utg med inklistrade pl.] - Mitt liv till påseende. [Lidingö] 1992. 191 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Justitiedep:s konseljakter 31 maj 1957, nr 86, RA.

J Fogelbäck, Sopåkaren som åkte ur SAF (FiB/Kulturfront 1986, nr 8); I Johansson, StorSthlms bebyggelsehist (1987);J Lindell, L Löfstedt o T Viberg, R o Hildegard S (SvD 17 juli 1995); B Lundström, Att tjäna andra är S:s ledstjärna (SvD 6 maj 1989); Sellbergs: A Z Sellbergs åkeri ab: minnesskr utg i anledn av åkeriets 75-årsjubileum, ed S Palmcrantz (1959).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Ragnar L Sellberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5859, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Andréasson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5859
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Ragnar L Sellberg, urn:sbl:5859, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Andréasson), hämtad 2024-04-23.